Säkerhet

Säg Johannesburg till vem som helst så börjar de prata om olika säkerhetsrisker. Jag vet inte hur många historier jag fått höra innan vi åkte om hur farligt det är och om hur många gånger man blir rånad bara man visar sig i typ en hotellobby. Nu bor ju vi i en så kallad säker stadsdel av Johannesburg och det stämmer säkert också men det blir allt lite lustigt med all denna säkerhetshets.

Så, för att illustrera hur man lever i Parkview (och förstås många andra områden) tänkte jag här berätta hur det går till att komma hem.

Ta nyss som exempel, en helt vanlig vardgaseftermiddag. Under de sista säg två minuterna innan jag är framme vid vårt hus har jag (i min inifrån låsta bil) passerat två pickuper med poliser som patrullerar området (Parlview har egen polis utöver det lokala säkerthetsbolaget som också ständigt patrullerar gatorna) medan jag kört förbi villor som alla är omgärdade av höga murar med taggtråd eller annat vasst ovanpå och sedan tre-fyra trådar med ström ovanpå det. Varje hus mur är också märkt med den inte allt för gästvänliga (men ganska glatt färgsatta) skylten om väpnat skydd.

Väl framme vid vårt eget hus möts jag naturligtvis av låsta dörrar och mur och hela paketet. Nyckel till dörren eller fjärrkontroll till garageporten.

Inne på tomten sedan så sitter starka lampor som reagerar på rörelse och lyser upp uppfarten för att inte tala om familjens tax Schnitzel som glatt hälsar och skäller om hon inte känner igen personen. Jag går förbi värdfamiljens dörr och uteplats och vårt lilla kök och kommer sedan fram till vårt egna lilla hus som är låst med en dörr och innanför den denna anordning:

Att låsa i ordning gallergrinden när man går hemifrån var inte så svårt att lära sig, det känns ganska naturligt och detsamma att låsa upp den när man kommer hem. Det som känns lite märkligt är att behöva låsa den om sig när man går och lägger sig. Det kommer jag nog aldrig riktigt vänja mig vid.

Den stora frågan om säkerhetshetsen infinner sig ganska snart här nere dock. Skapar man alla dessa rutiner och skyddsutrustning för att det verkligen är så farligt att de behövs eller trissar hetsen i sig upp det hela till mer och mer säkerhetslösningar? Tittar man på brottsstatistiken så talar den sitt tydliga språk. Det är fattiga, svarta i fattiga, svarta områden som är helt klart de vanligaste brottsoffren. Jag har svårt att tro att de rika, vita är betydligt färre i statistiken på grund av sina säkerhetsåtgärder. Det känns naivt. Så vad är då detta? Teater? Eller 'är jag fel ute. Å andra sidan vill man ju inte vara den förste att montera ned gallret i sitt område... Och jag kommer fortsätta låsa allt från gallergrund till bildörr. Men man kan ju fundera.