Petters syn på saken

Apor!

2011-12-15T23:09:00.000+01:00

Under hela den här resans bilåkande har vi spejat efter apor längs vägarna. Tre gånger har vi sett babianer på olika långt håll och det är alltid kul när det händer. Fascinerande djur. Det blev därför tvärbroms och u-sväng på vägen tillbaka från Elgin när vi såg skylten Monkey Town. Ett zoo med nästan bara apor av alla de slag visade det sig vara och vi bestämde oss snabbt för att gå in.

Uppbyggt så att besökarna gick i burliknande gångar och aporna levde lite mer fritt och kunde klättra på alla sidor om en var det ganska häftigt. Över 200 olika apor senare hade vi fått vårt lystmäte. Fortfarande fascinerade.

Michaels flickvän

2011-12-15T22:58:00.000+01:00

Michael pratar ofta om ett vin som han kallar sin flickvän. Namnet är Catherine Marshall och efter lite vilseåkande på landsbygden körde vi upp på hennes gårdsplan. Det var igenbommat tyvärr och besökare togs endast emot efter förbokning men medan vi stod rådvilla och funderade kom en kvinna fram och presnterade sig som just Catherine Marshall. Jag blev lite star struck å Michaels vägnar och hon var väldigt trevlig. Tyvärr skulle hon iväg så hon kunde inte bjuda oss på någon provning men det var enda lyckat att få träffa henne vars Pinot Noir får vår vinsamlande grekiske vän i spinn. Hennes flaggskepp har jag också fått prova av just Michael så lite kan man säga att vi fått prova hennes viner också. Bara vid olika tillfällen.

I egen hög person

Paul Cluver

2011-12-15T22:53:00.000+01:00

Eftar avslutat besök hos Oak Valley åkte vi till Paul Cluver som också härbärgerar Oak Valleys viner som saknar egen vinkällare. Besöket började med lunch och jag åt en god sallad toppas med carpaccio gjord på springbook Superb.

Här var fokus än större på vitt och den pensionerade neurokirurgen tillika hobbysnickraren Paul Cluver driver stället med sin familj. Fyra generationer sedan familjen Cluver skrev Tyskland i passet har man här en förkärlek för tyska viner. Ett par sorters Riesling samt den för mig tidigare okända Gewurtztraminer var alla delar av de fem vita samt en Pinot Noir som vi bjöds på vårt besök. I likhet med just många tyska vinproducenter tyckte jag att de flesta vita vinerna här hade en viss sötma som jag inte riktigt gillar. I rätt sammanhang är de nog goda och i så fall Gewurtztraminern som var mycket säregen på ett intressant vis.

Oak Valley, Elgin

2011-12-15T22:43:00.000+01:00

I dag efter avnjuten frukost på vårt nya boende där sådan lyx ingår styrde vi mot Elgin som är ett litet vindistrikt nära kusten en sju-åtta mil söder om Kapstaden. Väl där började vi dagen med att leta upp vingården Oak Valley där vi fick prova oss igenom tre vita och tre röda viner. Elgin är ett betydligt kyligare klimat än många kringliggande områden vilket också speglar sig i vilka druvor som odlas. Många vingårdar har flertalet vita viner och bland de röda är Pinot Noir poppis att odla som inte trivs i allt för varmt väder då dess tunna skal lätt spricker av värmen. Just Oak Valley har funnits sedan 1890-talet men genomgår en upprustning och utbyggnad med viss djuruppfödning och köttproduktion utöver vinerna och experiment med en egen pata negra håller just på att göras. Det kan nog bli ett väldigt trevligt utflyktsmål om ett år eller så med ny restaurang och provsmakningsrum med mera. Det var trevligt nu med men i en ganska liten skala. Ett par vita bjöds vi som höll mycket hög klass och även deras Pinot Noir smakade bra.

Mer Constantia

2011-12-14T22:03:00.000+01:00

Besöket på Klein Constantia tog inte så lång tid så vi bestämde oss för att hinna med ett besök till. Vi hade ju valt mellan Klein och High Constantia så vi tog oss till High med. Klein var en oerhört vacker plats med en väldigt prydlig och fin foajé vilket gjorde det till en härlig kontrast att bli inledd förbi en gamma pickup in i en lagerlokal där några fällstolar och ett litet bord stod bland en massa vintunnor. En mer eller mindre tandlös man tog oss via ett mousserande vidare genom ett par vita och tre-fyra röda viner som även de var av hög klass. De vita just här föll mig inte personligen i smaken men deras flaggskepp High Constantia Sebastian som var en blend av fem olika druvpr var mycket gott. Även deras Cabarnet Sauvignon gillade jag.

Constantia

2011-12-14T21:53:00.001+01:00

Efter flytten i dag stod (trumvirvel) vingård på agendan. Constantia är ett område eller vindistrikt alldeles i utkanten av Kapstaden som Michael tipsat om. Det finns en hel hög med vingårdar i området och Groot Constantia är den mest populära. "Crap Wines!!" nästan skrek Michael som omdöme om dem och det är tydligen en turistfälla av rang. Dubbeldäckarbussar i skytteltrafik såg vi när vi passerade utanför. Det var också den vingård som norrmännen på safarin tipsade om. Ergo: norrmän har dålig smak. Michaels råd var att besöka antingen Klein Constantia eller (och) High Constantia istället vars båda viner skulle hålla yttersta klass.

Infarten till Klein Constantia
Vi valde Klein Constantia efter noga ha övervägt för- och nackdelar utifrån vår vinatlas. Vingården från sent 1800-tal låg i en otroligt vacker parkliknande miljö och vi steg in. Här fanns ingen regelrätt bar eller servering som på många andra ställen utan en mindre bardisk/shop i foajén till själva vinkällaren. Vi hälsades välkomna och guidades igenom en rosé, två vita, tre röda samt ett dessertvin som var fullkomligt fantastiskt gott. Napoleon ska ha druckit en flaska om dagen av just detta dessertvin under sin exil på S:t Helena och både Jane Austen och Charles Dickens ska ha skrivit sig varma om det. Enligt vår guide hittades för en tid sedan en flaska av denna brygd i Frankrike som hade över 250 år på nacken och som fortfarande var högst drickbart. Vår dito var inte fullt så gammal utan etiketten stavde 2006 och det var väldigt gott. Generellt höll alla viner på denna gård mycket hög kvalitet dock. En titt in i den stora hallen där vinerna lagrades hann vi också med innan vi slapp betala en enda Rand innan avgång. Jag hittar inte Klein Constantia i Systemts utbud just nu men den som får möjlighet tycker jag ska smaka, inte minst dessertvinet.

Flyttat!

2011-12-14T21:37:00.000+01:00

Så i dag gick det något ofrivilliga flyttlasset. Ofrivilligt inte för att Timour Hall Villa var så himla fantastiskt för det var det inte. De var trevliga som drev det och när allt strulade med översvämningar och mögel löste de det smidigt och bra så ingen skugga på dem. Men. Rätt sunkigt var det. Vi hade dock bott där i nio nätter och har två nätter kvar i Kapstaden innan vi åker hem så det hade onekligen varit skönt att sluppit flytta men fullbokat är fullbokat. Ni bor vi i ett område som heter Sea Point och som ligger betydligt närmare stan och även om vårt rum ligger i det enklare annexet av ett guest house så är det rent och personalen var nästan löjligt trevliga när vi kom. Så det blir bra för den sista tiden här.

Agnes på trappan till 1700-talsvillan där vi bodde sista nätterna på Timour Hall Villa

Justja, vinet!

2011-12-13T22:41:00.001+01:00

Efter krokodilhänget var ett besök på ännu ett av
Michaels vingårdstips på agendan. Väl framme vid Blaauklippen strax utanför Stellenbosch visade det sig vara stängt dagen till ära. Det kryllar dock av vingårdar där och vi valde Kleine Zalze en kilometer bort istället.

Vi provade ett tiotal viner totalt men inget som levde upp till de vi tidigare provat. Ett par mycket bra vita fanns det samt en Merlot och en Cabarnet Sauvignon som var helt ok men inte den där "jag har hittat hem och vill aldrig dricka något annan någonsin igen"-känslan som Vergelegen bjöd på.

En förklaring till den något enklare (och generellt billigare än tidigare besökta vingårdar) kan vara att de verkar satsa på en viss storskalighet. Främsta exportland var visst Sverige och det förklarade när vi på vinlistan såg Foot of Africa som är en av Systemets storsäljare, säkert mycket tack vare priset. Kleine Zalze har bättre vita än så ska i ärlighetens namn påpekas men osäker på utbudet hemmavid.

Jag kommer inte åka tillbaka till just den vingården omedelbart och nästa besök väljer vi från Michaels lista, det blir bäst så.

Dagens middag, afrikansk avsmakningsmeny

2011-12-13T22:30:00.001+01:00

Casawabröd
Lammcurry från Botswana
Sesamkycklingkebabspett
Spenatgryta från Kongo
Fiskpaté från Niger
Currykött i pannkaka från Sydafrika
Ostdipp från Etiopien (till pannkakan)
Cous-coussallad från Marocko
Sallad från Kongo med korianderdressing
Ost- och sötpotatisbollar från Malawi
Dipp från Zanzibar (till ostbollarna)
Malvapudding (den där förbannade sockerkakan igen)

Krokodiler!

2011-12-13T22:19:00.001+01:00

Så i dag kom äntligen dagen då fick stifta bekantskap med några krokodiler. Google gav oss Le Bonheur Crocodile Farm i Paarl som precis som namnet antyder är en farm som föder upp krokodiler. Och de hade En och annan. Cirka 3000 stycken för att vara precis.

Vi fick oss en guidad tur bland de ungefär 1000 stycken vuxna men innan den turen tog vid fick vi hänga lite med en tvåmånaders krokodilbebis.

Det kändes rätt skönt med gunmisnodden runt nosen på den lille gynnaren för även om den såg ganska harmlös ut var det ett bra tryck i käkarna när de slogs ihop och dessutom är de kvicka i vändningarna.

Vidare fick vi gå över små broar där det under oss i vattnet bodde 1000 krokodiler.

Det var långt ifrån så många som syntes och guiden berättade att de var ganska isbergslika; bara en liten del ovan ytan men det finns betydligt fler som man inte ser. För att illustrera den tesen slog han med en pinne i vattnet där det var som djupast och de största krokodilerna bodde för att irritera dem. Snart kunde man se små rörelser i vattnet och vips så:

Krokodilerna föddes någonstans norröver innan de direkt därefter kom till farmen där de levde till tre års ålder innan de dödades och skinnet såldes (till Italien. Över 80 % av Sydafrikas krolodilskinnsexport går tydligen dit).

Sjukt maffiga saker det där. Och kul att vi äntligen fick se krokodiler!

Broccoli

2011-12-13T11:11:00.001+01:00

Jag lär här en ganska märklig kvinna från Durban vars huvudsakliga kost verkar bestå av skorpor, cigaretter och billigt vin hur man tillagar broccoli. Hon var mycket imponerad att man kunde lägga dem över värme så blev de ätbara. När jag sedan också strödde lite blue cheese från ost- och vinproducenten Fairview över för lite smak tappade hon hakan alldeles och gick iväg mumlandes något om "man lär sig nåt nytt varje dag".

Kalk's Bay

2011-12-12T20:59:00.001+01:00

Ungefär mittemellan Simon's Town och den del av Kapstaden där vi huserar ligger en liten håls längs havet som heter Kalk's Bay och vi stannade till där för en kaffe och allmänt stros på vägen hem. Vägen ut mot Simon's Town är för övrigt sjukt vacker och endast några mil totalt varför den där Garden Route alla tjatar om egentligen känns onödigt omständlig. Här är vägarna rätt små och går precis intill stranden mer eller mindre hela tiden. Vi letade upp en restaurang som i princip var byggd i havet och fikade nära vågorna som slog upp omkring oss.

Utanför restaurangen hade en pool byggts upp i havet och de stora vågorna till följd av tidvattnet slog emot och fyllde på poolen hela tiden. Väldigt häftigt och dessutom rätt smart eftersom naturen just där är stenig vilket gör havet svårtillgängligt för bad och dessutom är det bra strömt. I poolen finns havskänslan alltjämt men lagom styrd. Agnes tog sig ett dopp medan jag väntade på behörigt avstånd.

Pingviner!

2011-12-12T20:45:00.001+01:00

Ett pingvinpar på dejt

I dag började vi dagen med en trip till Boulders Beach i Simon's Town där merparten av de afrikanska pingvinerna bor. På stranden och klipporna samsas man med pingvinerna om utrymmet och det är en ganska häftig känsla. De är ju liksom mänskliga i sitt rörelsemönster nästan. Vansinniga djur det där.

Braai

2011-12-12T18:29:00.001+01:00

I går var lite av en mellandag och vi chillade hemmavid mest. Middag blev världspremiär för min del på KFC. Helt ok men inte fantastiskt direkt. I kväll är ordningen återställd och grillen är tänd.

Royal with cheese

2011-12-11T17:29:00.001+01:00

I går blev jag så oerhört sugen på hamburgare. Google hjälpte mig fram till en Kapstadenbaserad matblogg som visade sig vara lite av en hobbyhamburgargourmand.

På Long Street (förstås) ska det finnas två riktigt bra hamburgerrestauranger och vi valde Royale Eatery på 273 Long St.

Deras meny finns på hemsidan och väger imponerande 24 sidor samt pryds av en tecknad köttkvarn mycket lik min egen. Att menyn kommer i form av en liten inbunden bok är också det en given stjärna i min bok. Allt för många krogar här (även riktigt fina) har en nasty ovana att presentera sin mat på laminerade ark.

Vad ska jag ta?

Visserligen fanns ett par sallader och rentav någon pizza i slutet av menyn men det är hamburgare man går dit för att äta. Och det är milkshake man går dit för att dricka.

Det fanns ex antal olika mer eller mindre (oftast mer) fantasifulla kreationer och de flesta burgarna bestod av malt kött kryddat med salt och peppar precis så som de ska vara medan de lät olika tillbehör stå för variationerna. Endast i några exemplar hade de haft fräckheten att krydda färsen med chili eller liknande men de bläddrade jag snart förbi. Naturligtvis föll mitt val på den med det kanske smickrande namnet, Fat Bastard och det var verkligen en rejäl bit mat. Två 150-grams nötfärsburgare med ost, bacon, ägg, karamelliserad lök, aioli och bröd. Som tillbehör valde jag sötpotatispommesfrittes, något som visade sig vara mycket gott det med.

Hamburgerlistan spände över cirka 50 olika varianter och milkshakelistan låg inte långt efter. En fullkomligt ljuvlig pepparmint-chokladshake fick tjäna som måltidsdryck och det var en nöjd, och löjligt mätt, Petter som lämnade Royale Eatery inte speciellt många Rand fattigare men en matupplevelse av rang rikare. Tips!

Planerar attacken

Förmiddagskaffe

2011-12-11T13:17:00.001+01:00

I dag blev det förmiddagskaffe på restaurangen i Hout Bay, nere i hamnen. Extra lyckat när min cappuccino visade sig vara just det också och ingen halv gräddbakelse som det ibland blir här. En god kopp kaffe medan himlen spricker upp och solen kommer fram över hamnen och stranden.

Fairview

2011-12-11T10:00:00.001+01:00

I går styrde vi mot ännu en vingård. Denna gång blev det Fairview i Paarl sex-sju mil härifrån. Ett betydligt mer kommersiellt ställe än vackra Vergelegen men besöket blev ändå lyckat. De producerar lite alla möjliga delikatesser men har sitt fokus på främst vin, olivolja och ost. Vi valde Master Tasting vilket innebar åtta viner att provsmaka tillsammans med åtta olika utvalda ostar från deras egen produktion. Flera mycket goda exemplar och roligt att få testa deras egna specialiteter. Fairview gör flera viner på druvor som är specifika för andra områden och försöker slå andra specialområden på fingrarna, som exempelvis Riesling. Pricken över i var deras dessertvin som egentligen inte ingick i provningen men som vi blev erbjudna att smaka. Serverades ordentligt kylt och var mycket gott! Ingen russintouch och en viss strävhet trots det söta. Finns tyvärr inte på Systembolaget och vår packning hindrar egenimport men fy vad gott det var.

Råd och dåd

2011-12-11T09:39:00.001+01:00

Kom ihåg att inte smeta tandkräm på ditt barn i händelse av brännskador!

Mall

2011-12-11T08:36:00.001+01:00

Vi har förstås lyckats lokalisera ett stort köpcentrum här med. Ett mycket stort till och med. Irrade runt en stund och hittade bland annat den här smått fantastiska butiken:

Framåt kvällen går stället bananer och det är neon överallt och mitt i cirkusen har de smällt upp en 60 meters isrutschkana där barn kan åka gummiring i en hejdundrande fart. Blev ganska sugen själv...

Sushi

2011-12-09T23:01:00.001+01:00

Trivs

Vidare på dagens tema "fisk" landade vi på en oerhört trevlig uteservering under senare delen av eftermiddagen där vi blev kvar i flera timmar (inte enbart på grund av den helt värdelöst slöa serveringspersonalen) och njöt av att sitta i solen. Agnes tittade på sin telefon vid ett tillfälle som påstod att klockan var strax efter 18 den nionde december men vi enades om att så inte kan vara fallet. Det fanns absolut ingenting som pekade på att det skulle vara tidig kväll en decemberdag.

Agnes äter mycket bra sushi

Några olika sorters sushi blev dagens middag och de höll alla hög kvalitet. Det är härligt när man beställer sushi och har sett fram emot det och den är riktigt bra. Så är ju verkligen inte alltid fallet på de svenska dussinställena som finns överallt. Här var det dock mycket gott och en ljuvlig känsla.

Fisk!

2011-12-09T22:49:00.001+01:00

Agnes hade redan härom dagen föreslagit att fredagens tema skulle lyda "fisk" och det var jag inte sen att skriva under på (observera att jag här snyggt parerar en ganska given ordvits med hänsyn till lite mer creddiga läsare). Så, efter avslutad fruost på en ganska trevlig bistro (för frukost. Valet för middag stod i tisdags mellan det stället och Bombay Bicycle Club som var helt extraordinärt och jag tror att dagens bistro blivit en besvikelse om vi varit där för en satsig middag) begav vi oss till stadens akvarium som lämpligt nog ligger intill havet i Waterfront.

Museet var uppbyggt med flera olika rum som i sin tur hade olika teman. Ett för Atlanten, ett för Indiska Oceanen osv. I det första rummet som symboliserade Indiska Oceanen fanns en herrans (även här, ordvitsparering) massa vackra fiskar och en hel del fula och några direkt vidriga djur i olika akvarium. En given favorit var Hitta Nemo-fiskarna som dem med lite mer normalt huvud kunde komma riktigt nära genom att klättra in i en cylinder.

Agnes och Nemo

En trappa upp bodde ett par olika former av pingviner och vi hängde runt en stund med dem. Blev som en försmak inför en planerad trip till Simons Town där de här gynnarna lever fritt och i symbios med människor. Så oerhört fascinerande i hur de nästan mänskligt rör sig fram. Blev sugen på att kolla på Batman.

Inte Danny Devito

Överlag ett lyckat museibesök även om vi hoppats på krokodiler. Men hajar fanns i alla fall i en stor tank och jag blir mer och mer förvånad över hur någon skulle vilja hoppa ner i en bur hos dem. Tack, men nej tack.

Vergelegen

2011-12-09T10:18:00.001+01:00

I går tillbringade vi eftermiddagen på en vingård som heter Vergelegen och ligger i området Somerset West. En alltigenom utmärkt aktivitet.

Lunch under ett olivträd

Efter att ha börjat besöket med en lättare lunch under ett olivträd i deras rosenträdgård strosade vi en stund på ägorna.

Bland blommor i trädgården

Vi letade oss så småningom fram till gårdens bibliotek som också tjänade som en liten shop samt huserade vinprovningar. En servitris kom med ett formulär med alla tillgängliga viner och bad oss pricka för de vi villa smaka.

Studerar vinlistan

För 30 Rand vardera fick vi fem olika viner inklusive deras så kallade flaggskepp från 2004 uppdukade för provsmakning. Mycket intressant och roligt att få prova dem i "rätt" ordning och verkligen få känna skillnaderna mellan olika druvor, lagringstid och så vidare. En Cabernet Franc Merlot från 2005 blev personlig favorit. Fantastisk.

