Fredagskväll i Mossel Bay

Det som hände i fredags kommer jag förmodligen inte kunna göra rättvisa här. Men jag måste försöka för det var bland det knasigaste jag någonsin varit med om.

En kvart efter att vi för första gången någonsin träffat Davids fru Deidre bjöd hon oss att följa med på fest. Javisst! tackade vi glatt och tog en dusch.

Då vi hoppade in i hennes bil sa hon att festen var en "house concert" och jag tänkte väl inte mer på det. Väl framme frågade jag henne hur hon kände värden och blev lite förvånad över svaret "Oh, I don't. We're all in the same boat here".

Den förvåningen la sig snabbt då världens i särklass äldsta människa öppnade dörren och hälsade oss välkomna. Den här tanten bodde så i någon sydafrikansk motsvarighet till mexitegelvilla och hade knuffat undan soffgruppen bakom spaljén på heltäckningsmattan och istället riggat en synth, strålkastare och ett mindre PA-system länga väggen.

På golvet och i soffan satt ett par tonåringar, en näve hemmafruar och några pensionärer. Och vi.

Deidre plockade fram lite snacks och korkade upp en vinflaska och in kom en glad man och tig plats bakom anläggningen. Han var lite av en entertainer och rev av några nummer på afrikaans till allas stora glädje.


En risig smygtagen bild på kvällens stjärna.

Deidre simultantolkade låtarna viskande i mitt öra medan jag bet mig i kinden och gjorde vad jag kunde för att inte möta Agnes blick eftersom jag då skulle ha imploderat. Som tur var hällde hon i mig merparten av vinet eftersom hon själv var kvällens chaufför vilket mjuknade det vansinniga något.

Kvällens underhållare var visserligen en duktig pianist och sjöng väl rätt ok men när hemmafru nummer två fått feeling efter några glas vin och gick upp och körde True Colors var jag oerhört nära bristningsgränsen.

Efter en timme eller så bar det vidare ut på krogen med hemmafruarna. Det var också... intressant. Kvällens chaufför tyckte hennes Bloody Mary var väl stark att köra på så hon beställde in mer tomatjuice att späda med. Listigt!

När vi lite senare på kvällen kommit hem till oss kunde vi inte sluta skratta. Deidre klagade på att hon saknade utelivet och det kulturella utbudet i miljonstaden Johannesburg där de bott till för två år sedan men hon var glad att se här hemmakonserterna fanns så man får komma ut lite och träffa folk. Alltså, jag dog så många gånger den kvällen.