Paradox

"Christian Science" tydligen. En smula motsägelsefullt va? Religion och vetenskap går ju inte direkt hand i hand. Som tur är har de också söndagsskola för under 20 som vill veta mer.



Överlag oerhört kyrkfyllt område vi bor i, en kyrka i varje kvarter typ.

Flea market

I dag är det söndag och för vissa som jobbat natt mer söndag än för andra. Efter att Agnes fått sova och vi dessutom haft en Skypestund med familjen åkte vi (i vanlig ordning) till Rosebank för att besöka den veckoliga marknaden.



En herrans massa krimskrams varvat med hippiegrejor och en delidel som var mycket rolig att titta runt i. Vi provsmakade tårtor och ostar och åkte sedan hem en gedigen bit getosthalloumi senare som vi planerar grilla i morgon.

Apartheid Museum

I går eftermiddag bestämde vi oss för att gå på museum. Både tips hemifrån och tips från guideböckernas värld gjorde oss sugna på att gå dit. Det är svårt att inte tänka på apartheid när man är här. Dels har jag det ganska inbankat i huvudet, Sydafrika = apartheid, och dels är det så segregerat att man fortfarande ständigt påminns. Bara det här med hemhjälpen men mer om det längre fram.

Museumet ligger i något som kallas Gold Reef City vilket bara det är en absurd plats. Längs med den stora motorvägen M1, strax söder om stan har man hägnat in ett område som innehåller en stor parkering, ett nöjesfält samt Apartheid Museum. Säkert fler saker men vi kollade inte så noga.

Museumet var mycket bra och intressant. Det belyste ämnet bra och tog dessutom upp en stor del av Sydafrikas historia och inte minst Johannesburgs historia ända från det att man för första gången hittade guld här och ett samhälle snabbt byggdes upp och fram till i princip i dag. På entrébiljetten som man får i kassan framgår det om man är svart eller vit och det är sedan separata ingångar till museumets första del.

Agnes på väg in genom "non-whites"-ingången

Väl inne så les man genom en gång full med bilder på id-handlingar tillhörande antingen vita eller ickevita som det heter här. En massa skyltar med olika fakta från den tiden om skillnaderna hänger här och där och också lite gamla skyltar som deklarerade vilken typ av människor som var välkomna etc.

Lite fakta...

Efter den första, segregerade delen av museumet leds man upp på taket. Huset är i sig en attraktion nog - väldigt speciellt byggt i ganska råa stenmaterial med mycket räta, skarpa vinklar. Väldigt speciellt. Jag berättade för Michael här hemma i går kväll att vi varit där och han kände tydligen arkitekten. Tydligen ska huset vara dåligt skött men jag kan inte påstå att det kändes direkt förfallet. Hur som helst leds man upp på taket och får då en rätt fin utsikt över södra stan som en bonus.

Jag på taket

Utställningen bestod till stor del av fotograifer och skyltar med text, ett grepp som riskerar att bli lite tråkigt men som här verkligen fungerade. Jag slänger upp några bilder som exempel.

Ett collage med exempel på "whites only"-skyltar

Ett fotografi inifrån en buss Notera skylten på väggen ovanför kvinnan

En skylt

Flygfoto över ett tidigt Soweto

Utöver stora och små prints av gamla fotografier fanns också några installationer för att belysa olika saker. Bland annat har de baxat in en polisbil om man får kalla det för det som användes vid upploppen och motståndskravallerna i kåkstäderna på 80-talet. När jag säger polisbil menar jag pansarfordon rustat för krig. Helt absurt. Man ser liknande fortfarande här och där när vi är ute och kör. Precis vid infarten till Soweto står det till exempel alltid en sådan parkerad intill vägen. Ger inte ett direkt gästvänligt intryck...

Ett annat rum illustrerade alla de (drygt 130 tror jag det var) politiska fångar som hängdes i fängelser. Siffran är dock lite oklar eftersom det utöver dessa dödsfall också inträffade många påstådda självmord eller olycksfall bland just de politiska fångarna.

Snaror i taket för att illustrera avrättningen av politiska fångar.

Museumet var bra och klart sevärt och jag rekommenderar det för den som ska till Johannesburg jag med, precis som jag själv blev rekommenderad. Avslutar med en bild på mig vid en taxistolpe

Dagens middag

I dag blev det visst pizza till middag. Den intogs på ett mall som heter Southgate vilket också är namnet på en av infarterna till Soweto. Jag hittade en ganska så sydafrikansk pizza må jag säga som smakade föredömligt; "steak and ribs-pizza"! Alltså pizza med typ biff och revbensspjäll på. Gott!

Lördagshäng

I dag har jag införlivat Agnes i några av mina dagliga aktiviteter. Efter en utmärkt frukost på verandan la vi oss i parken utanför huset en stund och läste.



Efter att ha läst och allmänt slappat en stund blev det den korta promenaden ned till vårt lilla centrum för förmiddagskaffe och frukt- och grönsakshandling. De säljer egenpressad apelsinjuice i 1,5 liters flaskor för dryga 20 spänn och de har blivit lite av ett gift. Fantastiskt!


Agnes med sin frutello på Scusi's

Nu ska vi åka iväg till ett museum om apartheid som flera av varandra oberoende källor tipsat om innan det är dags för mig att lämna av Agnes för ännu en natt på sjukhuset. Lönelördag här nere och det innebär enligt uppgift samma sak som det gör hemma så de lär ha att göra på sjukhuset.

Nästa bok!

Nästa bok jag tänker läsa har jag
gått och sparat på sen jag fick den av Agnes för några månader sedan. En av mina favoritförfattare, kanske allra största favorit faktiskt, Paul Auster och hans senaste "Osynlig" är i startgropen. Pepp!

Melville

Google och en guidebok Agnes hittade där vi bor har hjälpt mig ta reda på att Melville ska vara ett festligt ställe. Barer, cafeer och restauranger längd ett par av Melvilles huvudgator. 7th Street ska vara epicentrum och under en period så trendigt att det fick låna sitt namn till en sydafrikansk såpas titel.

Fredag och allt gjorde att vi bestämde oss för att åka dit och äta middag. Det var verkligen ett trevligt ställe. En gata på ett par hundra meter med second hand-affärer, cafeer, barer osv och en allmänt trevlig miljö.


Fasaden till ett snabbköp i Melville.

Vi bestämde oss för att äta på The Loft som låg ungefär i mitten av gatan och som verkade trevligt. Vi satte oss och beställde något att dricka och sedan varsin köttbit (filé för Agnes och något mer biffigt för mig). Eftersom vi ätit mest kött med grönsaker sen vi kom blev vi båda till oss över att bakad potatis fanns som alternativ på menyn och valde således det. Efter kanske 45 minuter kom servitören förbi och hälsade att maten alldeles strax var klar. Fint så. Efter ytterligare kanske 20-30 minuter kom han återigen och lät hälsa "maten är klar men vi har ett problem". Jag tänkte att någon av såserna var slut eller nåt annat rimligt. Nej då. Servitören suckade lite och beklagade sig över det här med potatis. "Ni vet, den måste ju skalas och sen ska den tillagas och allt det där. Ni kan inte tänka er grönsaker eller pommes frittes istället?". Vi dog. Vad har de då hållit på med i över timme? Stekt kött? Vi sa att set var ok och efter ytterligare kanske 20 minuter kom maten in. Naturligtvis jättegott men ändå en knasig middagsupplevelse. Ha inte bakad potatis på menyn om no tycker det är för jobbigt att laga! Och förresten. Vem kan ens tycka att det är en jobbig grej att laga? Ta en potät, lägg den i ugnen, ta ut den efter ett tag, servera. Hur svårt kan det va?


I väntan på mat.

Biltongen då?

Justja, jag lovade ju ett utlåtande på biltong av nöt. Det här var varianten med småbitar och inte den längre, korvliknande typen. Betyget låter: Gott! Men jag misstänker att det finns ännu vassare. Jakten fortsätter.

Regn och läsning

Så, i dag kom regnet. Inte Regnet direkt men väl Åskan och Blixten. Lite lustigt det där, här sammanfaller sommar och då den varmaste perioden med regnperioden. Trodde det brukade vara tvärsom. Att regnperiod tillhörde vintern. Nåja, vi har haft det fint hittills och det brukar tydligen vara någon dag ibland som det regnar. Och det var faktiskt fint halva dagen. Kombinationen varmt och soligt med rikliga regnskurar med jämna mellanrum ska vara mumma för växtligheten. Jakarandaträden lär ju gå bananer.

Vad passar bättre en sån eftermiddag än sitta inne och läsa (till skillnad från de soliga dagarna då jag... suttit ute och läst)? Jag har nu precis avslutat första boken i resebiblioteket som var Keith Richards memoarer Livet. Bra bok! Öppnade lite tamt och tradigt men andra halvan har varit mycket läsvärd och intressant. Tips!


Alla måste läsa!

Middag - update

Hur vet hur stor en köttbit ska vara för att vara "lagom" för en person? Om den fyller upp en stekpanna är du nära.

Egenmiddag

Agnes jobbar kväll (rättare sagt dag, kväll och natt på en gång. 06:30 till 08:30 dagen därpå är en ganska... intressant arbetstid) så jag får äta middag ensam i dag. Tur att de säljer T-bones i lösvikt så man kan köpa en portion.

Säkerhet

Säg Johannesburg till vem som helst så börjar de prata om olika säkerhetsrisker. Jag vet inte hur många historier jag fått höra innan vi åkte om hur farligt det är och om hur många gånger man blir rånad bara man visar sig i typ en hotellobby. Nu bor ju vi i en så kallad säker stadsdel av Johannesburg och det stämmer säkert också men det blir allt lite lustigt med all denna säkerhetshets.

Så, för att illustrera hur man lever i Parkview (och förstås många andra områden) tänkte jag här berätta hur det går till att komma hem.

Ta nyss som exempel, en helt vanlig vardgaseftermiddag. Under de sista säg två minuterna innan jag är framme vid vårt hus har jag (i min inifrån låsta bil) passerat två pickuper med poliser som patrullerar området (Parlview har egen polis utöver det lokala säkerthetsbolaget som också ständigt patrullerar gatorna) medan jag kört förbi villor som alla är omgärdade av höga murar med taggtråd eller annat vasst ovanpå och sedan tre-fyra trådar med ström ovanpå det. Varje hus mur är också märkt med den inte allt för gästvänliga (men ganska glatt färgsatta) skylten om väpnat skydd.

Väl framme vid vårt eget hus möts jag naturligtvis av låsta dörrar och mur och hela paketet. Nyckel till dörren eller fjärrkontroll till garageporten.

Inne på tomten sedan så sitter starka lampor som reagerar på rörelse och lyser upp uppfarten för att inte tala om familjens tax Schnitzel som glatt hälsar och skäller om hon inte känner igen personen. Jag går förbi värdfamiljens dörr och uteplats och vårt lilla kök och kommer sedan fram till vårt egna lilla hus som är låst med en dörr och innanför den denna anordning:

Att låsa i ordning gallergrinden när man går hemifrån var inte så svårt att lära sig, det känns ganska naturligt och detsamma att låsa upp den när man kommer hem. Det som känns lite märkligt är att behöva låsa den om sig när man går och lägger sig. Det kommer jag nog aldrig riktigt vänja mig vid.

Den stora frågan om säkerhetshetsen infinner sig ganska snart här nere dock. Skapar man alla dessa rutiner och skyddsutrustning för att det verkligen är så farligt att de behövs eller trissar hetsen i sig upp det hela till mer och mer säkerhetslösningar? Tittar man på brottsstatistiken så talar den sitt tydliga språk. Det är fattiga, svarta i fattiga, svarta områden som är helt klart de vanligaste brottsoffren. Jag har svårt att tro att de rika, vita är betydligt färre i statistiken på grund av sina säkerhetsåtgärder. Det känns naivt. Så vad är då detta? Teater? Eller 'är jag fel ute. Å andra sidan vill man ju inte vara den förste att montera ned gallret i sitt område... Och jag kommer fortsätta låsa allt från gallergrund till bildörr. Men man kan ju fundera.

Biltong!

Jodå! Pick&Pay i Rosebank hade en fin liten samling biltong. Dock inte lika finsorterat som i biltongaffären men man kunde välja mellan nötkött eller blandat "game" vilket då är från den sortens djur som lever i reservaten (game reserve). Nej, inte de fridlysta förstås men bock och struts och allt vad det kan vara. Men det gick inte att urskilja vad som var vad i de påsarna så jag gick på nöt. Blir bra kvällssnack. Återkommer med betyg på de små rackarna.

Sydafrikanska systemet

De har en inte helt logisk uppdelning på sin försäljning av alkoholhaltiga drycker i det här landet. Och det säger jag som kommer från landet med Systembolaget. Av någon anledning får man sälja vin i vilken butik som helst. Alltifrån snabbköpet på hörnet till den stora mataffären har tämligen välsorterade vinhyllor. Sydafrika är ju trots allt ett av världens främsta vinländer. Däremot har de bedömt öl som livsfarligt och det får bara säljas i så kallade bottle shops som är väldigt lika dem i USA fast med svenskliknande regler kring öppettider. De säljer också vin och sprit. Vi diskuterade det härom kvällen med värdfamiljen men jag kan inte påstå att jag blev mycket klokare för det. Anledningen till att man bara får sälja öl högst organiserat och reglerat förstod jag som någon liknande den vi i Sverige brukar dra fram för att motivera Systembolaget. Hälsorisker och hit och dit. Men vin antar jag anses som livsmedel då?

Vår lokala "bottle shop"

Jakaranda - igen

Vet inte vilken rättvisa bilden ger men de här alléerna är rätt magnifika att köra genom.

Olika tempo

Agnes har redan gjort de första sju timmarna av sitt 26-timmarspass medan jag bara hunnit till förmiddagskaffet. Det är olika det där.

Blandband

Vi har hyrt en riktig ride för att ta oss runt här nere; Ford Fiesta från millenieskiftet typ. Den lämnar kanske en del övrigt att önska men den har en bilstereo med cd-spelare så nu är det blandbanddags (fast i cd-format då)! Köpte några klassiska CD-R i går och svängde ihop en platta med sommarfeeling som jag och Agnes lyssnade på i morse på väg till sjukhuset. Just nu sitter jag och pillar på en hip-hopblandning. Ska vara tungt och bra. Låt vara att jag kommer se ut som Ali G när jag rullar genom stan och pumpar Rick Ross... Kanske får åka till Rosebank och se om jag kan hitta lite FuBu- eller Filakläder att matcha med. Roligt att vårt område ser ut oms i klippet nedan också.

Gästinlägg

Hej!

Jag har blivit ombedd att skriva ett inlägg som bakgrund till varför vi spenderar höstmånaderna i Sydafrika. Jag gör med start denna vecka kirurgisk praktik på traumaenheten på världens största traumasjukhus. Det ligger precis i gränsen till Soweto varifrån merparten av patienterna kommer. Sjukhuset har en akutmottagning och en traumaakutmottagning samt en tillhörande avdelning med patienter som blir inlagda för observation, operationer eller andra åtgärder. De typiska patienterna har blivit knivstuckna, rånade och slagna med baseballträ i huvudet, fått skallskador efter hustrumisshandel eller varit inblandade i diverse trafikolyckor. De kommer med egen bil, buss eller av några av de privata ambulansföretagen som finns. Enligt sjukhusets information är en hel del av dem finansierade av försäkringsbolagen som tyckte att det blev mer kostnadseffektivt än att betala livränta när så många dog istället för att ta sig till sjukhus.

Läkarteamet består av hårt arbetande yngre läkare som gör det praktiska och skriver febrilt för hand i journalerna. De äldre läkarna bär sina vanliga kläder med stetoskop hängande kring halsen och är auktoriteter på alla fronter. Det kan ibland vara rätt hård stämning och det skämtas gärna på andras bekostnad eller skriks högljutt när något görs på ett annat sätt än vad som var tänkt. Jag är imponerad av den breda kompetens och kliniska förmågan läkarna har till följd av en hård arbetsbelastning och krav på snabba beslut och åtgärder. Narkosläkare eller radiologer finns inte på plats och kirurgen sköter hela patienten. Det finns ett rationellt handläggningssätt där det dödligaste prioriteras först.

Dagarna för mig börjar med gemensam rond där jag har lärt mig hålla mig så när professorerna som möjligt för att få en chans att höra vad som diskuteras kring patienterna. Efter ett morgonmöte rondas alla inlagda patienter mer noggrant och då är det fullt sjå att dokumentera allt för hand och häfta ihop rätt papper. Jag har fullt sjå med att tyda handstilarna. Därefter görs de åtgärder som planeras; byte av slangar, utskrivningar, blodprover och röntgenbeställningar. Sen börjar arbetet på akuten med undersökningar av patienter, sy sårskador och assistera där det behövs. Det är full fart hela nätterna och det ger mycket jobb för läkarna som går jour. Klockan sju nästa morgon börjar allt om igen.

Hur går det då för mig? De första dagarna har varit lite förvirrande minst sagt men blivit väl mottagen och satt i arbete på samma villkor som de andra. Har lärt mig massor av de patienter jag har träffat och fått lite mer grepp om rutinerna. I morgon är jag "on call" vilket innebär 26-timmars arbetspass. Håller tummarna för en givande natt.

Biltong!

Det visade sig finnas en butik som endast sålde olika former av biltong i vårt närmaste mall men de hann stänga medan vi var på bio. Dock ett lovande utbud även om jag misstänker att kilopriset på 399 Rand är väl högt satt. Där fanns dock torkat kött från de flesta av Sydafrikas djur representerat så det kan ju vara värt bara för att få testa olika. Empirisk googling visar att struts verkar vara mest poppis. Vi får väl se.

Filmen? En dag. Mycket bra om än sorglig. Alla måste se.

Vanilla

En enkel espresso i väntan på Vanillas hamburgare.

Jakaranda

Det är ju vår going for sommar här just nu vilket bland annat innebär att jakarandaträden går bananer. Små lila blad preciiis överallt. Vackert.


Utanför vår ytterdörr

Biltongjakten

Även om jag kanske (hoppas) hinner få tag på lite innan helgen så ser ju detta mycket lovande ut:


Rosebank är vårt närmsta mall och där vi handlar (utom grönsaker och frukt då eftersom vi har en fantastisk grönsaksaffär där vi bor) så det passar perfekt. Hoppas de fortfarande kör loppis på söndagar men det verkar så.


Tyrone Fruiterers vid vårt lilla minicentrum

Biltong?

Jag har fortfarande inte ätit någon biltong sedan vi kom hit. Det är en sydafrikansk specialitet som är torkat kött som äts som snacks typ.

Det kan mycket väl hända att i dag är dagen jag ska försöka leta upp ett parti. Återkommer med rapport.

Hello hello baby

Vill man nå mig via telefon så har jag ett sydafrikanskt mobilnummer under tiden vi är här. +277725139339. Naturligtvis funkar Skype också men lite beroende på tillgången av internetuppkoppling.

Skyline

En glimt av Johannesburgs skyline. En väldigt trevlig utsikt att passera på väg mot Soweto.

Skafferi

Att ha det här en meter utanför köket försvårar inte direkt matlagningen.

Dagen fortsätter...

En förmiddag

Så här spenderas lämpligen en tisdagsförmiddag. En flaska vatten, ett träds skugga över en bänk och Keith Richards "Livet". Lämplig titel. Det är verkligen livet, det.

Morgonstund osv

Skjutsat Agnes till sjukhuset nu. Intressant arbetstid här. Hon ombads vara där senast 0630 och vi var osäkra på trafiken så vi drog 0545 hemifrån. Vägen ut var dock mot trafiken så det gick smärtfritt. Ska bli spännande att höra hur det är där senare.

På vägen tillbaka mot stan var trafiken betydligt tätare och på ett ställe nästan stopp tack vare en olycka. Köer på den vägen man kör men inte på den intilliggande lockar fram kreativa lösningar hos föraren...


Nu time för frukost! Ska försöka brygga kaffe så jag inte drar på mig gårdagens huvudvärk. Jag har kaffe och filter men ingen bryggare, filterhållare eller kanna. Ser det som en utmaning.

Kött!

Nästan ett halvt kilo kött för under 40 spänn! Ingen idé att äta dåligt här inte!

Internet

Internetuppkopplingen hemma "funkar oftast" enligt uppgift men har så inte gjort på snart två dygn så jag flaggar för att det kan bli lite stötvist bloggade.

Frukost!

I dag premiäråt jag frukost på det lokala fiket som Michelle tipsat om. Ett mycket trevligt hak bara fem minuters promenad hemifrån. Och bra frukost!

Braaij

Rubriken syftar på den sydafrikanska motsvarigheten till jänkarnas BBQ och alltså inte på något rökbart (även om det också ska vara himla poppis här). Vi blev i går av Michael inbjudna att vara med på grillkväll tillsammans med David och hans syskon och 80-åriga mamma. Vi tackade ja förstås och det gjorde vi rätt i! Efter allmänt häng i trädgården med familjen David bjöd Michael på sin grekiska specialitet lammlever som innan-maten-snacks. Jag trodde inte jag tyckte om lever men fy satan rent ut sagt vad gott det var. Lammlever skuret i munsbitar som marinerats i oregano (egenodlad) och salt och peppar och som sedan dränks i citronsaft (egenodlade citroner) och steks i rikligt med olivolja. Ett föredömligt litet köttgodis!

