So much things to say

"I've got so much things to say right now" som Lauren Hill sa fint uttrycte saken pa sin gamla platta. Det har jag verkligen. Det har hant och det hander sa mycket saker hela tiden sa det ar smatt vansinnigt. I det hus vi bor finns ett tradlost natverk som visserligen fungerar, dock inte den lilla detaljen internetuppkoppling. Sa jag kan med stor sakerhet kommunicera mellan men iPhone och Macbooken men det gor knappast nagon annan gladare... Ska see to it pa mandag och se om jag fa liv i det hela. Hoppas. Sa. Just nu sitter vi pa ett internetcafe efter att ha vandrat nagon mil si sa dar fran ett berg. Det ar lite sa vi jobbar har. Vi gar. Och gar. Jag kanner mig som klockan i den gamla vitsen. Faktum ar att den vitsen nog far skrivas om nu.

Men. First things first. Vi skulle aka tidigt pa tisdagsmorgonen fran Bromma (06.45). Kvallen fore ringde jag Waseem som ar min kompis Zs kompis och som jobbar pa den resebyra som salde oss biljetterna for att fraga vilken tid man maste checka in. Han sa att vi skulle vara pa Bromma senast tva timmar innan avresa. Sa. Top Cab vantade pa avtalad tid 04.00 och tog oss pa ganska precis atta minuter ut till Bromma. Grindarna var lasta. Vi blev dock inslappta och kom fram till terminalen och hoppade ur taxin. Bara for att finna att hela den forbannade flygplatsen oppnar forst klockan 05.30. Rida.

Resan ned gick hursomhelst bra nar vi val blivit inslappta pa Bromma och vi landade vid halv sju pa Kigali Airport. Dar fick vi fylla i papper inna sakerhetskontroll. Da vi stod i ko till passkontroll kom en ung konstapel fram till oss och stallde lite trevande fragor "How are you?" osv. Jag hann tanka att det var stickkontroll och trubbel innan konstapeln fragade om jag var Petter och om Agnes var Agnes. "Ja jo" svarade val vi ungefar. "Welcome to Rwanda! Felix is waiting for you on the other side.". Ok. Det gjorde han ocksa. Och inte pa andra sidan tull da utan pa andra sidan passkontroll. Dar man absolut inte far vara om man inte ska resa eller arbetar dar. Han hade hasslat till sig nat passerkort och foljde oss sedan ut dar naste man ut valkomstkommiten vantade; Jean Paul. Med ett blandande leende och en finfin Sverige-tisha tog han glatt emot oss. Tillsammans akte vi sa hem till Felix
mansion dar vi fick traffa hans familj och tre anstallda (en for barnen, en for maten och en for tradgarden). Jean Paul gjorde oss sallskap en stund medan Felix tankade oss med ol, whisky och vin. Lite senare aven middag (notkott, vilket nof var lyxmat eftersom jag inte sett roken av dylikt sedan dess).

Efter en natt i Felix sovrum akte vi och plockade upp Jean Paul och tog oss till National Police Office dar Felix bytte ut sig sjalv mot en ung konstapel som dagen till ara fick den formanliga uppgiften att kora oss till Butare. Resan ska ta knappt tva timmar men eftersom var chauffor korde pa en kille i full fart och fick skjutsa honom till sjukhuset tog det nagot langre tid. (Killen klarade sig bra trots en touch med Toyota Corollas stotfangare i sakert 50-60 km/h). Via ett besok pa Campus har i Butare fick vi guidning till omradet Taba (Butares Djursholm kanns som narmast forklaring trots att det pa intet satt paminner om just Djursholm) och vart nya hem, Sweden House.

Dar har ni nedresan i en mycket kortfattad beskrivning. Hade tankt mig blogga fortlopande men bristen pa uppkoppling har gjort det svart. Hoppas pa battring. Jag ska strax skriva om vara forsta dagar har ocksa. Det ar i dag lordag den forsta augusti och vi har varit i Butare i tre dygn nu. And diggin it! Mer om den forsta tiden strax, som sagt!

Alla maste ha spand forvantan!