Har trevligt

En fläkt från vardagen

2011-12-09T10:00:00.001+01:00

Efter allt strul förra året som slutade med att jag inte fick läsa B-kursen på FHS när det var tänkt var det ganska skönt att i dag få ett antagningsbesked som bekräftar att jag är antagen till Statsvetenskap B med inriktning Säkerhetspolitik till våren. Inget schema än men kursplanen skvallrar om 18 böcker i litteraturlistan utöver referensmaterial. Kommer nog bli en smula hektiskt... Men kul!

Mexikanskt!

2011-12-07T20:01:00.001+01:00

Middag på The Mexican Kitchen på Pepper Street i dag. Oerhört gott. Man vet att man kommer bli mätt när det sitter en rödbränd europeisk haschtomte utanför och hävdar att det är den bästa restaurangen om man har munchies. Det var bra även i nyktert tillstånd kan tilläggas.

Pepper Street är en tvärgata till Long Street vilket är lite av en huvudgata i de lite hippiefierade delarna av stadskärnan. Vi spenderade hela eftermiddagen / kvällen där i dag och det är ett mycket trevligt område att hänga runt i.

Badkruka

2011-12-07T19:55:00.001+01:00

Jag har länge varit ganska mycket av en badkruka och sådana här skyltar på stranden får mig inte direkt att ompröva den livsstilen...

Det var en väldigt vacker strand dock (Clifton Beach #4) och jag misstänker att det kommer bli återbesök där.

Kapstaden

2011-12-06T17:06:00.001+01:00

Kom fram i går kväll till Kapstaden och checkade in i ett rum som luktade mycket tvivelaktigt. Toaletten funkade också dåligt. I morse när jag vaknat och gick in i badrummet möttes jag av ett fullkomligt plaskvått golv. Tydligen har inte toaletten fyllts upp med nytt vatten utan det har runnit rätt ut på golvet istället. Skrev jag att golvet i fråga är heltäckningsmatta?

Efter att ha varit lite nedslagna över det sunkiga, mögliga rummet i dag har vi nu fått byta till ett större rum. Fortfarande knappast Hilton men det luktar inte mögel i alla fall och vi verkar ha ett fungerande badrum.

Middag i går år vi i Waterfront men jag tror inte vi kommer åka dit mer. Väldigt turistigt även om miljön är ganska fin vid havet.

Frukost i dag åt vi på Long Street och det verkat däremot vara ett schyst område. Cafeer, barer och roliga butiker om vartannat.

Road trip

2011-12-06T16:59:00.001+01:00

Efter avslutat besök på skolan hoppade vi upp i sadeln igen och styrde mot Kapstaden. Det blev en del stop på vägen allt efter Rians olika rekommendationer. Först ut var lunch på en strutsfarm. Sallad med rökt strutskött. Utsökt!

Vidare längs vägen väntade ännu ett stop som var... intressant. Mitt ute i absolut ingenstans ligger en bar som hette Ronnies Shop. Riana berättade att det haket inte gått så bra så ägaren tänkte till lite. Han slängde in ett nytt ord i namnet, Ronnies Sex Shop blev det nya, och bad kvinnliga kunder om underkläder att hänga upp i baren.

Depåstop på ett mindre classy ställe

Doin business

Fortfarande ett ganska enkelt och rätt sunkigt hak mitt ute i ingenstans men numer med kunder. Hans strategi verkar ha funkat.

Toaletterna på Ronnies Sex Shop

SAPS Academy

2011-12-06T16:51:00.001+01:00

Efter att ha vaknat väntade oss en fin liten frukost samt smycken till Agnes som vår värdinna stannat uppe på natten och gjort.

Hon tog verkligen värdskap till en ny nivå.

Vi åkte sedan och mötte upp henne vid hennes jobb som rektor för en av Sydafrikas polishögskolor. Hon guidade oss runt och vi fick se det mesta. Mycket intressant.

Polisskolan är rätt militärisk med nitisk disciplin och parad varje morgon. Agnes frågade hur mycket ledigt man har som student och hon berättade att om man uppförde sig väl fick man oftast en förmiddag per månad att åka in till stan om man ville samt en ledig helg ungefär varannan månad. Hårda bud. Tror inte direkt de kör med akademisk kvart om man säger så.

Mossel Bay - Oudtshoorn

2011-12-06T16:41:00.001+01:00

Den gamla vägen mellan Mossel Bay och Oudtshoorn var mycket vacker och tog oss högt högt högt över ett bergspass innan vi närmade oss målet.

Väl framme tog kanske tidernas mest gästvänliga människa Riana emot oss i sitt hus. På sängen i vårt rum hade hon förberett en liten presenthög till oss båda och på kvällen bjöd hon oss på en kalasmiddag. Väldigt trevligt.

Ännu flera norrmän

2011-12-06T16:35:00.001+01:00

Deidre som vi bodde hos i Mossel Bay är tydligen tjenis med en norsk familj som bor hos dem varje år på sin semester. När man drog bort gardinerna på morgonen var således detta synen:

Norrmännen förföljer oss var vi än går. Ett dopp hanns med i havet innan avresa inåt landet. Agnes badade och jag badade lagom mycket. Naturligtvis kom en våg strax därefter och blötte ner mig...

Ännu mer Mossel Bay

2011-12-05T07:25:00.001+01:00

Efter att chocken från fredagens festligheter lagt sig så växte Mossel Bay fram som ett riktigt trevligt ställe. En liten stad vid havet med några trevliga ställen och en fantastisk utsikt i princip var man än gick eftersom det låg på en mycket brant sluttning.

En promenad på stranden

På lördagen sov vi ikapp en del förlorad safarisömn och hängde sen mest runt lite. På kvällen bjöd Deidre på middag; biff och potatis.

På söndagen visade det sig vara hennes födelsedag som hon bjöd med oss att fira. Hon bad oss komma till en vintagebutik och mötte oss väl där utklädd. Hon och barnen gjorde en kalender till David och fotades i olika utstyrslar allt medan vi strosade runt i butiken och Agnes gjorde fynd. Det hela avrundades med tårta och visade oss vara de enda gästerna.

Efteråt tog äldsta sonen med oss upp till stadens fyr för utsikt. Man kan se hajar till och med men den biten missade vi. Fint var det ändå.

Nästa stop, sydpolen.

Dumihuvet

2011-12-05T07:15:00.001+01:00

Ett av mina mindre finer moments inträffade på safarin just när jag tyckte jag och guiden började få en bra relation. Han var kanske inte direkt överimponerad över min fråga om i vilken del av världen de sabeltandade tigrarna finns.

Oerhört hånad för detta. Förmodligen med rätta.

Oudtshoorn

2011-12-04T23:38:00.001+01:00

Har lämnat Mossel Bay bakom oss och befinner oss hemma hos ännu en fantastiskt gästvänlig själ och har nyss avnjutit en braai och ska strax sova innan vi i morgon bitti ska göra ett studiebesök på den lokala polisutbildningen. Ska bli oerhört spännande! Återkommer.

Fredagskväll i Mossel Bay

2011-12-04T23:35:00.001+01:00

Det som hände i fredags kommer jag förmodligen inte kunna göra rättvisa här. Men jag måste försöka för det var bland det knasigaste jag någonsin varit med om.

En kvart efter att vi för första gången någonsin träffat Davids fru Deidre bjöd hon oss att följa med på fest. Javisst! tackade vi glatt och tog en dusch.

Då vi hoppade in i hennes bil sa hon att festen var en "house concert" och jag tänkte väl inte mer på det. Väl framme frågade jag henne hur hon kände värden och blev lite förvånad över svaret "Oh, I don't. We're all in the same boat here".

Den förvåningen la sig snabbt då världens i särklass äldsta människa öppnade dörren och hälsade oss välkomna. Den här tanten bodde så i någon sydafrikansk motsvarighet till mexitegelvilla och hade knuffat undan soffgruppen bakom spaljén på heltäckningsmattan och istället riggat en synth, strålkastare och ett mindre PA-system länga väggen.

På golvet och i soffan satt ett par tonåringar, en näve hemmafruar och några pensionärer. Och vi.

Deidre plockade fram lite snacks och korkade upp en vinflaska och in kom en glad man och tig plats bakom anläggningen. Han var lite av en entertainer och rev av några nummer på afrikaans till allas stora glädje.

En risig smygtagen bild på kvällens stjärna.

Deidre simultantolkade låtarna viskande i mitt öra medan jag bet mig i kinden och gjorde vad jag kunde för att inte möta Agnes blick eftersom jag då skulle ha imploderat. Som tur var hällde hon i mig merparten av vinet eftersom hon själv var kvällens chaufför vilket mjuknade det vansinniga något.

Kvällens underhållare var visserligen en duktig pianist och sjöng väl rätt ok men när hemmafru nummer två fått feeling efter några glas vin och gick upp och körde True Colors var jag oerhört nära bristningsgränsen.

Efter en timme eller så bar det vidare ut på krogen med hemmafruarna. Det var också... intressant. Kvällens chaufför tyckte hennes Bloody Mary var väl stark att köra på så hon beställde in mer tomatjuice att späda med. Listigt!

När vi lite senare på kvällen kommit hem till oss kunde vi inte sluta skratta. Deidre klagade på att hon saknade utelivet och det kulturella utbudet i miljonstaden Johannesburg där de bott till för två år sedan men hon var glad att se här hemmakonserterna fanns så man får komma ut lite och träffa folk. Alltså, jag dog så många gånger den kvällen.

Off off and away!

2011-12-04T23:11:00.001+01:00

Efter safari körde vi tillbaka till Johannesburg för ett kort stop och ett par snabba snapsar med Michael på torsdagskvällen innan vi på fredag morgon tog flyget till Kapstaden.

Kö för att hämta ut sina incheckade vapen på flygplatsen

Väl där plockade vi ut en ny hyrbil (något större så jag slipper klä på mig bilen) och tog oss österut med destination Mossel Bay med ett depåstop vid ett bageri i världens minsta håla som enligt David ska ha de bästa pajerna i hela världen.

Framåt kvällen kom vi fram till Davids familj som driver ett litet guest house där vi fick bo. Den kvällen kräver dock sitt alldeles egna blogginlägg för det var vansinnigt på precis alla sätt och vis.

Från vår balkong hemma hos Davids familj.

Norrmän

2011-12-04T22:54:00.001+01:00

Som jag nämnde var vi ensamma med vår guide första dagen. Samma kväll dök dock resten av gänget upp och det var en salig blandning som blev till två team eftersom det fanns två guider som tog hälften var. För vår del blev det vi två och en norsk familj. En tjej på dryga 20 som pluggar i Kapstaden och som hade besök av sina föräldrar hade bestämt sig för att göra safarigrejen några dagar.

Lite provocerande att åka 900 mil hemifrån för att spendera en halv vecka med tre glada norrmän.

Så även om vi bara var fem i bilen blev det inte riktigt samma grej som vår flesta tur. Dessutom var det ett evigt jiddrande över den systemkamera dottern fått i julklapp och den i övrigt rätt clueless mamman var nog den som hetsade allra mest. Vissa djur och miljöer misstänker jag att de bara upplevde genom linsen på kameran. Själv föredrar jag i så fall Animal Planet, det är högre kvalitet på deras bilder...

Hela den här safariprylen blir lätt Sällskapsresan för den som vill. Man blir skjutsad och ledd överallt och gör det mesta ihop. Vi var mycket glada att vi första kvällen på frågan om vi ville ha ett eget bord eller dela med tre andra (innan vi visste att det skulle varit de tre vi skulle dela dagarna med) svarade eget bord för det gjorde att de fortsättningsvis alltid dukade på sidan av för oss.

Sju timmar om dagen med tre glada gutter räcker liksom.

Morgonkaffe och en öl i solnedgången

2011-12-04T22:41:00.001+01:00

På morgonturerna stannade vi alltid på någon trevlig plats i vildmarken för en kopp kaffe. Ett mycket bra initiativ!

På samma tema var det också alltid ett stopp vid solnedgången för en bira och lite reflektion. Även det ett mycket gott initiativ!

Festligaste djuret!

2011-12-04T22:36:00.001+01:00

Visst, vi såg en del häftiga djur men det kanske roligaste var att studera Herr Dyngbagge rulla Fru Dyngbagge vägen fram.

Egentid

2011-12-04T22:33:00.001+01:00

Under tiden mellan frukost och lunch var det här ett alldeles utmärkt exempel på lämplig aktivitet (efter en ett par timmar lång tupplur förstås):

jur

2011-12-04T22:23:00.001+01:00

Upplägget på Shibula var att guiden kom kl 05 och knackade på. En kvart senare fick man en kopp kaffe innan dagens första tur tog fart som var mellan tre och fyra timmar. Sen kom man tillbaka till lodgen för frukost (den klart bästa delen av matutbudet). Efter frukost hade man ledig egentid fram till 15 då lunch dukades upp. 16:30 tog en ny tur vid för ytterligare kanske tre timmar och vid åtta på kvällen var det trerättermiddag.

På vår tur från gaten till lodgen när vi kom såg vi en del vilda djur inklusive en 3,5 meters pythonorm som låg och glassade i solen men det var egentligen först efter lunch den första dagen som vår första riktiga så kallade game drive drog igång.

På väg rätt ut i bushen.

Vi hade tur för att Shibulas andra gäster hade blivit försenade i vägarbetet från helvetet (som vi också tog oss igenom) vilket gjorde att på den första turen var det bara jag och Agnes och guiden som tuffade runt i flera timmar. Vi fick dessutom stifta mer eller mindre nära bekantskap med fyra av de "Big five" inkluderande leopard som ska vara ena skygga gynnare.

Maffiga rackare. Känner mig liksom connected.

Giraff! Igen!

Mitt i en hjord med ca 30 elefanter samt elefantbebis. De ville hänga på vägen så vi fick vända efter att ha väntat i typ 20 minuter.

Leoparden

Grynig bild jag vet men det är ett lejon där.

Zebror, gnuer (just det Björn!), massa olika antiloptyper och vårtsvin hörde till det normala som vi stötte på mest hela tiden. De blev såna som guiden till slut inte pallade stanna vid utan bara gastade "Gnu!" eller "Zebras!" i farten när vi passerade dem.

Shibula

2011-12-04T21:59:00.001+01:00

Vi kom fram till naturreservatets så kallade main gate vid lunchtid och vår guide Sean mötte oss i en öppen Land Rover och körde oss de cirka 45 minuterna genom vildmarken till det som skulle bli vårt hem för tre nätter. Och vilket hem sen!

Vårt eget lilla hus i kanten till bushen.

Ett mycket gemytligt, lagom kolonialt sovrum.

Agnes tar ett bad i vår privata jacuzzi på vår veranda.

På terrassen där de flesta måltider intogs.

Shibula Game Lodge and Bush Spa som är hela namnet var ett mycket trevligt ställe. Ett fantastiskt litet eget hus med jacuzzi, lejontassbadkar, dusch, utomhusdusch, sänghimmel och what not samt alla måltider serverade. En härlig tid helt enkelt.

Tyvärr höll inte maten riktigt samma standard som resten av stället. Till exempel serverade de samma sallad varje dag lunch och middag fast ibland kallade de det förrätt och ibland side order och en gång var alla grönsakerna i separata skålar för att framstå som nåt nytt. Ena middagen bjöds vi grönsakssoppa till förrätt och jag misstänker starkt att de helt enkelt bara kokat samma sallad den gången. Till dessert var det nån gång "cake", nån gång "pudding" och nån gång "pie". Samtliga efterrätter var dock sockerkaka, endast bakad i olika formar...

Road trip

2011-12-04T21:41:00.001+01:00

I måndags morse tog vi tåget till flygplatsen strax utanför Johannesburg för att plocka upp den hyrbil som skulle ta oss till naturreservatet Velgewonden i provinsen Limpopo norröver. Det visade sig vara en pytteliten ursäkt till bil.

Och så köttet

2011-11-27T18:34:00.001+01:00

Slutligen biffen vi köpte i går. Bara malt salt och svartpeppar, nära glöden.

Lammlever coming up!

2011-11-27T18:03:00.001+01:00

Fisk, halv kyckling och lammlever på grillen

Mellanrätt

2011-11-27T17:45:00.001+01:00

Lite lammkotlett, korv och kyckling som mellanrätt.

Förrätt!

2011-11-27T16:45:00.001+01:00

Pizzan dukas fram

Huvudrätten

2011-11-27T16:11:00.001+01:00

Ingredienserna till huvudrätten dukas fram så de inte är kylskåpskalla vid grillning.

Operation Rädda småfåglarna!

2011-11-27T16:04:00.001+01:00

Kom hem i dag och fick delta i
Operation Rädda småfåglarna som Michael och Michelle satt igång. En liten rackare som trillat ner. Jag kommer bli nästa Jonas Wahlström!

Förrättsförberedelser

2011-11-27T15:03:00.001+01:00

Det blir pizza från den egna pizzaugnen i trädgården till förrätt.

Somliga går i trasiga skor

2011-11-27T15:00:00.001+01:00

Afrika blev en lite för stor prövning för mina supersköna sommarskor.

Kvällen förbereds

2011-11-27T14:36:00.001+01:00

The Polo Lounge

2011-11-27T10:08:00.001+01:00

Lördagskvällen spenderade vi genom att gå på The Polo Lounge som bara ligger ett par kilometer från där vi bor. The Polo Lounge är en av barerna på Westcliff Hotel och är verkligen väl värt ett besök. Framme vid hotellet passerar man ett par vakter vid entrén som ser ut som uppfarten till ett schysst hotell typ men det visar sig mycket snart att Westcliff Hotel inte bara är ett schysst hotell. Då man parkerat ber en av värdarna en att vänta på sin chaufför som snart rullar upp i en blankvit van.

I baksätet på en van som en främmande man kör och vi glatt hoppat in i

Färden bär av brant uppför. Hotellet visar sig vara ett jättekomplex byggt på typ en brant bergsida och vi slingrar oss upp sakta för kullerstensvägar tills vi är längst upp och blir avsläppta. Med utsikt över Johannesburg Zoo och stora delar av övriga staden ligger en restaurang och på ess undervåning baren The Polo Lounge som också har en fantastisk terrass i flera nivåer med sittplatser och bord runt en pool som ser ut att bara försvinna över kanten.

Agnes synar drinklistan

En magnifik utsikt och en otrolig känsla att sitta där och sippa på en whisky sour (som visserligen var god men som i ärlighetens namn inte har mycket att sätta emot dess namne hemma i Stockholm på Lydmar). Vi fick inte uppleva det i går men eftersom The Polo Lounge ligger rakt ovanför Johannesburg Zoo så ska man ibland kunna höra lejon ryta i solnedgången medan man tar del av drinkutbudet eller för den delen vad humidoren som vi såg på väg ut kan erbjuda. Hotellet kändes verkligen som en av de mer exklusiva platser jag varit på och baren var inte direkt Novas den heller men det hindrar dem inte från att ta kring 50 Rand för en cocktail och inte flera hundra som förmodligen varit dealen om det legat i Stockholm.

Gästinlägg

2011-11-26T20:46:00.001+01:00

På allmän begäran kommer här några rader om sjukhustiden. Jag har haft några fantastiska veckor. Starten var något rörig och påfrestande och introduktion var det inte tal om. Jag lyckades på egen hand lista ut hur saker och ting gjordes och var man ska skulle leta när man behövde något. Jag kom också över chocken att arbeta 26 timmar i sträck och att hela kliniken var konstant överarbetade. Efter fått lite snurr på vardagen började jag kunna ta till mig arbetet på riktigt och har sett och lärt mig saker som skulle tagit år i Sverige att få se eller göra, om ens någonsin. Det var också mycket trevligt att bli en del av arbetsgemenskapen bland läkarna på plats och det skapades efter hand en trevligare och tryggare stämning och jag fick ockå större tillit till mina förmågor. Varenda hand behövdes och jag hoppas att jag kunnat göra livet lite lättare för några i Soweto. Det ska bli fantastiskt med semester men jag vill verkligen inte sluta jobba. Ska hem och träna upp mig nu och hoppas komma tillbaka framöver. Det har varit värt varenda investerade minut och varenda investerade krona. /Agnes

Braai

2011-11-26T15:58:00.001+01:00

I dag åkte vi till en fantastisk kötthandlare i en granndel av staden. Trogna bloggläsare minns "Best biltong in town" för en tid sedan. That's the place. Fantastiskt trevlig personal som är mäkta stolt över sitt kött från endast gräsgödda djur. Salami, angus beef-korv, nåt kg biff och en påse biltong rikare (och ca 160 kr fattigare) åkte vi nöjda hemåt igen. Tanken är en eftermiddagsgrillning hemmavid i morgon för att runda av vår tid hemma hos Michael och Michelle. Måndag morgon plockar vi upp en ny bil och åker norrut för tre nätter på safari.

Semester!

2011-11-26T15:49:00.001+01:00

Det bilderna visade i går var fördrinken på The Local Grill som vi blivit tipsade om skulle ha bland det bästa köttet i hela Sydafrika. I går var också Agnes sista arbetsdag så vi tyckte det passade att fira vår gemensamma semester med en middag.

Helt otroligt gott var det och inte bara köttet utan också alla tillbehör (butternut, spenat, sallad, såser, potatismos). Trevlig service och verkligen ett ställe att rekommendera. Tyvärr missade vi att man på begäran kan få gå in i köttkylen och välja sin bit själv men det får vi igen nästa gång.

Out of order

2011-11-25T22:08:00.001+01:00

Ingen bloggaktivitet pga kalasmiddag. Återkommer en annan gång. Hej så länge.

Frisören

2011-11-24T21:13:00.001+01:00

Efter:

Knappt två timmar i frisörstolen och jag blev... likadan!

Mot frisören

2011-11-24T14:37:00.001+01:00

Före:

Trevlig kille

2011-11-24T11:51:00.001+01:00

Var på väg ner till Scusi's för en förmiddagscappuccino när den här liraren steg ut i gatan framför mig. Då hade han en cigg i mungipan också. Inga tydliga märken på kläderna, bara helt svartklädd, anskrämliga solglasögon, halvrökt cigg i munnen och med fingret på avtryckaren till en fet automatkarbin. Jag smög tillbaka när den första chocken lagt sig för att få en bild men de gör inte riktigt stämningen rättvisa...

Det visade sig att han hörde till någon form av värdetransport som hämtade eller lämnade något. Kul kontrast mot hemma då värdetransportörerna ofta inte vill väcka så mycket uppmärksamhet utan snabbt och diskret gör sitt jobb. Den här snubben gick strax framför själva pengakillen med vapnet höjt hela tiden cirkulerande för att söka av området. Ingen människa i hela Parkview centrum kan ha gått miste om att det var stålar i omlopp just precis nu.

2011-11-23T21:36:00.001+01:00

Jag har skrivit om producenten Stress nya platta Playlist tidigare i den här bloggen men det är verkligen värt att göras igen. Som sig bör när en ny platta släpps låg snart låtar från Playlist uppe på Youtube inom kort. Det som också ofta händer i de fallen är att upphovsmännen eller skivbolagen eller någon annan med eget intresse i releasen gör vad de kan för att få ner klippen från tuben. Spåret Tystas ner med Adam Tensta (på svenska!), Highwons stolthet Aleks, Dida och Eboi försvann från så från Youtube samma dag det kom upp. Några nya glada rippare valde att slänga upp det igen och åter plockades det ner. Det som är intressant är att ingen av de ansvariga för låten låg bakom detta. Tvärtom. Bland annat Adam Tensta gick tidigt ut och sa att ingen av de bakom hade plockat bort låten. Uppenbarligen var det någon som tagit illa vid sig vid innehållet som sett till att få det gjort. Sveriges Radio spelade också låten vilket resulterat i en hög med anmälningar till Granskningsnämnden (Vem minns inte Ring Snuten-soppan efter att P3 lirat den?). Visst, låten är provokativ och ordvalen är stundtals inte helt rumsrena och man behöver inte hålla med om allt de rappar men att ta så illa vid sig så man bemödar sig med att få Youtube att plocka bort det? Flera gånger? Jag menar, reagerar man så starkt på en låt på Youtube så har man nog inte psyke nog att alls surfa Internet...

Därför är det faktiskt oerhört starkt och vågat av TV4 och deras Nyhetsmorgon som ändå får anses som en väl etablerad och viktig instans i mediasveriga att bjuda in hela ligan att framföra låten live. Censurdebatten är viktig och varken poliser, som tidigare i år då Labyrint med flera fick se sina spelningar inställda på fritidsgårdar efter att lokala konstaplar med samhällsansvar valt att råda arrangörerna att avboka konserterna eftersom texterna kunde ha dålig inverkan på kidsen, eller politiker (i synnerhet inte de som sitter i vår Riksdag och som man kan misstänka vara de som fått låten bortplockad) får någonsin lägga sig i vad som spelas, skapas, sjungs eller vad som helst på grund av att de ogillar innehållet. Det är inte ok. Någonstans. Många håller nog med mig och säkerligen de flesta journalister med som förespråkare för, och utövare av, det fria ordet men det är skillnad att som SVT debatt gjorde i Labyrintsoppan i våras - bjuda in till debatt och lyfta frågan (visst det är väl bra men kom igen. Svårt att se att det leder någonstans alls) och som Nyhetsmorgon nu gjorde - låta dem spela låten. Hatten av, TV4! Dessutom är det en väldigt bra låt och jag älskar beatet.

Kolla på videon inbäddad här nedan om det funkar eller klicka på länken för att gå direkt till TV4

Frisören

2011-11-23T21:10:00.001+01:00

Följde med Agnes till frisören i dag. Tror hon lyckats hitta den lyxigaste frisören i hela Johannesburg. Medan jag satt i soffan och drack kaffet de bjöd på kom en tjej fram och presenterade sig som någon frisörelev på stället och frågade om hon inte kunde få klippa mig gratis. Naturligtvis tänkte jag så i morgon klockan 16 är det min tur. Har hon skills ens en promille av vad Agnes frisör hade så lär det nog bli finfint.

Föredömlig service

Mänsklighetens vagga

2011-11-23T19:55:00.001+01:00

Maropeng
Även om man verkar ha motbevisat tesen om att vi alla härstammar från en och samma urmoder (Ledsen, Nas och Jr Gong. Ni som gjort en hel platta på temat och allt) så är man väl mig veterligen fortfarande rätt överens om att södra Afrika är platsen där vi kommer ifrån. Lägligt nog är det bara några mil nordväst om Johannesburg som det äldsta fyndet av ett kranium från tidiga förfäder har hittats. Det är nu ett område som kallas Cradle of Humankind och där finns några olika grejer man kan kolla in. Vi valde i dag att bege oss till gräsblobben ovan. Det som syns på bilden är entrén till Maropeng som är ett museum över mänsklighetens historia och som då lägligt ligger väldigt nära platsen för de äldsta fynden. Det ligger å andra sidan inte nära någonting annat överhuvudtaget.

På väg ned till flotten
Besöket börjar med en båttur inomhus nedför en tur som tar en igenom de fyra elementen. Något vi trodde skulle vara Kärlekstunneln typ visade sig vara mer obehagligt än romantiskt men hej, så kan ju mänskligheten också vara. Efter den lilla åkturen landade vi i en utställning som visade på jordens utveckling och olika arters framväxt.

Agnes spelar DNA-tombola
Man kom sedan in i en hall med en massa montrar som skildrade människans utveckling och framfart. Fokus var på både arten människa i sig men också lite mer antropologiskt vinklat med exempel på matkultur genom evolutionen, tendenser att vilja bo samlat, förmåga att använda verktyg osv. Mycket var interaktivt och många saker illustrerades med exempel eller experiment. Bland annat kunde man plocka upp en telefon och ringa till olika utdöda djur. Jag pratade bland annat med en mammut och med en randig hästfigur, inte helt olik dagens zebror.

Jag i telefon med en randig häst
Hela museet var verkligen bra gjort och någon hade uppenbarligen fått ganska fria händer för här och där kändes det som om ansvarig för scenografin gått bananer. Inte alls så stiff som det kan vara på sådana här ställen. Ett stort plus var också att vi i princip var helt ensamma på hela utställningen så det var aldrig köer eller en massa jidder någonstans utan vi kunde lugnt spatsera fram som vi ville.

Illustration av människans matvanor
Det är intressant med religion här (också). Jag tror jag skrev något i början av resan om alla kyrkor. Bara där vi bor ligger det närapå en kyrka i varje kvarter. Bara den som ligger granne med vårt hus har happenings var och varannan kväll med drivor av bilar parkerade överallt som följd. Det märks då och då att allt inte är helt kopplat till vetenskap. Även på ett museum som detta som verkligen var vetenskapligt var man tvungen att gardera sig. Jämför med Naturhistoriska hemma i Stockholm som också har en bra utställning om människan. Där öppnar man inte för så många andra alternativ utan väljer att visa figurer av hur våra förfäder troligen såg ut och man presenterar hela tiden information om utvecklingen från apliknande stadier och fram till oss av i dag. Även om approachen här verkligen också var densamma som på Naturhistoriska så reagerade jag direkt på hur man valt att uttrycka sig på en av de stora skyltarna i huvudsalen. Kan tyckas som en petites och jag kanske reagerar väl starkt på religiös inblandning i vetenskap men ändå. Onödigt klargörande i vilket fall. Kom med något som pekar på motsatsen då!

"Många antropologer tror att..."
Maropeng som stället heter är verkligen väl värt ett besök om man är i faggorna! Dessutom ligger det (visserligen sjukt offside men) i en oerhört vacker del av landet och bara att se omgivningarna kan vara värt en omväg. Oerhörda vidder i det här landet och då har vi inte ens varit i väst där i princip allt verkar vara öken. Storslaget.

Just utkommen på baksidan av museet

Weißbier

2011-11-22T17:33:00.001+01:00

Satt här i godan ro med en veteöl när Michael kom hem. Vips så åkte det fram en annan veteöl som han "kommit över en låda" av för jämförelse och diskussion.

Promenad

2011-11-22T11:22:00.001+01:00

Tog mig en promenad runt den lilla sjön i parken med det mycket informativa namnet Zoo Lake i dag på morgonen.

Det gäller att se var man sätter fötterna när man kommer in i de här stråken. Ganska gemytligt med kraxare runt benen. Mindre gemytligt när jag likt en annan gammal flanör kontemplativt ställde mig på den lilla bron och lär blicken vandra över vattnet, först längre bort men så småningom närmre och närmre min egen utkiksplats tills jag till slut tittade rakt ner i vattnet och då också rakt ner i tre fåglar som blivit vattenlik och låg och flöt i mer eller mindre igenkännbart skick.

