Jag sitter här på pendeln hem från en kväll i Uppsala och slösurfar mig runt det däringa internet. Hamnar så plötsligt på min egen dvalavarande blogg och får känslan av saknad. Tänker också tillbaka på senaste tiden och att jag vid flera tillfällen känt ett brinnande behov av att få prata av mig saker eller bara kommentera samtiden. Detta har jag i dessa fall ofta löst genom att gå korridoren på jobbet fram och berätta för alla jag träffar om vilka tankar jag för tillfället snöat in på. Omständligt för mig och än värre för alla stackars kollegor. Bättre jag får skriva av mig här och får den som vill och orkar läsa om och när den vill. Ska vi säga så?
Nu kör vi!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar