No stress

Folk runt omkring börjar så smått panika och stressa inför hela den här julgrejen som tydligen goes down nästa vecka. Jag vägrar stressa. Än.

På måndag ska jag börja hetsa på riktigt, men inte förr.

En nutida klassiker

Link:

Väder och vind

I sann svensk anda måste jag prata lite om vädret nu. På lunchen var det plötsligt solklart och fint men fyra timmar senare när jag kom ut hade regnet åter smekt (?) Kungsholmen och ordningen var så återställd. Men på väg ned i tunnelbanan hände det. Några stackars små snöflingor singlade ned på smäcken. Jaha. Så var hoppet definitivt ute för denna gången. Dags att låsa in sig i källaren med andra ord och inte leta sig upp igen förrän mars nångång. Jag är sån som lever på hoppet ända tills jag är fullständigt överbevisad. Jag har alltså hoppats på bättre väder och att det ska bli varmare igen ända sedan temperaturen sjönk för någon vecka sedan. Men nu får jag väl anse mig överbevisad för denna gången Det blir inte vår än Jag hajjar. Och jag som tyckte jag hörde nåt om växthuseffekt? Har jag inte märkt. Stockholm känns inte som Marbella direkt. Not one bit. Men det kommer väl.

Fredagsfeeling

Så var det fredag igen. Det har varit en lång arbetsvecka men plötsligt, ändå, kom fredagseftermiddagen drabbande från alla håll. Det var förslag på “bättre” lunch redan vid, hör och häpna, lunchtid och det är inte varje dag (även om just jag kanske inte är sådär jättekänd för att spara på lyxen till helgen). Men det är ett tecken på uppsluppenhet och lite vardagskvalitet som jag gärna förespråkar. Ett stycke tårta under eftermiddagen bjöds jag också på, inte så mycket på grund av dagens läge bland de andra veckodagarna utan därför att en arbetskamrat trillar över 40-strecket i dagarna. Men även det spädde på den redan ganska trevliga stämningen på jobbet. Passade på att dyka in på Winjas för lite ostar också, tänkte det kunde vara trevligt såhär i helgen på landet.

Landet ja, jag sitter på tåget på väg norrut för andra gången denna veckan. Dagen till ära är det till mor och far plåtormen ska tuffa eftersom jag tänkte jag skulle hänga där lite i helgen. Det ska bli trevligt. Åker tillbaka till huvudstaden på söndag igen i god tid för att förbereda för A’s stora hemkomst. Det ska bli utomordentligt festligt när hon kommer hem igen. Det ser jag fram emot. Mycket.

På klassisk mark

Jag och Andreas bestämde oss för att rama in ett öldrickande med något mer än just själva drycken i går kväll och begav oss således till Norra Brunn för lite underhållning så där på en torsdag. Dagens akter var nån Erik eller så och Johan Rheborg med uppvärmning och pepp av Pontus Enhörning. Johan Rheborg kan man lita på (empirisk forskning, jag har varit på stand up tre gånger i mitt liv och han var akt två av gångerna) och han var hejdlöst rolig. Nån Erik var väl småtrivsam sådär och Pontus Enhörning var sjuk i huviudet. Ungefär enligt mina förväntningar. Men trevligt var det och jag misstänker att det inte var sista gången jag och Andreas skallade ett par stop tillsammans på den platsen. Rekommenderas som billig och rolig vardagsunderållning. Kolla programmet och styr dit en höstmörkerkväll vetja!

Herregud

Nå?

Jag antar att ni alla är dying to know hur gårdagens julbord gick ner? Well. Det var inte så blodigt direkt, men trevligt. Bastu, mat och skitsnack. Dessutom blev jag bjuden på kalaset som en glad överraskning. En form av avtackning, jag har ju slutat min gamla tjänst på riktigt nu, blev det. Kändes lite som ett avslut också, liksom definitivt på något vis. Det blev varken speciellt blött eller sent så jag slipper sona några brott i dag. Skönt det.

Annars är jag fortfarande solo och det är fortfarande tråkigt. Jag skulle nog vara en väldigt dålig singel. Det där är inte för mig, bara att inse. Kom hem nu, A!

Dagens dagens

Här sitter jag fast monterad i ett andraklassäte på Uppsalapendeln med destination just Uppsala. Målet med dagens tripp är gamla jobbet och där årets julbord. Ska bli roligt att träffa det där gänget igen.

Mitt bidrag till festligheterna är en stilig 20-something i Puma-kicks, grön rutig skjorta från Ralph Lauren, skinnpaj från Öje Skinnbeklädnad, höstsmäck från Stefeno, Rick Ross i iPhonen samt Delacruz fantastiska axelväska, dagen till ära pilsnerstinn. That's that i ämnet modeblogg vänner.



"I ain't a slim thug, I'm a fat mack"

Apropå Sarah Silverman

"Was that incredible? Britney Spears. Wow. She is amazing. She is 25-years-old and she's already accomplished everything she's going to accomplish in her life. It's mind blowing."

Stora upptäckter

Det är alltid roligt att se någon gammal favvoskådis i en roll där man kanske inte var beredd. Framförallt i sammanhang man kanske inte var helt förberedd på. Ett lysande exempel har vi i '03 Bonnie and Clyde-videon jag postade härom dagen här på bloggen. Polisen som jagar Jigga och B spelas av samme skådis som spelar Cedric Daniels i The Wire. Se!


Det var jag inte beredd på. Jag blev också lite road när jag fick syn på Sarah Silverman i ett avsnitt av Seinfeld (S08E12) i helgen. Kanske inte så häpnadsväckande men för mig blev hon känd relativt nyligen och inte för tolv år sedan.

Där har vi i och för sig en genre som fört med sig många tidiga inhopp från skådespelare som senare slagit stort. I just Seinfeld till exempel har vi ju kunnat se Courteney Cox redan 1994 (samma år som Friends började visserligen men en betydligt mindre roll än hon senare vande sig vid). Även Teri Hatcher gjorde ju en roll i just Seinfeld ganska många år (1993) innan desperationen tog över.

Och apropå Friends. Alla minns vi väl Hugh Laurie i den lilla rollen som britt på ett flygplan i Friends (S04E24, 1998) ganska många år innan den arrogante Doktor House kom på banan.

Exemplen är många och kanske inte något som påverkar världsfreden direkt, men rätt festligt.

Bara jag.

Så, ny vecka efter en helg i rekreationens tecken. Lördagen har vi ju redan gått igenom och söndagen fortsatte i liknande tempo. Skönt, verkligen.

Nu är det dock måndag återigen och jag sitter på jobbet. Veckan känns väldigt lång och tråkig då A begivit sig till havs med sina kompisar för en veckas tentaplugg. Känns tråkigt att få komma hem till ett tomt hus vareviga kväll. Får hålla andan till på söndag, helt enkelt.

Lördag

En lugn dag. Välförtjänt kan jag känna. Tänker inte be om ursäkt för det. Knappast! Vaknade relativt tidigt, vid tiotiden, gjorde frukost som intogs i lugn och ro tillsammans med dn (som gick att läsa trots den där eländiga Boklördag. Vad är den delen om? Vem orkar läsa den? Ok att lista lite nya böcker men den där fullständiga bokpornografin de pysslar med). Några Seinfeld, en tripp till Gamla Stan som mer skulle kunna kallas Galna Stan så här års. Människor precis över allt. En fika och sen hem igen. Nya Seinfeldavsnitt och en trave med biffar till middag. A tolkade Döden i grytan som side order. Det gjorde hon rätt i.

Där någonstans har ni receptet för en lyckad lördag. Nu blir det mer Seinfeld innan vi kallar även den här dagen för en dag.

Jag och K utanför en viss diner

Grattis!

Jiggaman, HOVA, Jay, Young H, Mr Carter, Jay-Z

I dag gratulerar vi Jay-Z på fyrtioårsdagen. en av de stora, nej förresten, den störste fyller alltså fyrtio bast. Detta firar vi så klart med att avnjuta lite Jay-Z classisc!

Klassikern Dirt off your shoulder. Timbaland har aldrig varit tyngre!

Senaste plattans Run this town.

Need I say more? HOVA!

Fantastisk! Historiskt bra skit! '03 Bonnie & Cltde

Och självklart årets låt Empire state of mind!

Djurplågeri

Det blir en timme i Sthlm Dungeon innan man får unna sig lite fredagsbubbel. Typiskt. Men sen så!

Petters syn på Brasov

Den första platsen som får äran att figurera i Petters syn på-serien om städer och platser runt om i världen är den lilla staden Brasov i Transylvanien, Rumänien. De allra flesta som väljer att spendera tid på denna östeuropeiska bakgård gör det av två skäl: 1. Man vill besöka Brans Castle, borgen där Vlad III Tepes, mer känd som Greve Dracula, bodde och levde djävulen under 1400-talets mitt. 2. Man är inte riktigt riktig. Personligen var jag där av båda skälen.

När man reser i den här delen av världen bör man ha en ganska liberal syn på vad som är viktigt vid till exempel boende. Denna syn ledde oss till Kismet Dao Hostel i den äldre delen av staden. 10 Euro per natt och då ingår öl, tvätt, internetuppkoppling, karta över stan och vad det nu var mer. Har man riktig tur (som jag hade) kan man liva upp sitt boende med att bli bestulen på varenda krona man har. Detta gäller om man har pengarna i plånboken, i ett par byxor, i en väska som ligger under en hög av diverse grejer, under sin säng och man befinner sig i rummet intill i kanske tjugo minuter. Denna treat gäller vid delade rum, jag vet inte hur möjligheterna ser ut i de privata rummen.

Hostel Kismet Dao

Kismet Dao hade vid vårt besök en guide anställd vid namn Julian. Denne Julian var en 20-something som smitit undan militärtjänsten och levde i hemlighet bland bergen i Transylvanien. Han kan fixa vad som helst, det är bara att säga till. Det var även Julian som tog oss till ovan nämnda borg, Brans Castle, för en guidad visning. Rekommenderas. Glöm inte att stanna längs vägen för att köpa rökt ost att förvara i ryggsäcken resterande veckors resa!

Så här svårt kan det kännas en kall morgon vid Brans Castle

Övriga sevärdheter i Brasov är tyvärr relativt lätträknade. Det finns en linbana upp på berget som man kan åka. På bergstoppen ligger en restaurang som fått två stjärnor (om jag inte minns fel) i den rumänska statens tregradiga restaurangbedömningssystem. Lägg märke till de förgyllda kottarna som dekorerar entrén!

I den äldre delen av staden finns också en gammal kyrkogård där man kan klättra in vid midnatt och skrämma varandra ända tills nattvakten vaknar och man får springa för livet för att komma undan. Ledsnar man på den aktiviteten nattetid kan man alltid göra som the locals, stryka runt i gäng, gärna med en kamphund som sällskap, och se mycket hotfull ut.

Matmässigt finns mycket få saker att njuta av, förutom soppa i bröd. Vi var ett större sällskap (dryga tiotalet i alla fall) som besökte en bättre krog som var helt fullsatt och där vi absolut inte kunde få ett bord tills Julian visade sina sneda tänder i ett brett leende och vi fick en egen avdelning till vårt förfogande. Det var där jag för första gången fick smaka soppa i bröd. Ett surdegsbröd så mastigt att man får matsmältningsproblem bara av att läsa receptet som gröpts ur och fyllts med soppa. Sjukt bra. Till detta dricks sprit, naturligtvis. Sprit är för övrigt den andra saken de klarar av att producera i näringsväg och som smakar bra i den stan.

Samlad bedömning är att jag inte kan rekommendera ett besök i Brasov, förutom kanske Brans Castle. Och ska du nu åka dit så se till att bara stanna en dag eller så och inte fyra som vi blev tvungna till. Anledningen var att turerna till Brans bara gick någon gång i veckan och vi timade helt uppåt väggarna.

Dialektalt

Jag är ett fan av dialekter, egentligen. Tycker det är rätt härligt med olika uttal och melodier. Men ibland blir jag vansinnig. Ett uttryck som jag stört ihjäl mig på en tid är Linda Isakssons favorit ”Vem fler?”. Jag blir galen här. I varenda avsnitt av ”Bonde söker fru” och det är dags för utröstning så får bönderna frågan ”Vem fler?” efter att de valt en potentiell fru. Man kan inte säga så, om man inte vill låta helt rubbad. Jag har nu bedrivit lite empirisk forskning och det verkar som norrlänningar har problem med ändelser i stort. Alldeles nyss hörde jag till exempel en norrlänning vara lite självkritisk i något sammanhang och han sa då ”Vi är dålig på /…/”. Vad är detta för lingvistiska våldtäkter? Vet inte varför, men det provocerar mig något fruktansvärt!