Bruten förtrollning.

Jag vandrade raskt vidare och satte mig på en bänk och tittade ut igen, denna gång med blicken fäst längre bort. Jag gillar verkligen blandningen av stad och natur när man skymtar en skyline någonstans på andra sidan. Även om jag vet de som knappast skulle kalla dylik park för natur överhuvudtaget...

Vidare sitter det skyltar lite här och där som informerar vad man får och inte får. Med risk för upprepning av den ena kommer så två exempel nedan:

Jag finner det festligt att man enligt den övre skylten får fiska (med tillstånd) men enligt den undre skylten förmodligen omedelbart faller död ned om man så bara utsätts för minsta stänk från sjön i fråga. Dubbla budskap?

Lego

2011-11-21T16:20:00.001+01:00

Ruskigt tungt att man kan bygga kända amerikanska byggnader i LEGO! Älskar den idén. Så kan man kombinera lek med lite statskunskap eller bara lite nutidshistoria. Fantastiskt.

Roc-a-fella Yo!

Jag var bra nära att plocka ett ex av Vita Huset själv...

Farmarliv

2011-11-20T17:57:00.001+01:00

I dag har vi varit på familjeutflykt... Vi blev medbjudna till några bekanta till familjen vi bor hos som köpt sig ett plantage på 450 hektar där de odlar persikor, nektariner, blåbär och vad det nu var. Ett par timmar norrut härifrån.

Plockar gula persikor

Det var inte utan att jag fick lite flashbacks från förra årets blåbärsris på Husarö men jag föredrar nog dessa mer ergonomiska varianter av blåbärsbuskar.

Blåbär

Halvvägs dit frågade Michael om vi möjligtvis var sugna på ett snack vilket vi såklart var och ett pit stop på Maggie's Farm (dåligt gehör för mina Dylanreferenser) gjordes. De är tydligen berömda för sina kycklingpajer.

Maggie's Farm

Det var väldigt trevligt att få komma till landet en dag och de ville visa det hus de håller på att bygga. En skumpig tur på flaket av en pickup senare blev vi guidade runt deras projekt. Ett ashäftigt hus i en stenig sluttning med utsikt över x antal hektar av den orörda naturen. Kände mig som Marlboroman där. Helt magnifikt. De bygger av betong, stål, glad och sten från området så huset passar väldigt bra in.

Agnes i det blivande köket

Nedanför huset rann rent källvatten in i en naturlig pool där man kunde bada (eller dricka).

Spejar ut över deras ägor

Naturligtvis avslutades besöker med en bättre måltid bestående av grillad kyckling, oxfilé, fisk, sallad och what not samt en flaska Shiraz från 2005 som var Michaels bidrag.

Skär upp köttet

Återkommer

2011-11-19T22:05:00.001+01:00

Har just ätit världens kalasmiddag. Återkommer en annan dag.

Cykelutflykt

2011-11-18T19:16:00.001+01:00

I dag gjorde vi något väldigt roligt (igen). Vi har varit på en fyratimmars cykeltur i Soweto med en guide. Mycket lyckat. Vi möttes upp vid 10-tiden i morse mitt i Soweto och jag och Agnes tilldelades en varsin cykel innan en rastafari som kallade sig Shepherd tog med oss runt.

Jag inne på kontoret för att betala för guidningen

Soweto är mycket kuperat upptäckte vi ganska snart... Det faktum att cyklarna låg närmare barncykel än 2-metersanpassad dito gjorde inte klättringen bekvämare. Men det var roligt. Efter att först ha cyklat runt en liten tur kom vi så småningom upp till något som kan liknas vid ett torg.

Agnes på "torget"

Det finns tre "klasser" i Soweto; Mycket fattiga, hyfsat ok samt rika och det här området tillhörde den förstnämnda kategorin. Vi knallade runt bland husen och blev inbjudna att se hur man bodde om man tillhörde de mindre bemedlade och det var sannerligen inte helt fett (även om deras hus hade likadana tak som sommarstugeprojektet). Många hus saknar el och vatten och vi stannade för en vattenpaus vid ett av "vattenhålen".

Agnes dricker vatten

I det området var det barn som lekte ute på gatorna och man fick parera rätt friskt stundtals bland dem. Mycket high-fiveande.

Jag och några barn

Som på så många andra platser var man även här mycket stolt över sin lokala dryck. I det här fallet var drycken i fråga en ganska alkoholsvag öl som vissa, endast gifta, kvinnor fick tillverka i någon komplicerad process som sedan män drack sittande i något som bäst beskrivs som en hybrid mellan ett skjul och en container med en spartansk träbänk längs väggarna. Vi var naturligtvis inte sena att tacka ja till inbjudan att dela en hink pilsner med några gubbar.

Agnes ser glad ut men det beror inte nödvändigtvis på smaken...

Öl fanns på take away-tetra. Vi köpte inte.

Efter att ha hängt runt en stund på "torget" och också fått något som kallas för "fat cake" och som ofta äts till frukost cyklade vi vidare och in till ett snäppet rikare område. Det var verkligen ett schysst sätt att få se Soweto på. Man kom liksom nära, för att använda ett något slitet uttryck. Det var ganska tydliga skillnader mellan områdena. I den fattigaste delen var vägarna av sand och grus och folk bodde oerhört spartanskt och slitet medan det i den del som faktiskt bara låg några kvarter bort plötsligt blev mer eller mindre riktiga hus och asfalterade vägar.

Efter att ha svettats vidare ett tag och gjort några stopp här och där, till exempel då Shepherd sjöng en gammal Miriam Makeba-dänga i ett gathörn, kom vi tillbaka till området där vi startat vilket var Hector Petersen-museum. Där fick vi en liten historielektion om upploppen i Soweto och blev pånasade att köpa ett foto av oss (en ganska alldaglig digitalbild av oss framför ett monument utskrivet på en risig fotoskrivare kopplad till ett bilbatteri. Nej, det är inte en bild som kommer att pryda väggen hemma) från en av Shepherds kompisar var det så dags för lunch. Vi hamnade på Nr 1 Restaurant som hette så inte bara för att det var ett bra namn utan för att de hade världens bästa mat, allt enligt Shepherd.

Inne i världens främsta restaurangs kök.

Maten som de bjöd oss på var något som de kallade Soweto Burger. En tjock skiva bröd, pommes frittes på det, sedan någon form av salami, ost, någon annan form av kött samt ett stekt ägg. Det var riktigt gott, inte minst efter flera timmars runtcyklande i värmen men världens bästa burgare? Tror nog att både AGs kockar och en wagyustinn Mattias Dahlgren skulle ha åsikter om det.

Tappert försök att forcera en Soweto burger.

Efter lunchen tog vi oss vidare runt i de finaste och dyraste delarna av Soweto. De delar som Shepherd kallade The Beverly Hills of Soweto där både huset som Nelson Mandela bodde i och huset som Desmond Tutu fortfarande äger men som främst bebos av hans fru ligger. De här kvarteren var verkligen ett snäpp till upp standardmässigt men också flera kliv upp turistmässigt så det var inte alls lika roligt att se. Ganska snart därefter tog vi oss upp för ett par rejäla backar innan vi trötta och ganska matta kom tillbaka från en drygt fyra timmar lång tur.

En mycket lyckad dag!

Viktorianskt semestrande

2011-11-18T15:08:00.001+01:00

Planer smids för senare delen av resan. Bokat in oss nio nätter på något som bäst beskrivs som en viktoriansk herrgård i Kapstaden. Kommer bli bra känns det som.

Känns som man kan "chilla som en kung" på ett sånt ställe för att låna ett uttryck från DBS.

Börja-kaffe

2011-11-17T16:05:00.001+01:00

En kopp börja-kaffe i väntan på lunch är en klar favorit.

Lion Park

2011-11-16T20:33:00.001+01:00

Jag tror jag pratar för oss båda när jag säger att det var två förväntansfulla personer som begav sig iväg till en plats kallad Lion Park någon mil utanför stan i dag efter att Agnes slutat jobba. Parken består av en lite mindre safaridel där man kör runt med egen bil och kollar in djur samt en park där man gick runt och fick känna närmare på sexmånaders lejonbarn samt mata giraff. Efter att först forcerat en lunch för att lugna nerverna tog vi oss en tur runt safaridelen. Jodå, den gamla Fiestan höll måttet. en av lejonfamiljerna låg och knasade bara några meter från bilen och det var faktiskt ganska häftigt att sitta där en stund och begrunda deras siesta.

Efter att ha cirklat runt där en stund gick vi så in i promenaddelen. Det var knappt några människor någonstans i den lilla parken och vi blev inlotsade till tre smålejon som låg och vilade. Två stycken på sex månader och en på tre. Man fick gärna klappa, bara man var försiktig hälsade tjejen som visat in oss samtidigt som vi inspekterade diverse rivmärken på henne... Oerhört söta små rackare!

Efter att nöjda och lite upprymda ha klappat lejon en stund gick vi bort till ett annat absurt djur; giraffen. Vi väckte en man som jobbade där och fick köpa en påse giraffsnask och gick iväg mot närmsta giraff. Helt sjuka djur! Rätt vad det var dök en struts upp och morsade också.

En helt otrolig dag. Verkligen. Kändes bra att bekanta sig lite med dem innan den större varianten av safari tar vid nästnästa vecka. Så man blir du med varandra liksom.

En helt vanlig kväll

2011-11-16T16:48:00.001+01:00

Jag tänder grillen och Agnes ligger och läser en bok i poolen.

Katter

2011-11-16T08:39:00.001+01:00

Bäst jag tar min allergimedicin för i dag ska det tydligen hängas med katter...

Istället

2011-11-15T21:38:00.001+01:00

Det blev en alldeles utmärkt shwarma istället. Gjord på både nöt och kalkon och allsköns tillbehör, som marinerade aubergineskivor, chili, hummos osv. Gjord på rätt sätt kan en kebab i bröd vara en liten bit av himmelen.

Inte en smula ska lämnas!

Soul Food

2011-11-15T21:35:00.001+01:00

Jag kan inte påstå att jag tycker den här maten ser vidare själafylld ut. Vi åt inte där...

Svensk

2011-11-14T16:39:00.001+01:00

Kalla mig gärna gammalmodig eller omständlig men jag kan nog tycka att lastbilar fulla med flaskor gärna får ha vägg. Man passerar dessa rätt kvickt när man ser dem på motorvägen. Vill ju inte gärna sluta mina dagar i en Ford Fiesta marinerad i Tab Xtra typ.

Sandton City

2011-11-14T16:12:00.001+01:00

I dag har vi varit i Sandton City och gjort ärenden. Sandton är ett absurt ställe. Ett shoppingcenter norr om Johannesburg på 158 000 kvadratmeter om man ska lita på Wikipedia. Inte Västermalmsgallerian direkt. Där ligger också Nelson Mandela Square som är ett torg insprängt bland husen och det var också det torget som fick härbärgera oss för frukost. Eller inte. Eftersom klockan var 13 kunde man absolut inte få beställa från frukostmenyn (något man annars alltid får här. Första gången vi nekas pga tid. H-a-t-a-r när det händer. Falling Down-mode). Det som stör mig är att jag gärna kunde få beställa den varma smörgås som fanns innehållande stekt ägg och baconskivor. HUR svårt kan det då vara att få en omelett eller det stekta ägget bredvid brödet tillsammans med typ en ostskiva? Jag menar, de har ju allt och serverar det ju dessutom gladeligen. Irriterande.

Hur som helst är Sandton City ett helt vansinnigt ställe.

Agnes i väntan på absolut inte frukost

Söndag

2011-11-13T11:07:00.001+01:00

Frukost i skuggan på verandan innan en tur till Pretoria för grillning väntas.

Hunden

2011-11-12T15:36:00.001+01:00

Är ute och rastar hunden. Kan inte påstå att jag hade räknat med att se mig själv ute med hunden som en del av den här Sydafrikaresan. Men jag klagar inte! Mycket trevligt event och vi kommer bra överens vill jag påstå. Relationen till katten är något mer frostig men det kan ju bero på att jag inte tål den samt att katter är ena opålitliga rackare överlag.

Nya jeans och taxen Schnitzel på promenad

Skolöl

2011-11-12T10:53:00.001+01:00

Sonen i huset går i tyska skolan här och titta vad jag hittade i köket. Gottalove att en grundskola trycker upp ölsejdlar som merch och inte nån grå t-shirt eller typ tygmärken.

Karatepappa

2011-11-12T06:21:00.001+01:00

Jag tror vi kommit den här familjen rätt nära inpå... Mamma och pappa borta över helgen så jag får skjutsa till karaten, mata hunden osv. Herregud.

Kunde inte motstå...

2011-11-11T16:58:00.001+01:00

Alltså de här gatorna som vi rullar fram och tillbaka, upp och ned. Så vackert.

Plåtburk!

2011-11-11T16:54:00.001+01:00

Det finns världens finaste lilla butik vid 44 Stanley som nästan uteslutande säljer plåtburkar i olika former och storlekar. De har lite gamla beslag och handtag från typ såna där portar som han Magnus Ladulås skulle vara stolt över men mest är det plåt. Vi köpte på oss en liten uppsättning i olika färger. Fantastiska!

Carlton Centre

2011-11-11T16:40:00.001+01:00

Jag hade läst någonstans innan vi reste om Carlton Centre i Johannesburg och att det skulle vara lite buzz kring det och det skulle bland annat finnas ett shoppingcenter och en skybar. Vi styrde dit i dag och hittade ingen skybar (letade rätt klent) men väl shoppingcenteret. Utifrån såg det ut ungefär som Åhlenshuset i Uppsala på steroider men inuti var det öppet och med glastak och en ganska speciell vibb över huvud taget.

Jag spejar
Det fanns inte direkt jättemånga affärer att kolla i och ganska mycket var ganska ostigt faktiskt. Men! Det fanns en Levi's Outlet visade det sig som valde att ställa upp och ge mig ett par nya jeans till vrakpris. Heja Heja. Sen, efter det åkte vi ganska mycket hiss. Vi trodde vi skulle hamna på den där skybaren men hamnade bland vindsförråden verkade det som. Inte alls speciell glamouröst så vi åkte därifrån.

Nya byxor!

44 Stanley!

2011-11-10T21:53:00.001+01:00

Middagen i dag intogs vid 44 Stanley i Auckland Park (stället några inlägg under med kaffe och bröd) på en italiensk restaurang som, hör och häpna, serverade kött. Men även annat ska i rättvisans namn tilläggas. Mycket gott och en oerhört trevlig miljö.

44 Stanley - Ett måstetips för alla Joburg-resenärer!

Sol och bad!

2011-11-10T21:47:00.001+01:00

Efter att först försökt följa den här kartan som Michelle gjort åt mig:

och därefter snurrat varv på varv runt Zoo Lake hittade vi så småningom Zoo Lake Swimming Pool. Lite nedgångna omklädningsrum och det stod färgburkar för pågående renovering i duschen men poolen i sig var rätt stor och vattnet var klart. Omkringliggande gräsmattor lämpade sig också väl för en tupplur. Poolen visade sig ligga nära oss och inträdet på 5 Rand lär inte heller hindra nya besök. Trevlig upptäckt!

Mjölk!

2011-11-09T14:50:00.001+01:00

En helt vanlig mjölktetra:

Hilarious att någon bemödat sig med att pryda flaskan med rim!

"The milk only goes through pipes that gleam - Because we're incredibly careful about hygiene"

Fynd!

2011-11-09T14:46:00.001+01:00

Om man av en ren händelse råkar passera ett styckeri med den här skylten måste man naturligtvis agera.

Mycket hög kvalitet bör tilläggas! Butiken ligger i Parkhurst någon halvmil från oss. En liten restauranggata men egentligen inte så himla kul i ärlighetens namn. Men biltongen gjorde ju resan värd, lätt.

Stora ögon rätt ner i påsen

Limpopo!

2011-11-08T18:11:00.001+01:00

Har nu bokat in oss tre nätter på en så kallad lodge i en safaripark några timmar norrut. Alla de stora fem som det så populärt kallas ska finnas i parken. Heja heja!

44 Stanley

2011-11-08T07:21:00.001+01:00

I går lyckades vi hitta 44 Stanley som är en plats mittemot ett shoppingcenter. Michael tipsade om det förra veckan och sa att det bästa kaffet i hela sydafrika serveras på Bean There i 44 Stanley. Svårt att hitta ett ord för exakt vad det är men på en innergård eller mellan några hus har det samlats ett par restauranger, ett par cafeer, ett bageri, några vintagebutiker och nån butik som sålde plåtburkar typ. En bokhandel som hämtad ur Paul Austers New York fanns också. Hela stället ligger intill en filmstudio och det är tydligen populärt bland stadens kreativa. Ett mycket schysst ställe var det hur som och jag är övertygad om att vi kommer komma tillbaka.

Nöjd över att ha hittat 44 Stanley

Kombo av lunchhak, café och bageri.

En liten bit av Nytorget.

Vintage

Det berömda kaffet på Bean There. Notera kafferosten i fonden som arbetade konstant och spred den mest ljuvliga doft omkring sig.

2011-11-07T19:58:00.001+01:00

En klassiker hemifrån men med mer närodlade råvaror till middag i dag; köttsmörgås!

Hur firar man då? Middag förstås!

2011-11-07T15:28:00.001+01:00

Lördagkvällen valde vi att spendera på en restaurang som heter Moyo och som ligger i parken Zoo Lake som jag skrev om för ett tag sedan. En mycket häftig lokal med utsikt över den lilla sjön och inredd med stora kuddar och soffor och bord och hejåhå. Lite kitschigt men också rätt trevligt. Framförallt var maten en höjdare. Efter fördrinken (Agnes valde en klassisk Dry Martini där dock bartendern måste gått bananer med ginen för den var väldigt stark och lite frän och jag gick på det inte fullt så alkoholstinna alternativet iste) bars det in en soppa på jordnötter och räkor till Agnes som var mycket god samt en carpaccio på springbook till mig (spring på afrikaans betyder hopp och bok är någon form av antilop så det är alltså en skuttande varelse. En ganska vanlig sorts kött att använda här nere till till exempel min älskade biltong) som serverades med parmesan och papaya. Mycket gott!

Efter avslutad förrätt fick vi in våra varmrätter. Agnes hade valt en Lamm Tagine som är en sorts gryta kryddad med bland annat koriander och kummin. Väldigt gott och en vansinnig portion som efter att ha utnyttjat det allmänrådande systemet med doggy bag blev middag till oss båda i går med. Men framförallt var det gott.

Själv gick jag på servitörens rekommendation och valde en filé av nöt på säkert 300 gram fylld med mozzarella, peppadews (heta, lite söta småpaprikor), vildspenat och svamp och serverat på en bädd av potatis som bäst beskrivs som gratängliknande. Jag har ätit en hel del kött här nere som ni märkt (även om jag inte bloggat om precis allt) men det här var nog vassast hittills. Gudomligt.

En flaska lokalt rödvin på det så var saken biff för att använda ett passande uttryck. Innan vi gick hemifrån hälsade David att vi skulle ta med det stora kreditkortet om vi gick till Moyo för det skulle vara dyrt. Den lätta nervositeten över att vi beställt in i princip allt släppte när notan kom. 504 Rand tuti (450 spänn) för hela kvällen. Då hade visst ett par koppar kaffe och lite mineralvatten slunkit ner också. En oerhört lyckad kväll var det.

1 år

2011-11-07T14:43:00.000+01:00

I lördags var det den femte november 2011. Det är exakt ett år efter att jag frågade Agnes om hon ville gifta sig med mig. Hon sa ja och det är jag mycket glad för. Varenda minut av livet med dig är fantastiskt. Älskar dig.

Pretoria!

2011-11-07T10:51:00.000+01:00

Paul Kruger står staty mitt på Church Square
I går söndag vågade vi oss till och med till en annan stad på utflykt; Pretoria! Med siktet inställt på Church Sq rattade vi vår gamla Ford Fiesta norröver i söndags morse för att ta en titt på staden som är Sydafrikas administrativa centrum tillika huvudstad. Vi parkerade på just det torget och promenerade runt en stund och roade oss med lite shopping. Det var varmt, torrt och vindstilla. Redan på vägen in mot stan reagerade vi på att naturen var mycket torrare där och det var inte alls samma lila bomb av Jakarandablad i träden som det är här. Michaels förklaring var att Pretoria ligger ett par hundra meter lägre än Johannesburg vilket gör att det alltid är ett par gradera varmare där och deras säsong ligger också någon vecka föra den här varför den otroliga blomning vi ser förmodligen var för två-tre veckor sedan i Pretoria. Pretoria saknade i princip helt förorter kändes det som och det tog inte många minuter från motorvägen till vi var inne vid det där torget.

Efter att ha travat runt en stund satte vi oss i bilen för att låta GPS:en ta oss till det polismuseum som vi läst någonstans om. Det visade sig ligga i kvarteret intill... Eller museet kom vi aldrig till men väl polishuset eller poliskvarteret. Enligt någon vakt låg museet där men det var bara öppet "office hours" som han förklarade var 06:00-15:00. Sydafrikaner och deras syn på klockan alltså. Herregud. Vi gick runt en stund och jag tog ett par bilder.

Efter de här små turerna bestämde vi oss för lunch och jag var mycket uppspelt för att få gå till Riche! Kan tyvärr avslöja att namnet var det absolut enda som ens påminde om den svenska motsvarigheten. Jag frågade vad gorgonzolasalladen innehöll och fick svar "Ehh, well, it's gorgonzola. And lettuce. And so on". Bra svar. Beställde det och den innehöll just gorgonzola, isbergssallad och kanske sju cashewnötter. Flopp. Agnes Sallad Nicoise ska vi inte ens tala om för den var än värre. Fy.

Intet ont anande i väntan på "lunch"

Newtown

2011-11-07T09:38:00.000+01:00

Det här med storstäder och dess centrum. Min erfarenhet är att det i absoluta centrum ofta är rätt ordnat, uppstädat, dyrt, ganska lika andra storstadscentrum osv. Ofta inte det ställe som är roligast att vara i men som man som turist ändå ofta hamnar i. I den Lonely Planet som ligger i vårt rum står följande som ingress i kapitlet om Johannesburg City Centre:

"The city centre choked and largely died in the mid-1990s, with many white businesses fleeing to the northern suburbs, leaving the district to vanish under a mountain of none-too-promising crime statistics and buildings to turn 'bad'."

Vi har heller inte haft något ärende dit. Har inte fått ett enda tips om något att göra som ligger i centrum på två veckor. Man verkar liksom helt enkelt inte vara där. På senare tid har man försökt återuppbygga centrum och har främst satsat på ett område intill gamla citykärnan som man lägligt nog valt att döpa till Newtown. Även det är ett ställe som vi inte hört så mycket om men i lördags åkte vi dit en sväng i alla fall (det ligger typ 10 minuter hemifrån så det är inget längre äventyr). Även om avståndet är kort från de vita förorterna vi bor i (egentligen bara över en bro över lite järnvägsspår) så är det verkligen en helt annan stad. Vi tog en promenad bland slakterier, mobiltelefontillbehörsförsälare och kundvagnar med grönsakar innan vi avrundade med en fika på ett mycket trevligt hak där ett större sällskap hade baluns och gav varandra paket. Alla skrek som galna om någon fick sprit eller underkläder i sina paket. Mycket intressant.

Jag slänger upp en liten bildserie från lördagens besök där:

Jägare

2011-11-05T13:17:00.001+01:00

Har nu läst boken Jägare - Bakom fiendens linjer av den danske jägarsoldaten Thomas Rathsack. Boken var och är politiskt sprängstoff i Danmark sedan den kom ut. Även om jag inte tycker boken var riktigt den sortens dynamit så var den intressant och läsvärd och gav en gedigen inblick i några av vår senare tids största konflikter på "marknivå".

I skåpet

2011-11-04T13:20:00.001+01:00

Öppnar ett köksskåp hemmavid för att göra kaffe och blir onekligen lite ställd över en av burkarna på översta hyllan.

Osynlig

2011-11-04T10:16:00.000+01:00

Glömde bort att jag utlovade ett litet omdöme av Paul Austers bok Osynlig som jag läste ut för några dagar sedan. Mycket bra låter betyget! Även om jag knappast någonsin blivit besviken på Austers verk (förutom Resor i skriptoriet som jag inte älskade även om inte den heller var dålig). Han roar sig med att trolla med olika stilar och grepp genom boken och det är mycket snyggt gjort rakt igenom. Jag skulle inte rekommendera boken som förstaläsning för den som vill ge sig in på Paul Auster och inte läst honom förut men sen så! Haffa till exempel New Yorktriologin eller Den röda anteckningsboken först och sedan är du hooked. Jag blir alltid vansinnigt sugen på att åka till New York när jag läst en Paul Auster-bok men efter Osynlig blir Paris mer intressant.

Dilemmat

2011-11-04T09:52:00.000+01:00

Det går inte att vara här utan att se, tänka på, reagera på, fundera över skillnaderna mellan människor och då förstås ofta hur olika det är för svarta och vita. Jag har också haft många intressanta samtal med bland annat David som bor här. David är 55 år och har således levt under en i allra högsta grad intressant tid i det här landet och sitter därför på mycket kunskap och erfarenhet.

En sak vi diskuterat flera gånger de senaste veckorna är det här med löner och i förlängningen de oerhörda skillnaderna mellan olika samhällsgrupper. Ett exempel för att illustrera hur skillnaderna ser ut i den miljö vi rör oss i här: Medellönen för de vita som bor i dessa säkra, välbärgade, ganska europaliknande områden är någonstans runt 15 000 Rand per månad och person (1 Rand är i dag enligt Forex 88 svenska öre så valutamässigt kan man nästan jämföra med kronor rakt av). I vårt lokala snabbköp kan man annonsera på en tavla om man vill sälja eller köpa något eller har något annat att erbjuda. Där sitter en lapp där någon erbjuder sina tjänster som hembiträde och för det begär 2 500 Rand per månad i ersättning. Det är billigare att leva här och priserna i mataffären är lägre än i Sverige men det är inte gratis. Svårt att estimera hur mycket billigare det är här mot Sverige men några stickprov från mina inköp är 13 Rand för sexpack ägg, 250 gram kaffe för 28 Rand, en liter bensin kostar strax under 11 Rand. Vin och kött är billigt jämfört med hemma. Jag inser så klart begränsningarna i min redogörelse för en generell prisbild men jag vill bara peka på att det inte är extremt billigt här.

Åter till inkomsterna då. En person av vit medelklass tjänar ca 15 000 Rand och en person från svart underklass tjänar ca 2 000-3 000 Rand. Det här ser ju helt sjukt ut och min spontana reaktion är naturligtvis "vafan?!". Jag har diskuterat det här flera gånger nu och för varje gång kompliceras bara frågan mer och mer. Den svarta kvinnan som sköter vår värdfamiljs hushåll (och i förlängningen även till stor del vårt) bor förmodligen i något av de fattiga svarta områdena och även om jag inte vet exakt vad hon tjänar så har jag svårt att tro att det skiljer sig milvis från vad en annan person begär för samma jobb i samma villaområde. För sin lön försörjer dessa kvinnor sin familj och behöver således inte förlita sig på inkomster från kriminalitet. Det är bra, för samhället, för den familjen, för de potentiella offer som slipper rånas eller liknande och så vidare. Speciellt i det här landet som har en oerhörd nivå av kriminalitet är det en vinst då varje enskild person som är benägen att begå brott för sitt uppehälle istället väljer att jobba. "Okej, jag inser att det är bra att de jobbar men höj lönen åtminstone så den blir skälig då" tänker jag. David frågade oss härom kvällen vad vi tyckte vore rimlig lön för ett hembiträde. Jag tänker att om en övre medelklass med akademisk utbildning och ett kvalificerat jobb tjänar 15 000 Rand per månad så kanske ett mindre kvalificerat jobb som hembiträde ändå är borde generera bortåt 10 000 Rand per månad. Jag pratar alltså här om rimlig ersättning för utfört arbete. Det knepiga blir vem som ska betala det. Ingen människa lär vara beredd att lägga 2/3 av sin lön på dessa tjänster. Svensken i mig tycker någonstans att om du inte kan betala skäligt så får du väl städa ditt eget hus då. Ok. Fair. Vad händer då? Jo, ingen av alla dessa hembiträden får jobb. Hur ska de då få in stålar för uppehälle? I ett land där kriminaliteten är så nära runt varje hörn är det inte så svårt att räkna ut hur de kommer få in pengar till familjen. Och vad tjänar någon på den utvecklingen?

Jag menar alltså att det sydafrikanska samhället de facto tjänar på dessa skillnader på flera plan. Vad är då priset? Jo, naturligtvis underlättar det knappast för strävan mot ett mer jämlikt samhälle mellan olika klasser att ha så enorma inkomstskillnader. Det befäster och bevarar traditioner och även om jag tror många (vita) här menar att det inte finns någon skillnad mellan svarta och vita annat än möjligtvis just hudfärgen och är övertygade om att de inte ser ner på sina medmänniskor så sänds ju ganska tydliga signaler med detta system.

Som ni ser är det inte lätt att varken försöka redogöra för sina tanker kring ämnet eller ens diskutera det. Jag hamnar hela tiden i "men vad blir då följden" när jag försöker komma fram till en lösning. Frustrerande och knepigt men ack så intressant att diskutera.

När vi ändå är inne på ämnet så såg vi filmen The Help (Niceville heter den nog på svenska) någon vecka innan vi reste hit. Det är stora skillnader mellan samhället i den filmen och samhället här av i dag men jag fick ändå ett litet hugg i bröstet när jag förra måndagen upptäckte att det finns ett hembiträde här i huset som sköter i princip hela hushållet. Jag märker att jag inte alls är bekväm med detta. Känner mig verkligen som en sån där europeisk kolonialgubbe ibland eftersom jag är ledig och hänger runt hemma samtidigt som hon jobbar på samma plats. Det är inte enkelt det här. Verkligen inte.

Se filmen förresten, jag tyckte den var klart sevärd.

Jämställdhet

2011-11-04T06:58:00.001+01:00

Den här flyern satt på vår bil i går:

Vem hade anat att Sydafrika kan lära Sverige om lite jämställdhet...