Straight outta Save!

I dag var så dagen vi var medbjudna hem till Emmanuel samt till marknaden i hans hemort. Vi började med att ta en sån där så kallad taxi till Save, byn där han bor. Några minuters promenad från “centrum” i Save låg så hans hus. