Semla

Jaha. Så är det fettisdagen då. Jag är ett stort fan av att följa de anrika traditionerna som stavas fettisdagen, våffeldagen och kanelbullens dag (och säkert fler) men i år ser det ut som att den här festliga boken kommer emellan mig och en semla.


Tråkig historia att få bryta traditionen men studiedisciplin måste råda! Tänker jag efter så inser jag att den semlan jag faktiskt fick i mig i går (och som tjänade som middag) nog trillade in först efter midnatt så jag kanske inte behöver vara ledsen för uteblivet firande. Skönt. Blev nästan orolig där. Tilläggas bör att det klassiska semmeltillbehöret "kaffe" förtjänstfullt ersattes med det kanske mindre klassiska semmeltillbehöret "vin" och det är inget jag ångrar! En Pinotage från 2008 med Fairview på etiketten i just detta fall. Prova! Det blir kul!


När vi ändå pratar semlor är det svårt att inte prata köttsemlor också. Stökade av fjärde besöket på Flippin Burgers i fredags och det var precis lika bra som alltid. Skippade shaken (och järnet) den här gången och gick på pivo istället. Hamburgarna förtjänar ett eget inlägg (eller en bok) precis som pommes frittesen (frittesen?) och absolut shakarna med (Puh! Off the hook!) men den här gången var dryckesupplevelsen helt abnorm. Jag har fullständigt förträngt namnet men flaskan ser ut så här och det är svinstarkt ("tre såna så är det godnatt" som Flippin Jon själv uttryckte det)

Location:Sankt Eriksgatan,Stockholm,Sverige

Linje tio -Recension

Tvåordsrecension av Linje Tio:

Bra skit

Location:Sankt Eriksgatan,Stockholm,Sverige

Linje tio

Kvällen till ära finns bord reserverat på Linje tio. Ser väldigt mycket fram emot att få uppleva det stället. Googlat mig igenom halva foodiestockholm och AOS, DN På stan osv och det samlade intrycket ger höga förväntningar (ja, kanske inte DNs recension då men den gjordes ju å andra sidan mer eller mindre första dagen det var öppet).

Känn pepp!

Location:Norr Mälarstrand,Stockholm,Sverige

Mat

Jag har från ett par håll på senare tid fått frågan varför inte bloggen lever och well, det är en bra fråga. Ser att senaste inlägget är ett gäng apor i ett annat land, en annan tid.

Skälen till bloggtorka är rimligtvis flera men det brukar klia i de bloggande fingrarna när det finns en inramning eller tematik. Ofta i form av resor. Som ni kanske märkt...

När jag inte reser någonstans lagar och/eller äter jag mat. Och det gör jag ju onekligen mest hela tiden. Dessutom märker jag att jag blir allt mer intresserad av ämnet också. Ett herrans matgooglande blir det och en och annan krona spenderas den vägen.

Jag surrar mest nu men jag tänker att jag kanske ska börja kommentera lite då och då på det här forumet när jag ätit nåt gott. Eller lagat nåt kul. Eller av helt andra orsaker med för den delen. Men vi prover ett litet tema kring mat så får vi se sen. Ja? Ja.

Apor!

Under hela den här resans bilåkande har vi spejat efter apor längs vägarna. Tre gånger har vi sett babianer på olika långt håll och det är alltid kul när det händer. Fascinerande djur. Det blev därför tvärbroms och u-sväng på vägen tillbaka från Elgin när vi såg skylten Monkey Town. Ett zoo med nästan bara apor av alla de slag visade det sig vara och vi bestämde oss snabbt för att gå in.

Uppbyggt så att besökarna gick i burliknande gångar och aporna levde lite mer fritt och kunde klättra på alla sidor om en var det ganska häftigt. Över 200 olika apor senare hade vi fått vårt lystmäte. Fortfarande fascinerade.

Michaels flickvän

Michael pratar ofta om ett vin som han kallar sin flickvän. Namnet är Catherine Marshall och efter lite vilseåkande på landsbygden körde vi upp på hennes gårdsplan. Det var igenbommat tyvärr och besökare togs endast emot efter förbokning men medan vi stod rådvilla och funderade kom en kvinna fram och presnterade sig som just Catherine Marshall. Jag blev lite star struck å Michaels vägnar och hon var väldigt trevlig. Tyvärr skulle hon iväg så hon kunde inte bjuda oss på någon provning men det var enda lyckat att få träffa henne vars Pinot Noir får vår vinsamlande grekiske vän i spinn. Hennes flaggskepp har jag också fått prova av just Michael så lite kan man säga att vi fått prova hennes viner också. Bara vid olika tillfällen.

