Göran Rippe

Den där jättebebisen som leder kristdemokraterna skrev som många säkert vet en debattartikel i torsdagens DN som jag borde ha kommenterat. Det har inte riktigt blivit av tidigare men nu tänkte jag kosta på några rader på den.

Jag har förståelse för de som läser artikeln och blir upprörda eller provocerade av det Göran skriver om kulturvänster och andra. Även jag kan skriva under på kritiken och fråga mig vad den där Göran är för lirare egentligen. Men det var inte de tankarna som först och främst tog min fokus när jag läste texten. Inte alls. Det som verkligen skrämmer mig är inte att man mellan raderna kan läsa hur Göran inte vill bli kritiserad för sina gamla förlegade åsikter och värderingar utan det som verkligen skrämmer mig är känslan av hur rätt jag tror många tycker att han har med sin text. Jag ser framför mig hur folk läser sin morgontidning (läser man DN i Jönköping?) och tänker för sig själv "Precis! Så där känner jag med!" när man till exempel får läsa "Verklighetens folk har jag kallat den breda del av Sveriges befolkning som lever ett alldeles vanligt, hederligt arbetande liv och för vilka politik kommer i andra hand. Det kan vara allt från undersköterskor till professorer; i sommar har de säkert gjort som de brukar: bara tagit det lugnt, åkt till landet och snickrat, gått på loppmarknad, slagits mot fästingar, tagit barnen till stranden eller åkt utomlands." (Fritt översatt: Verklighetens folk har jag kallat den breda del av Sveriges befolkning som bara vill vara i fred och hålla på med sin nazism och inte bry sig om sin egen omvärld eller framtid. Det kan vara alltifrån skinnskallar till Jörg Haider-typer; i sommar har de säkert gjort som de brukar: bara tagit det lugnt, supit sig medvetslösa på dansk burköl, spöat frugan, raljerat över invandrarna i jourbutiken, dragit skämt om homosexuella och andra motbjudande böjelser eller låst in barnen i källaren).

I mätningar som varit senaste åren har KDs siffror onekligen imponerat föga (precis vid fyra procent-strecket i maj) och risken har faktiskt känts påtaglig att KD inte skulle greja spärren vid nästa val. Personligen tror jag att den här artikeln nog var första steget mot ett högre väljarförtroende för KD inför nästa års val. Jag tror att Göran Hägglund i och med detta verkligen spelat sina kort så bra han bara kan för att återta lite av KD-avhopparnas förtroende. Och jag måst erkänna att jag imponeras av träffsäkerheten i hans text. Genom mina glasögon förefaller karln inte riktigt klok men det hör ju egentligen inte hit. Och har Göran riktigt tur reagerar de han raljerar om på det han skrivit och börjar gapa varpå klyftan mellan det han kallar kulturelit och det han kallar vanligt folk bara ökar.

Och vem är det då som är största boven i den konflikten? Just det - Göran själv. Han gör precis som extremfeminister och såna där genusmänniskor gör hela tiden, bara ökar problematiken istället för att arbeta för en förbättring.

Nej fram med en tio procentsspärr i svensk politik så slipper vi alla galningar längst ut i ändarna och kan koncentrera oss på att ta det här landet vidare, framåt uppåt. Med en minimigräns på tio procents stöd i ett val tappar vi KD och V vilket dessutom slår lika hårt för alliansen som för oppositionen varför det inte ens vore orättvist. DET skulle vara en av mina valfrågor.




Göran Hägglund? Jan Rippe?