Puff!

Ni går väl och kollar in Teater Referens nya uppsättning? Det är Sveriges kanske mest lovande regissör bakom spakarna och alla måste titta! Själv ska jag gå i slutet av veckan. Inte många speldagar kvar så kolla in Teater Referens hemsida för vidare info!

Dislike

Vet ni vad jag inte gillar? Eller vem kanske är rättare. Nej, jag säger vad. Vad gillar jag inte?

Blossom!

Det bara kom över mig. Ingen mer fördjupning i ämnet. Ville bara få det ur mig.

Urban

De som känner mig vet att jag inte ger mycket för det där med fackförbund. Ett förlegat system som bara sätter krokben för utveckling, både ens egen och arbetsgivaren och som borde ha fallit någon gång i samband med Berlinmuren ungefär om man frågar mig. Och det gör man ju litegrann om man läser min blogg. Därför applåderar jag Urban Outfitters som vågar gå en egen, modernare väg i fråga om kollektivavtal. Jag förstår inte varför inte fler arbetsgivare väljer att göra samma sak. Och att påstå att det blir en risk för de anställda att de kanske kommer att flyttas är väl också en ack så märklig synpunkt? Såvida de är kunniga och gör ett bra jobb är det knappast ett problem. Och frågan är om inte bemanningsföretagen snabbare kan erbjuda bättre anställningsvillkor än vad många inom handeln kan? Dessutom måste det ju vara en rätt bra affär för butiken också? Okej att varje lönekrona blir dubbelt så dyr eller vad skillnaden nu kan vara men det måste ju vara en oerhört stor lättnad att slippa hela HR-biten? Det är också värt en hel del.

Tänk om min arbetsgivare också kunde våga sätta ner foten gällande de där förbunden, vilken lycka. De kan ju tycka precis vad de vill, det spelar liksom ingen roll. Till syvende og sist är det arbetsgivaren som står för kulorna och därmed har sista ordet. I slutändan har fackförbunden endast lyckats med att få processerna mer och mer utdragna. Till vems nytta? Ja, inte arbetstagarna i alla fall.

Twilightsörjan

Twilight. Tydligen är det en bok som sålts i sjutton miljoner exemplar. Det är en del. Sen blev det en film som hyllats av sjutton miljoner filmkritiker och bloggar världen runt. Sen blev det en film till, apparently. I går bestämde vi oss för att se Twiligt i alla fall. Jag var nyfiken på att veta vad allt buzz handlade om. Precis som Alex Schulman beskrev det är det en vacker film. Och snygg. Vissa sekvenser var oerhört snyggt filmade, ljussatta osv. Men som film? I helhet? Nja, skulle jag nog vilja säga. Som sagt, estetiken lämnade inte mycket att önska, och några av skådespelarna gjorde väl vad de skulle. Men det var så l-å-n-g-s-a-m-t. Man kom liksom ingenstans. Hela tiden kom man ingenstans.

En vanlig, ganska hjärndöd och intetsägande, tonårsfilm där man bytt ut låg humor mot snyggare hantverk om man ska sammanfatta i en mening. Se den eller se den inte. Det spelar verkligen ingen roll.

Ska jag?

Jag har på sistone börjat känna ett sug efter att ventilera saker ibland. Stort som smått. Och känt att Facebooks statusrad inte riktigt räcker till. I vissa fall är det fullt tillräckligt med fem-sex ord för att starta en mindre debatt (alla minns vi till exempel när jag outade min illvilja till Markus Krunegård och co i en enkel statusuppdatering för någon vecka sedan och jag fick gliringar via Facebook, i barkön (!) och över telefon) men ibland känner jag att jag kanske borde utveckla det hela (som att en av anledningarna till att jag anser Krunegård vara en sopa är att han är tidernas posör (ja, näst efter Kent då. Ingen poserar som Kent) och att hans musik är dålig, att han saknar originalitet och bara slår an på indiebrudars sug efter något lagom svårt (men samtidigt inte sååå svårt, egentligen vill de ju bara kolla på Allsång på Skansen. Oironiskt. Vilket de inte kan. Så de kollar ironiskt istället) och att han bara låter precis likadant som alla andra, egentligen) i ett forum mer lämpat för lite resonemang än vad den där lilla raden på Facebook är.

Så jag testar mina vingar än en gång. Vi får se om det bär eller om jag faller platt och landar som en hög med kött om några dagar. Finns det förresten några krakar kvar därute som är intresserade av detta? Har jag tappat varenda en under mitt långa break? Det borde jag ha gjort. Jag ska arbeta för att få förnyat förtroende.

Vad kommer det att handla om då? Många bloggar har ju ändå någon form av genre eller klassindelning. Osäker där. Men det kommer inte att bli

Modeblogg. Inga Dagens Dagens. Fast kanske någon gång förstås. Men inte i den utsträckning att det kan kallas modeblogg. Förmodligen inte i den utsträckning att det märks ens.

Sportblogg. Jag kommer inte kommentera och häpnadsväckas över någon skånsk sportfånes försök att göra sitt jobb.

Businessblogg. Jag gör inte speciellt mycket affärer. Helt enkelt.

Mediablogg. De läser jag bara. Undra varför?

Däremot kommer nog vissa ämnen vara återkommande. Sådant som betyder något för mig och som intresserar mig. En del musiktips och kanske en och annan recension dyker säkert upp. Jag lyssnar en del på musik och letar bra grejer då och då. Tonvikt på hip-hop men även lite (mindre och mindre) gammal hederlig rock and roll och en hel del soul, disco, funk brukar det spisas. Och Eldkvarn, förstås. Ständigt detta Eldkvarn.

Politik kan det nog också bli lite nu och då. Speciellt nu när vi har ett val coming up brukar ju allsköns trams få utrymme i medierna och ge mig en anledning att yttra mig. Oftast är jag irriterad på något när jag skriver om politik. Saker jag gillar brukar jag inte lyckad skriva om. Jag blir nog ingen reklamare direkt.

Resor. Lite corny med resebloggar kan jag tycka. Och hur intressant är det att läsa om någon annans strapatser på någon avlägsen plats, egentligen? Men jag kan ju inte blunda för att hela den här bloggen startades som en resedagbok från Rwanda i somras. Och det var de sakerna jag fick mest cred för att jag skrev så uppenbarligen vill folk läsa det. Sedan hemkomsten i slutet av augusti har det varit ganska lugnt på resfronten. En tripp till Boston och NYC för en månad sedan är väl det som hunnits med. Berlin bokat till nyår, återkommer i ämnet.

Nåja. Det här får mer ses som ett välkomnande tillbaka. Jag hälsar mig själv välkommen tillbaka, helt enkelt.

Välkommen tillbaka!