C'mon DJ, play that song

I dag (torsdag) skulle Emmanuel följa med oss och hjälpa oss köpa lite lokal musik. Det finns några “musikaffärer” i stan som har kassettband uppradade med de senaste hitsen men det visade sig inte riktigt vara så man gör. Man går någonstans, tillexempel ett bussbolags biljetttkontor, där en kille har en dator med högtalare och cd-brännare i kombination med ett fett bibliotek med musikvideor. Sen visar han glimtar ur en herrans massa musikvideor och man får säga “ja” eller “nej” till det man ser så samlar han allt man vill ha i en mapp och när man har sisådär 6-700 MB med musikvideor bränner han en skiva och säger “1000 franc, tack” vilket är knappt två dollar. Sen knallar man vidare, till exempel till en bod som säljer jeans på en marknad, där en annan kille också sitter med en dator med liknande utrustning och där går man igenom samma procedur igen. Vips så har man ett helt gäng med låtar som man inte riktigt vet om man vill ha och man funderar lite på Antipiratbyrån innan man vandrar hemåt igen.

Eftersom vi alltid är en vandrande (eller i fallet här; sittande) sevärdhet vill gärna en massa människor vara med på allt vi gör. Så även kolla på musikvideor i en jeansbod. Tjejen i bakgrunden på bilden sjöng med i var och varenda låt och efter ett tag sa hon på kinyarwanda någonting jag inte förstod förutom det magiska ordet Vengaboys. Det visade sig att hon frågat killen om han hade någon video med Vengaboys och efter ett jakande bett att få Going to Ibiza på sitt usb-minne. Hon bad även om, och fick, Coco Jambo. Jag dog ihjäl ungefär hundra kilo hela tiden.

Jeansbod/skivbutik