Gästinlägg

Hej!

Jag har blivit ombedd att skriva ett inlägg som bakgrund till varför vi spenderar höstmånaderna i Sydafrika. Jag gör med start denna vecka kirurgisk praktik på traumaenheten på världens största traumasjukhus. Det ligger precis i gränsen till Soweto varifrån merparten av patienterna kommer. Sjukhuset har en akutmottagning och en traumaakutmottagning samt en tillhörande avdelning med patienter som blir inlagda för observation, operationer eller andra åtgärder. De typiska patienterna har blivit knivstuckna, rånade och slagna med baseballträ i huvudet, fått skallskador efter hustrumisshandel eller varit inblandade i diverse trafikolyckor. De kommer med egen bil, buss eller av några av de privata ambulansföretagen som finns. Enligt sjukhusets information är en hel del av dem finansierade av försäkringsbolagen som tyckte att det blev mer kostnadseffektivt än att betala livränta när så många dog istället för att ta sig till sjukhus.

Läkarteamet består av hårt arbetande yngre läkare som gör det praktiska och skriver febrilt för hand i journalerna. De äldre läkarna bär sina vanliga kläder med stetoskop hängande kring halsen och är auktoriteter på alla fronter. Det kan ibland vara rätt hård stämning och det skämtas gärna på andras bekostnad eller skriks högljutt när något görs på ett annat sätt än vad som var tänkt. Jag är imponerad av den breda kompetens och kliniska förmågan läkarna har till följd av en hård arbetsbelastning och krav på snabba beslut och åtgärder. Narkosläkare eller radiologer finns inte på plats och kirurgen sköter hela patienten. Det finns ett rationellt handläggningssätt där det dödligaste prioriteras först.

Dagarna för mig börjar med gemensam rond där jag har lärt mig hålla mig så när professorerna som möjligt för att få en chans att höra vad som diskuteras kring patienterna. Efter ett morgonmöte rondas alla inlagda patienter mer noggrant och då är det fullt sjå att dokumentera allt för hand och häfta ihop rätt papper. Jag har fullt sjå med att tyda handstilarna. Därefter görs de åtgärder som planeras; byte av slangar, utskrivningar, blodprover och röntgenbeställningar. Sen börjar arbetet på akuten med undersökningar av patienter, sy sårskador och assistera där det behövs. Det är full fart hela nätterna och det ger mycket jobb för läkarna som går jour. Klockan sju nästa morgon börjar allt om igen.

Hur går det då för mig? De första dagarna har varit lite förvirrande minst sagt men blivit väl mottagen och satt i arbete på samma villkor som de andra. Har lärt mig massor av de patienter jag har träffat och fått lite mer grepp om rutinerna. I morgon är jag "on call" vilket innebär 26-timmars arbetspass. Håller tummarna för en givande natt.