Ville bara få det ur mig. Så.

Petters syn på...

Jag har fått en liten idé som jag planerar att sjösätta här på bloggen inom kort. Jag tänkte leva upp till rubriken och ge min syn på saker och ting. Då i form av städer och platser jag besökt. Som en liten, högst subjektiv, guidebok.

Stay tuned!

Nuså

Jag kallar detta för en dag, tar Mats ur skolan och taggar hemåt.

Det får vara bra så.

I morgon tar vi nya tag, vänner!

Dagen i dag

I dag är det första dagen efter årets julbord. Tinningarna gör sig påminda och tröttheten är rätt slående men det är inte så illa som det kan vara en dag som denna.

Men så här på eftermiddagen tänker jag att det måste vara så här Mikkey Dee känner sig när han är i finast form. På topp liksom. Utvilad och stark. Jag är väldigt glad att så inte är fallet med mig. Än.

Dagens tips

I dag passar det bra med lite Stockholmsvibbar tycker jag. Allas vår Plura har slagit sig ihop med Sulo (Diamond Dogs) och Staffan Hellstrand för lite skrammel. Jag tycker det svänger rätt trivsamt jag.

Knuten

Så var slipsen knuten och skjortan instoppad, dags för lite möte och sen julbord. I dag matchar vi rosarandig Ralph Lauren-skjorta med röd-brunmönstrad YSL-slips. Vissa kallar det mismatch, jag kallar det självklart!

Ullared

Alltså det här med Ullared. Inte varuhuset utan tv-serien. Folk upprörs till höger och vänster för att serien inte är gjord "med hjärta" och att de medverkande hängs ut och allt vad det är. Jag kan inte låta bli att reagera på det resonemanget. Det är ju ändå människor de följer. Personerna som medverkar gör de saker som visas. Det spelar ingen roll om de i vissa sammanhang fått lite regi eller styrning av någon slipad inslagsproducent, det är fortfarande de själva som står där framför kameran. Den där Kjell har ju gått ut i Expressen och beklagat sig över att han kallas alkoholist. I got news for you Kjelleboy: Om man så fort en kamera följer en står med en rasslig plastmugg till bredden fylld med busläsk och på frågor i stil med "Vad var det bästa med Ullared?" svarar "Groggen!" und zu weiter så får man kanske leva med att tittarna kommer ha funderingar på ens dryckesvanor.

Samma sak med Morgan. Han har nu tydligen sagt att han blev ombedd att åka och spela bilbingo till exempel. Men herregud människa, tycker du inte att det känns så där helsexigt att lira bilbingo inför svenska folket så g ö r inte det då. Tidigare nämnda blaska har också intervjuat de där två unga tjejerna som var med för några veckor sedan och flamsade och ville festa. Tydligen fick de också ta en massa regi. "De regisserade allt och sa 'säg så här' och 'gör så här'. De bad oss även göra saker som vi inte alls ville göra. När vi vägrade sa de att "då filmar vi inte mer'...", berättar Elin.". Ja men då så! Vill du vara med i tv och framstå som en idiot eller vill du inte? Tydligen var ju den där Elins största drift att få vara med i tv och alltså fick hon framstå som en idiot. Men det är ingen annans fel än hennes! De gav henne ju verkligen möjlighet att slippa framstå som en andra klassens människa men hon tog den inte. Tough luck!

Sluta hacka på Kanal5 och produktionsbolaget! De har ju inte gjort något annat än ett fantastiskt bra jobb med att producera stor underhållning. Jag tittar och jag kommer fortsätta med det. Det borde ni också göra!

Ps.

En annan rolig grej. Expressen tar ju lite deltagarnas parti och berättar om hur hemskt de fått det och att de nu mobbas på grund av tv-serien. Är det inte väldigt roligt att de i artikeln om Kjell & co där de skriver hur synd det är om honom som utmålas som alkoholist väljer att ta med en bild på Kjell där han häller upp sprit i plastmugg och ser allmänt slirig ut?

Ds.

Ice age

Vem var det som sänkte temperaturen? Vem var det? Vem var det som sänkte?

Jingle

I eftermiddag är det dags för årets julbord. Vi får se hur det går.

Covers

cover (kav’er) s. –n; pl. = hellre än –s. Ny version av tidigare inspelad låt inom populärmusik.

Detta är alltså Svenska Akademins översättning av ordet som brukar väcka debatt när man diskuterar musik. Eftersom jag är en anhängare av generaliseringar tänkte jag ge mig på en sådan igen. Jag har fått känslan av att mer musikintresserade personer ofta uttrycker ett missnöje över covers medan mindre musikintresserade personer ofta kan uppskatta denna form av musikskapande. Detta finner jag intressant. Jag kan i rimlighetens namn tycka att de som intresseras av musik borde uppskatta nya synsätt och nya infallsvinklar på gamla grejer. Att de som är mindre intresserade och bara typ lyssnar på vad Rix FM erbjuder uppskattar covers kan jag lättare förstå. De gillar vad som är på mode och en ny cover följer ju ofta rådande trend, vilket originalet kanske inte gör.

Vadan detta talibanbetende när det gäller omarbetningar? Personligen är jag ofta ganska road av covers. Det är roligt att höra en artist tolka en låt på ett annat sätt än man är van. Detta gäller i och för sig i princip bara då artisten tillför något nytt eller annorlunda. Det förekommer ju att vissa artister bara spelar in en version som är väldigt lik originalet (se Darin kontra Coldplay nedan till exempel) och det måste jag medge är en smula ovärt (om inte den ”nya” artisten är bättre än den förre förstås). I just Darinexemplet är det ju en trist version av en redan dålig låt från ett från början fullkomligt ointressant band så det blir ju förstås svårjobbat. Kanske man inte bara kan lasta Darin för…


Darin

Coldplay

Men visst händer det att man får höra en ny version av en gammal dänga och man liksom bara blåses bort? I helgen till exempel bevittnade vi Plura och hans Eldkvarn fullständigt explodera fram Cornelis ganska småtrötta (men naturligtvis klassiska) Somliga går i trasiga skor på ett sätt jag inte trott var möjligt. Fantastiskt.


Eldkvarn lirar Somliga går

Det finns ju också ett gäng exempel på när covern blir en större framgång än originalet. Walking in Memphis känner vi väl alla mest i den form Cher spelade in den 1995 men hur många vet att Marc Cohn gjorde den fyra år tidigare? Och för att inte tala om låten som satte Whitney Houstons kolatyngda näsa på kartan 1992; I will always love you. Den låten hade ju redan då arton på nacken, 1972 spelade Dolly parton in den första versionen. Men jag gissar att de flesta av åtminstone min generation tänker på Whitney och kanske filmen (The Bodyguard) den var soundtrack till när den kommer på tal. Eller den gamla pärlan Hard to handle. Även om både The Black Crowes och för all del The Commitments gjorde hyfsade versioner slår ingen originalet av Otis Redding från mitten av 60-talet. Otis, alltså, vilken kille.


Otis!

Gamle Redding för oss inte helt osökt in på nästa kategori jag måste få avhandla i ämnet. Översättningar kanske vi kan kalla det. Artister spelar in en tolkning på ett annat språk än originalet. Kanske inte alltid en helt bokstavstrogen översättning men då och då riktiga guldkorn. Jerry Williams fantastiska Sista skeppet tillbaka från 1999 är ju en klockren svensk tappning på just Otis Reddings Sittin’ on the dock of the bay. Ett lite roligt exempel på samma grej är Mange Schmidt och Septembers version på Umbrella framförd på P3 Guld för nåt år sen…


Mange Schmidt feat. September

Mange Schmidt för oss då helt otippat in på mekkat av alla nyversioner, covers, hyllningar och samplingar; hip-hop! När jag tänker tillbaka på min egna musikaliska intresselista genom åren kan man se en tydlig vandring från Rock&Roll nånstans i mellanstadiet via Metal tillbaka till Rock&Roll och vidare mot lite mer sväng genom blues och soul för att så småningom hamna i hip-hopen för ett knappt decennium sedan. Det som varit lite av ledord är att jag alltid fascinerats av re-makes och nyversioner. Kanske därför som jag nu känner mig såpass trygg i mitt fack. Jag tackar helt enkelt covern för min musikaliska identitet. Det är nog bara att inse att jag gillar det. Hej, tönt liksom.

Dagens kvällstidning

Aftonbladet ligger i framkant i dag kan man säga. Det gäller att hänga med om man ska skriva kvällstidningsjournalistik!