Påpassligt nog är Michael lite av en vinsamlare och har en tämligen välfylld vinkällare som han mer än gärna delar med sig av så under middagen dracks det väl fyra-fem olika viner varav det ena var en pinotag från 2001. Ganska häftigt och otroligt gästvänligt. Under middagen hann också Dabid med att bjuda in oss till sitt riktiga hem. Han bor tillfälligt hos den här familjen och har hus (och familj tror jag) i en stad mellan Port Elisabeth och Kapstaden. Han insisterade på att vi ska komma dit några dagar och bo i deras gästhus och vi högg direkt. Det ska bli roligt.

Efter lammlevern bjöds vi på sydafrikansk korv av högsta kvalitet samt en gudomlig grovstyckad grillad kyckling. Vi hade gjort en sallas som vi glatt delade med oss av. Lite intressant var att utan den hade middagen varit just korv och kyckling. "Leo är ju inte så förtjust i grönsaker och jag är för lat" förklarade Michael. Förträfflig kosthållning. Han verkar således leva på kött och samlarviner. Jag tror vi kommer komma bra överens.

Justja, familjen. David är en man i kanske 45-årsåldern som är någon form av mjukvaruutvecklare och före detta polis. Hans bror och syster var där också. Systern var trevlig även om hon inte sa så mycket och brorsan Jerome var oerhört oskön. TV-producent som raljerade konstant och visste bäst jämt. Roligast var när han påstod saker om polisens arbetsmetoder som David sa var helt fel. Jerome stod på sig och hävdade sin tes. David var ju som sagt polis tidigare så han kanske borde ha koll... Samma när han ville komma med vintips i stil med "öppna flaskan en timme innan maten så blir det mycket bättre" till vinsamlar-Michael. Gränslös människa det där. Och så mamman då. 80-årig kruttant som körde pick-up och var förtjust i mat och vin. Innan jag knappat smakat portvinet halvviskade hon att "det där ska vi ha mer av". Väldigt rolig och det var en fantastiskt trevlig kväll. Vi har haft en riktig tur med boendet alltså. Ett par mail fram och tillbaka och en bild på ett litet hus var det vi visste innan och redan dag ett är det vinprovning och hejåhå. det blir bra det här.

Vad ska du göra då?

Där är många som frågar vad jag ska göra hela dagarna när Agnes är på sjukhuset. Här är en del av planen:

Cribs

Hemma stavas som jag nämnde förut numer 49 Lurgan Rd och det är fab! Vi bor i ett litet cottage som är delat i två bostäder. Andra halvan bebos av Karen som är här på antropolog-post doc. Familjen är Michael och Michelle och deras son Leo. Det finns också en David. Det hela är mycket oklart vad han har för roll egentligen. När vi kom presenterades han som en hyresgäst precis som vi men familjen är tjenis med hans familj och vi hade alla söndagsmiddag ihop (mer om det senare). Han har sina matvaror och så i vårt lilla gemensamma hyresgästspentry men om man söker honom hittas han med stor chans i familjens TV-soffa. Jag får inte ihop det riktigt. Viktigare dock är att han är väldigt trevlig och rätt kul. Tänkte jag skulle visa några bilder från huset, mer kommer säkert vad det lider.

Den trevliga poolen i förgrunden och vårt lilla hus i fonden. Vi har alltså utsikt rakt över poolen.

Ganska snart efter framkomst - chill i en vilstol vid poolen. Rekommenderas!

Mellan oss och poolen är en uteplats med en stor grill där man kan ha trevligt. Det har vi redan provat.

49 Lurgan RD

Resan gick alldeles utmärkt hela vägen även om det var en bit. Agnes sov i princip hela resan med små avbrott för flygplansmat då och då medan jag tog 10-minuters naps lite då och då. Stela i nacken men glada i hågen landade vi på lördagen och möttes upp av en trevlig man som skjutsade oss till vårt nya hem och samtidigt tipsade om Sean Kingstons senaste dänga som han glatt pumpade i SUV:en genom Johannesburgs gator. Väl framme var det visst familjedag på tyska skolan så ingen var där men pappa i huset, Michael, kom efter en stund och hjälpte oss in. Oerhört skönt att vara framme.

Incheckade!

På Arlanda och incheckade och klara. Om en och en halv timme lyfter vi mot Addis Abeba via Rom och sedan vidare mot Johannesburg där vi anländer vid 13-tiden i morgon.

Off, off and away!

Packat!

Inte illa!

Bra konferangs!