Mitt uppe i den obligatoriska flygplatsölen på Kigali flygplats. Sitter i en lounge och inväntar boarding. Mama, I’m coming home som någon någon gång sjöng.
I morgon eftermiddag klockan två är vi återigen i gamla Sverige. Ska bara spendera tio timmar i luften på väg till Bryssel bara för att där få vänta fem timmar på det sista skuttet över Östersjön först.
Vemodigt? Visst. Skönt att komma hem? Absolut. Det hade nog känts mer vemodigt och tråkigt att åka hem om jag inte haft känslan av att jag kommer komma tillbaka igen, och det förmodligen inom en något sånär överskådlig framtid. Det finns absolut inga sådana planer men jag får ändå känslan av det absolut inte var den sista akabenzin jag såg i går kväll om jag uttrycker mig så. Jag gillar verkligen Rwanda, trots att jag kan räkna upp ungefär lika många negativa erfarenheter av det här landet som det går Zimbabwedollar på en krona. Men det är någonting som är oerhört schyst och härligt, bakom alla problem. Jag känner också att jag fått upp intresset för Afrika på ett sätt jag inte haft förut. Det finns så många länder och platser med en otrolig historia som jag vill ha tagit del av. Rwanda kändes verkligen som ett träffande land att starta med min skolning i Afrikakunskap. Det känns verkligen just Afrikanskt. På alla sätt jag hade, och inte hade, föreställt mig.
Nu är ölen slut och jag ska bara leka lite med nördsajten www.seatguru.com som Mattias tipsade om i morse innan det är dags att boarda för den här gången.
Vi ses i Sverige igen. Ring i morrn så pratas vi vid vetja!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar