Soweto är mycket kuperat upptäckte vi ganska snart... Det faktum att cyklarna låg närmare barncykel än 2-metersanpassad dito gjorde inte klättringen bekvämare. Men det var roligt. Efter att först ha cyklat runt en liten tur kom vi så småningom upp till något som kan liknas vid ett torg.
Det finns tre "klasser" i Soweto; Mycket fattiga, hyfsat ok samt rika och det här området tillhörde den förstnämnda kategorin. Vi knallade runt bland husen och blev inbjudna att se hur man bodde om man tillhörde de mindre bemedlade och det var sannerligen inte helt fett (även om deras hus hade likadana tak som sommarstugeprojektet). Många hus saknar el och vatten och vi stannade för en vattenpaus vid ett av "vattenhålen".
I det området var det barn som lekte ute på gatorna och man fick parera rätt friskt stundtals bland dem. Mycket high-fiveande.
Som på så många andra platser var man även här mycket stolt över sin lokala dryck. I det här fallet var drycken i fråga en ganska alkoholsvag öl som vissa, endast gifta, kvinnor fick tillverka i någon komplicerad process som sedan män drack sittande i något som bäst beskrivs som en hybrid mellan ett skjul och en container med en spartansk träbänk längs väggarna. Vi var naturligtvis inte sena att tacka ja till inbjudan att dela en hink pilsner med några gubbar.
Efter att ha hängt runt en stund på "torget" och också fått något som kallas för "fat cake" och som ofta äts till frukost cyklade vi vidare och in till ett snäppet rikare område. Det var verkligen ett schysst sätt att få se Soweto på. Man kom liksom nära, för att använda ett något slitet uttryck. Det var ganska tydliga skillnader mellan områdena. I den fattigaste delen var vägarna av sand och grus och folk bodde oerhört spartanskt och slitet medan det i den del som faktiskt bara låg några kvarter bort plötsligt blev mer eller mindre riktiga hus och asfalterade vägar.
Efter att ha svettats vidare ett tag och gjort några stopp här och där, till exempel då Shepherd sjöng en gammal Miriam Makeba-dänga i ett gathörn, kom vi tillbaka till området där vi startat vilket var Hector Petersen-museum. Där fick vi en liten historielektion om upploppen i Soweto och blev pånasade att köpa ett foto av oss (en ganska alldaglig digitalbild av oss framför ett monument utskrivet på en risig fotoskrivare kopplad till ett bilbatteri. Nej, det är inte en bild som kommer att pryda väggen hemma) från en av Shepherds kompisar var det så dags för lunch. Vi hamnade på Nr 1 Restaurant som hette så inte bara för att det var ett bra namn utan för att de hade världens bästa mat, allt enligt Shepherd.
Maten som de bjöd oss på var något som de kallade Soweto Burger. En tjock skiva bröd, pommes frittes på det, sedan någon form av salami, ost, någon annan form av kött samt ett stekt ägg. Det var riktigt gott, inte minst efter flera timmars runtcyklande i värmen men världens bästa burgare? Tror nog att både AGs kockar och en wagyustinn Mattias Dahlgren skulle ha åsikter om det.
Efter lunchen tog vi oss vidare runt i de finaste och dyraste delarna av Soweto. De delar som Shepherd kallade The Beverly Hills of Soweto där både huset som Nelson Mandela bodde i och huset som Desmond Tutu fortfarande äger men som främst bebos av hans fru ligger. De här kvarteren var verkligen ett snäpp till upp standardmässigt men också flera kliv upp turistmässigt så det var inte alls lika roligt att se. Ganska snart därefter tog vi oss upp för ett par rejäla backar innan vi trötta och ganska matta kom tillbaka från en drygt fyra timmar lång tur.
En mycket lyckad dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar