Dilemmat

Det går inte att vara här utan att se, tänka på, reagera på, fundera över skillnaderna mellan människor och då förstås ofta hur olika det är för svarta och vita. Jag har också haft många intressanta samtal med bland annat David som bor här. David är 55 år och har således levt under en i allra högsta grad intressant tid i det här landet och sitter därför på mycket kunskap och erfarenhet.

En sak vi diskuterat flera gånger de senaste veckorna är det här med löner och i förlängningen de oerhörda skillnaderna mellan olika samhällsgrupper. Ett exempel för att illustrera hur skillnaderna ser ut i den miljö vi rör oss i här: Medellönen för de vita som bor i dessa säkra, välbärgade, ganska europaliknande områden är någonstans runt 15 000 Rand per månad och person (1 Rand är i dag enligt Forex 88 svenska öre så valutamässigt kan man nästan jämföra med kronor rakt av). I vårt lokala snabbköp kan man annonsera på en tavla om man vill sälja eller köpa något eller har något annat att erbjuda. Där sitter en lapp där någon erbjuder sina tjänster som hembiträde och för det begär 2 500 Rand per månad i ersättning. Det är billigare att leva här och priserna i mataffären är lägre än i Sverige men det är inte gratis. Svårt att estimera hur mycket billigare det är här mot Sverige men några stickprov från mina inköp är 13 Rand för sexpack ägg, 250 gram kaffe för 28 Rand, en liter bensin kostar strax under 11 Rand. Vin och kött är billigt jämfört med hemma. Jag inser så klart begränsningarna i min redogörelse för en generell prisbild men jag vill bara peka på att det inte är extremt billigt här.

Åter till inkomsterna då. En person av vit medelklass tjänar ca 15 000 Rand och en person från svart underklass tjänar ca 2 000-3 000 Rand. Det här ser ju helt sjukt ut och min spontana reaktion är naturligtvis "vafan?!". Jag har diskuterat det här flera gånger nu och för varje gång kompliceras bara frågan mer och mer. Den svarta kvinnan som sköter vår värdfamiljs hushåll (och i förlängningen även till stor del vårt) bor förmodligen i något av de fattiga svarta områdena och även om jag inte vet exakt vad hon tjänar så har jag svårt att tro att det skiljer sig milvis från vad en annan person begär för samma jobb i samma villaområde. För sin lön försörjer dessa kvinnor sin familj och behöver således inte förlita sig på inkomster från kriminalitet. Det är bra, för samhället, för den familjen, för de potentiella offer som slipper rånas eller liknande och så vidare. Speciellt i det här landet som har en oerhörd nivå av kriminalitet är det en vinst då varje enskild person som är benägen att begå brott för sitt uppehälle istället väljer att jobba. "Okej, jag inser att det är bra att de jobbar men höj lönen åtminstone så den blir skälig då" tänker jag. David frågade oss härom kvällen vad vi tyckte vore rimlig lön för ett hembiträde. Jag tänker att om en övre medelklass med akademisk utbildning och ett kvalificerat jobb tjänar 15 000 Rand per månad så kanske ett mindre kvalificerat jobb som hembiträde ändå är borde generera bortåt 10 000 Rand per månad. Jag pratar alltså här om rimlig ersättning för utfört arbete. Det knepiga blir vem som ska betala det. Ingen människa lär vara beredd att lägga 2/3 av sin lön på dessa tjänster. Svensken i mig tycker någonstans att om du inte kan betala skäligt så får du väl städa ditt eget hus då. Ok. Fair. Vad händer då? Jo, ingen av alla dessa hembiträden får jobb. Hur ska de då få in stålar för uppehälle? I ett land där kriminaliteten är så nära runt varje hörn är det inte så svårt att räkna ut hur de kommer få in pengar till familjen. Och vad tjänar någon på den utvecklingen?

Jag menar alltså att det sydafrikanska samhället de facto tjänar på dessa skillnader på flera plan. Vad är då priset? Jo, naturligtvis underlättar det knappast för strävan mot ett mer jämlikt samhälle mellan olika klasser att ha så enorma inkomstskillnader. Det befäster och bevarar traditioner och även om jag tror många (vita) här menar att det inte finns någon skillnad mellan svarta och vita annat än möjligtvis just hudfärgen och är övertygade om att de inte ser ner på sina medmänniskor så sänds ju ganska tydliga signaler med detta system.

Som ni ser är det inte lätt att varken försöka redogöra för sina tanker kring ämnet eller ens diskutera det. Jag hamnar hela tiden i "men vad blir då följden" när jag försöker komma fram till en lösning. Frustrerande och knepigt men ack så intressant att diskutera.

När vi ändå är inne på ämnet så såg vi filmen The Help (Niceville heter den nog på svenska) någon vecka innan vi reste hit. Det är stora skillnader mellan samhället i den filmen och samhället här av i dag men jag fick ändå ett litet hugg i bröstet när jag förra måndagen upptäckte att det finns ett hembiträde här i huset som sköter i princip hela hushållet. Jag märker att jag inte alls är bekväm med detta. Känner mig verkligen som en sån där europeisk kolonialgubbe ibland eftersom jag är ledig och hänger runt hemma samtidigt som hon jobbar på samma plats. Det är inte enkelt det här. Verkligen inte.

Se filmen förresten, jag tyckte den var klart sevärd.