Vad svårt det blivit

Jag har tidigare någon gång i tidernas begynnelse haft ett eller annat taffligt bloggförsök rullande. Det har kanske gått ett tag, men sedan, mer och mer tid mellan inläggen. Jag startade den här bloggen i mitten av juli i år först och främst för att kunna berätta för nära och kära om vår då stundande resa till Rwanda. Jag tyckte det var ett bekvämt och roligt sätt att få dela med mig av mina erfarenheter och kunna bjuda på lite bilder och så för att ge alla där hemma en bild av vad vi pysslade med om dagarna i det där lilla lilla landet långt långt borta. Jag hade en vag idé att någon gång ibland slänga upp ett inlägg och berätta, i en sån där klassisk reseberättelseform där man betar av händelser man varit med om i kronologisk ordning, om det vi gjort de senaste dagarna.

Men. Det växte. Jag upptäckte att det var roligt att skriva, kanske mest för mig själv, och jag gick ofta och finurlade på en kommentar jag ville skriva eller en betraktelse jag ville dela med mig av. Visst, det blev ett och annat reseberättelseinlägg med händelser staplade i kronologisk ordning, men vid några tillfällen upplever jag att jag faktiskt fick till det riktigt fiffigt. Jag tror att det faktum att allt jag skrev kunde knytas runt ett givet tema var den förlösande effekten för min produktivitet och kreativitet. Jag tyckte bloggskrivandet var så roligt att jag ville fortsätta. Tanken att bloggen skulle vara ”färdig” den 30 augusti var ingen rolig tanke. Jag var rädd att avsaknaden av det givna temat skulle göra det svårare att känna mig kreativ. Samtidigt tänkte jag att jag skulle ha en viss vana efter mina 100 inlägg sedan den 21 juli. Att det skulle gå lite av sig själv att hålla den där berömda ångan uppe. Det är ju roligt.

Men det har visat sig svårt. Kanske för att jag just förknippat bloggandet så starkt med resan och att jag nu mest anpassar mig till min nygamla Stockholmsvardag igen, där bloggen inte var en del. Men jag har inte givit upp! Jag ber dock om ursäkt för den låga produktionsnivån de senaste dagarna. Det är bara lite skralt med inspiration just nu. Jag måste komma över den där spärren att jag ska ha något att berätta varje gång jag skriver ett blogginkägg och istället fokusera på att faktiskt skriva just blogginlägg. Jag ska resa mig ur svackan, jag ska! Häng med så får vi se hur det går.