I egen hög person

Paul Cluver

Eftar avslutat besök hos Oak Valley åkte vi till Paul Cluver som också härbärgerar Oak Valleys viner som saknar egen vinkällare. Besöket började med lunch och jag åt en god sallad toppas med carpaccio gjord på springbook Superb.

Här var fokus än större på vitt och den pensionerade neurokirurgen tillika hobbysnickraren Paul Cluver driver stället med sin familj. Fyra generationer sedan familjen Cluver skrev Tyskland i passet har man här en förkärlek för tyska viner. Ett par sorters Riesling samt den för mig tidigare okända Gewurtztraminer var alla delar av de fem vita samt en Pinot Noir som vi bjöds på vårt besök. I likhet med just många tyska vinproducenter tyckte jag att de flesta vita vinerna här hade en viss sötma som jag inte riktigt gillar. I rätt sammanhang är de nog goda och i så fall Gewurtztraminern som var mycket säregen på ett intressant vis.

Oak Valley, Elgin

I dag efter avnjuten frukost på vårt nya boende där sådan lyx ingår styrde vi mot Elgin som är ett litet vindistrikt nära kusten en sju-åtta mil söder om Kapstaden. Väl där började vi dagen med att leta upp vingården Oak Valley där vi fick prova oss igenom tre vita och tre röda viner. Elgin är ett betydligt kyligare klimat än många kringliggande områden vilket också speglar sig i vilka druvor som odlas. Många vingårdar har flertalet vita viner och bland de röda är Pinot Noir poppis att odla som inte trivs i allt för varmt väder då dess tunna skal lätt spricker av värmen. Just Oak Valley har funnits sedan 1890-talet men genomgår en upprustning och utbyggnad med viss djuruppfödning och köttproduktion utöver vinerna och experiment med en egen pata negra håller just på att göras. Det kan nog bli ett väldigt trevligt utflyktsmål om ett år eller så med ny restaurang och provsmakningsrum med mera. Det var trevligt nu med men i en ganska liten skala. Ett par vita bjöds vi som höll mycket hög klass och även deras Pinot Noir smakade bra.

Mer Constantia

Besöket på Klein Constantia tog inte så lång tid så vi bestämde oss för att hinna med ett besök till. Vi hade ju valt mellan Klein och High Constantia så vi tog oss till High med. Klein var en oerhört vacker plats med en väldigt prydlig och fin foajé vilket gjorde det till en härlig kontrast att bli inledd förbi en gamma pickup in i en lagerlokal där några fällstolar och ett litet bord stod bland en massa vintunnor. En mer eller mindre tandlös man tog oss via ett mousserande vidare genom ett par vita och tre-fyra röda viner som även de var av hög klass. De vita just här föll mig inte personligen i smaken men deras flaggskepp High Constantia Sebastian som var en blend av fem olika druvpr var mycket gott. Även deras Cabarnet Sauvignon gillade jag.

Constantia

Efter flytten i dag stod (trumvirvel) vingård på agendan. Constantia är ett område eller vindistrikt alldeles i utkanten av Kapstaden som Michael tipsat om. Det finns en hel hög med vingårdar i området och Groot Constantia är den mest populära. "Crap Wines!!" nästan skrek Michael som omdöme om dem och det är tydligen en turistfälla av rang. Dubbeldäckarbussar i skytteltrafik såg vi när vi passerade utanför. Det var också den vingård som norrmännen på safarin tipsade om. Ergo: norrmän har dålig smak. Michaels råd var att besöka antingen Klein Constantia eller (och) High Constantia istället vars båda viner skulle hålla yttersta klass.

Infarten till Klein Constantia
Vi valde Klein Constantia efter noga ha övervägt för- och nackdelar utifrån vår vinatlas. Vingården från sent 1800-tal låg i en otroligt vacker parkliknande miljö och vi steg in. Här fanns ingen regelrätt bar eller servering som på många andra ställen utan en mindre bardisk/shop i foajén till själva vinkällaren. Vi hälsades välkomna och guidades igenom en rosé, två vita, tre röda samt ett dessertvin som var fullkomligt fantastiskt gott. Napoleon ska ha druckit en flaska om dagen av just detta dessertvin under sin exil på S:t Helena och både Jane Austen och Charles Dickens ska ha skrivit sig varma om det. Enligt vår guide hittades för en tid sedan en flaska av denna brygd i Frankrike som hade över 250 år på nacken och som fortfarande var högst drickbart. Vår dito var inte fullt så gammal utan etiketten stavde 2006 och det var väldigt gott. Generellt höll alla viner på denna gård mycket hög kvalitet dock. En titt in i den stora hallen där vinerna lagrades hann vi också med innan vi slapp betala en enda Rand innan avgång. Jag hittar inte Klein Constantia i Systemts utbud just nu men den som får möjlighet tycker jag ska smaka, inte minst dessertvinet.

Flyttat!

Så i dag gick det något ofrivilliga flyttlasset. Ofrivilligt inte för att Timour Hall Villa var så himla fantastiskt för det var det inte. De var trevliga som drev det och när allt strulade med översvämningar och mögel löste de det smidigt och bra så ingen skugga på dem. Men. Rätt sunkigt var det. Vi hade dock bott där i nio nätter och har två nätter kvar i Kapstaden innan vi åker hem så det hade onekligen varit skönt att sluppit flytta men fullbokat är fullbokat. Ni bor vi i ett område som heter Sea Point och som ligger betydligt närmare stan och även om vårt rum ligger i det enklare annexet av ett guest house så är det rent och personalen var nästan löjligt trevliga när vi kom. Så det blir bra för den sista tiden här.

Agnes på trappan till 1700-talsvillan där vi bodde sista nätterna på Timour Hall Villa

Justja, vinet!

Efter krokodilhänget var ett besök på ännu ett av
Michaels vingårdstips på agendan. Väl framme vid Blaauklippen strax utanför Stellenbosch visade det sig vara stängt dagen till ära. Det kryllar dock av vingårdar där och vi valde Kleine Zalze en kilometer bort istället.

Vi provade ett tiotal viner totalt men inget som levde upp till de vi tidigare provat. Ett par mycket bra vita fanns det samt en Merlot och en Cabarnet Sauvignon som var helt ok men inte den där "jag har hittat hem och vill aldrig dricka något annan någonsin igen"-känslan som Vergelegen bjöd på.

En förklaring till den något enklare (och generellt billigare än tidigare besökta vingårdar) kan vara att de verkar satsa på en viss storskalighet. Främsta exportland var visst Sverige och det förklarade när vi på vinlistan såg Foot of Africa som är en av Systemets storsäljare, säkert mycket tack vare priset. Kleine Zalze har bättre vita än så ska i ärlighetens namn påpekas men osäker på utbudet hemmavid.

Jag kommer inte åka tillbaka till just den vingården omedelbart och nästa besök väljer vi från Michaels lista, det blir bäst så.

Dagens middag, afrikansk avsmakningsmeny

Casawabröd
Lammcurry från Botswana
Sesamkycklingkebabspett
Spenatgryta från Kongo
Fiskpaté från Niger
Currykött i pannkaka från Sydafrika
Ostdipp från Etiopien (till pannkakan)
Cous-coussallad från Marocko
Sallad från Kongo med korianderdressing
Ost- och sötpotatisbollar från Malawi
Dipp från Zanzibar (till ostbollarna)
Malvapudding (den där förbannade sockerkakan igen)

Krokodiler!

Så i dag kom äntligen dagen då fick stifta bekantskap med några krokodiler. Google gav oss Le Bonheur Crocodile Farm i Paarl som precis som namnet antyder är en farm som föder upp krokodiler. Och de hade En och annan. Cirka 3000 stycken för att vara precis.

Vi fick oss en guidad tur bland de ungefär 1000 stycken vuxna men innan den turen tog vid fick vi hänga lite med en tvåmånaders krokodilbebis.


Det kändes rätt skönt med gunmisnodden runt nosen på den lille gynnaren för även om den såg ganska harmlös ut var det ett bra tryck i käkarna när de slogs ihop och dessutom är de kvicka i vändningarna.

Vidare fick vi gå över små broar där det under oss i vattnet bodde 1000 krokodiler.


Det var långt ifrån så många som syntes och guiden berättade att de var ganska isbergslika; bara en liten del ovan ytan men det finns betydligt fler som man inte ser. För att illustrera den tesen slog han med en pinne i vattnet där det var som djupast och de största krokodilerna bodde för att irritera dem. Snart kunde man se små rörelser i vattnet och vips så:


Krokodilerna föddes någonstans norröver innan de direkt därefter kom till farmen där de levde till tre års ålder innan de dödades och skinnet såldes (till Italien. Över 80 % av Sydafrikas krolodilskinnsexport går tydligen dit).

Sjukt maffiga saker det där. Och kul att vi äntligen fick se krokodiler!

Broccoli

Jag lär här en ganska märklig kvinna från Durban vars huvudsakliga kost verkar bestå av skorpor, cigaretter och billigt vin hur man tillagar broccoli. Hon var mycket imponerad att man kunde lägga dem över värme så blev de ätbara. När jag sedan också strödde lite blue cheese från ost- och vinproducenten Fairview över för lite smak tappade hon hakan alldeles och gick iväg mumlandes något om "man lär sig nåt nytt varje dag".

Kalk's Bay

Ungefär mittemellan Simon's Town och den del av Kapstaden där vi huserar ligger en liten håls längs havet som heter Kalk's Bay och vi stannade till där för en kaffe och allmänt stros på vägen hem. Vägen ut mot Simon's Town är för övrigt sjukt vacker och endast några mil totalt varför den där Garden Route alla tjatar om egentligen känns onödigt omständlig. Här är vägarna rätt små och går precis intill stranden mer eller mindre hela tiden. Vi letade upp en restaurang som i princip var byggd i havet och fikade nära vågorna som slog upp omkring oss.

Utanför restaurangen hade en pool byggts upp i havet och de stora vågorna till följd av tidvattnet slog emot och fyllde på poolen hela tiden. Väldigt häftigt och dessutom rätt smart eftersom naturen just där är stenig vilket gör havet svårtillgängligt för bad och dessutom är det bra strömt. I poolen finns havskänslan alltjämt men lagom styrd. Agnes tog sig ett dopp medan jag väntade på behörigt avstånd.

Pingviner!

Ett pingvinpar på dejt

I dag började vi dagen med en trip till Boulders Beach i Simon's Town där merparten av de afrikanska pingvinerna bor. På stranden och klipporna samsas man med pingvinerna om utrymmet och det är en ganska häftig känsla. De är ju liksom mänskliga i sitt rörelsemönster nästan. Vansinniga djur det där.

Braai

I går var lite av en mellandag och vi chillade hemmavid mest. Middag blev världspremiär för min del på KFC. Helt ok men inte fantastiskt direkt. I kväll är ordningen återställd och grillen är tänd.

Royal with cheese

I går blev jag så oerhört sugen på hamburgare. Google hjälpte mig fram till en Kapstadenbaserad matblogg som visade sig vara lite av en hobbyhamburgargourmand.

På Long Street (förstås) ska det finnas två riktigt bra hamburgerrestauranger och vi valde Royale Eatery på 273 Long St.

Deras meny finns på hemsidan och väger imponerande 24 sidor samt pryds av en tecknad köttkvarn mycket lik min egen. Att menyn kommer i form av en liten inbunden bok är också det en given stjärna i min bok. Allt för många krogar här (även riktigt fina) har en nasty ovana att presentera sin mat på laminerade ark.


Vad ska jag ta?

Visserligen fanns ett par sallader och rentav någon pizza i slutet av menyn men det är hamburgare man går dit för att äta. Och det är milkshake man går dit för att dricka.

Det fanns ex antal olika mer eller mindre (oftast mer) fantasifulla kreationer och de flesta burgarna bestod av malt kött kryddat med salt och peppar precis så som de ska vara medan de lät olika tillbehör stå för variationerna. Endast i några exemplar hade de haft fräckheten att krydda färsen med chili eller liknande men de bläddrade jag snart förbi. Naturligtvis föll mitt val på den med det kanske smickrande namnet, Fat Bastard och det var verkligen en rejäl bit mat. Två 150-grams nötfärsburgare med ost, bacon, ägg, karamelliserad lök, aioli och bröd. Som tillbehör valde jag sötpotatispommesfrittes, något som visade sig vara mycket gott det med.

Hamburgerlistan spände över cirka 50 olika varianter och milkshakelistan låg inte långt efter. En fullkomligt ljuvlig pepparmint-chokladshake fick tjäna som måltidsdryck och det var en nöjd, och löjligt mätt, Petter som lämnade Royale Eatery inte speciellt många Rand fattigare men en matupplevelse av rang rikare. Tips!


Planerar attacken

Förmiddagskaffe

I dag blev det förmiddagskaffe på restaurangen i Hout Bay, nere i hamnen. Extra lyckat när min cappuccino visade sig vara just det också och ingen halv gräddbakelse som det ibland blir här. En god kopp kaffe medan himlen spricker upp och solen kommer fram över hamnen och stranden.

Fairview

I går styrde vi mot ännu en vingård. Denna gång blev det Fairview i Paarl sex-sju mil härifrån. Ett betydligt mer kommersiellt ställe än vackra Vergelegen men besöket blev ändå lyckat. De producerar lite alla möjliga delikatesser men har sitt fokus på främst vin, olivolja och ost. Vi valde Master Tasting vilket innebar åtta viner att provsmaka tillsammans med åtta olika utvalda ostar från deras egen produktion. Flera mycket goda exemplar och roligt att få testa deras egna specialiteter. Fairview gör flera viner på druvor som är specifika för andra områden och försöker slå andra specialområden på fingrarna, som exempelvis Riesling. Pricken över i var deras dessertvin som egentligen inte ingick i provningen men som vi blev erbjudna att smaka. Serverades ordentligt kylt och var mycket gott! Ingen russintouch och en viss strävhet trots det söta. Finns tyvärr inte på Systembolaget och vår packning hindrar egenimport men fy vad gott det var.

Råd och dåd

Kom ihåg att inte smeta tandkräm på ditt barn i händelse av brännskador!

Mall

Vi har förstås lyckats lokalisera ett stort köpcentrum här med. Ett mycket stort till och med. Irrade runt en stund och hittade bland annat den här smått fantastiska butiken:


Framåt kvällen går stället bananer och det är neon överallt och mitt i cirkusen har de smällt upp en 60 meters isrutschkana där barn kan åka gummiring i en hejdundrande fart. Blev ganska sugen själv...

Sushi

Trivs

Vidare på dagens tema "fisk" landade vi på en oerhört trevlig uteservering under senare delen av eftermiddagen där vi blev kvar i flera timmar (inte enbart på grund av den helt värdelöst slöa serveringspersonalen) och njöt av att sitta i solen. Agnes tittade på sin telefon vid ett tillfälle som påstod att klockan var strax efter 18 den nionde december men vi enades om att så inte kan vara fallet. Det fanns absolut ingenting som pekade på att det skulle vara tidig kväll en decemberdag.

Agnes äter mycket bra sushi

Några olika sorters sushi blev dagens middag och de höll alla hög kvalitet. Det är härligt när man beställer sushi och har sett fram emot det och den är riktigt bra. Så är ju verkligen inte alltid fallet på de svenska dussinställena som finns överallt. Här var det dock mycket gott och en ljuvlig känsla.

Fisk!

Agnes hade redan härom dagen föreslagit att fredagens tema skulle lyda "fisk" och det var jag inte sen att skriva under på (observera att jag här snyggt parerar en ganska given ordvits med hänsyn till lite mer creddiga läsare). Så, efter avslutad fruost på en ganska trevlig bistro (för frukost. Valet för middag stod i tisdags mellan det stället och Bombay Bicycle Club som var helt extraordinärt och jag tror att dagens bistro blivit en besvikelse om vi varit där för en satsig middag) begav vi oss till stadens akvarium som lämpligt nog ligger intill havet i Waterfront.

Museet var uppbyggt med flera olika rum som i sin tur hade olika teman. Ett för Atlanten, ett för Indiska Oceanen osv. I det första rummet som symboliserade Indiska Oceanen fanns en herrans (även här, ordvitsparering) massa vackra fiskar och en hel del fula och några direkt vidriga djur i olika akvarium. En given favorit var Hitta Nemo-fiskarna som dem med lite mer normalt huvud kunde komma riktigt nära genom att klättra in i en cylinder.

Agnes och Nemo

En trappa upp bodde ett par olika former av pingviner och vi hängde runt en stund med dem. Blev som en försmak inför en planerad trip till Simons Town där de här gynnarna lever fritt och i symbios med människor. Så oerhört fascinerande i hur de nästan mänskligt rör sig fram. Blev sugen på att kolla på Batman.

Inte Danny Devito

Överlag ett lyckat museibesök även om vi hoppats på krokodiler. Men hajar fanns i alla fall i en stor tank och jag blir mer och mer förvånad över hur någon skulle vilja hoppa ner i en bur hos dem. Tack, men nej tack.