onsdag 19 augusti 2009

Hej Fabrikör!

Väl ute ur åkrarna och vildmarken fick vi syn på tefabriken där allt te i trakten processas och packas i säckar för att spridas för världen. Vi knallade dit och in på området innan en liten pillemarisk vakt kom och ville att vi skulle ha tillstånd för att besöka fabriken. Rimligt, förvisso.


På väg mot fabriken

Vi knallade till kontoret och fick efter lite om och men tag på en sekreterare som i sin tur jagade upp någon höjdare på stället som personligen visade oss runt på fabriken. Det blev ganska mycket “The Whisky Tour” all over again med olika maskiner och prylar som dånade och varma kaminer och hejåhå. Skillnaden mot hur det var i Skottland är att här var fabriken i ful gång och vi trängdes med arbetare och te om vartannat. Mycket intressant!


Snäll farbror visar grejer

Skicka till Mombasa

Efter rundvandringen fick vi återigen bevisat för oss att ett beslut inte alltid är ett beslut här. No means no gäller liksom inte, precis lika lite som att ja skulle betyda ja alla gånger. Vi frågade om man kunde få köpa med sig te men det gick tyvärr inte. Vi frågade vakten som tidigare stoppat oss om det fanns någonstans i närheten man kunde köpa te, men det fanns det inte hälsade han. Vi gav upp och började gå mot den stora vägen igen. Då mötte vi sekreteraren som tidigare hjälpt oss och henne hade visst Jean Paul lyckats smöra upp på något vis för hon ville genast hjälpa till. Hon hämtade någon annan höjdare på stället som egentligen hade rast och han skulle fixa åt oss, så mycket vi ville ha och av den bästa kvaliteten (de gör fyra olika kvaliteter och prisnivåer). Efter att han fyllt i diverse listor och bokfört mängden vi önskade och gud vet vad försvann han iväg och var borta så länge att den rastlöse Jean Paul till slut ledsnade och med bestämde steg travade tillbaka in i fabriken för att leta upp gubben. De kom snart ut tillsammans med famnen full med prydligt nypaketerade kartonger med te. Detta trots att det absolut inte såldes te någonstans i området. Och att det absolut inte gick att ordna eftersom ingenting förpackades där, utan skickades vidare i endast 60-kilossäckar. Men vi har nu ett gäng kartonger med te där det står “Paketerat i Kigali” på hemma i huset...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar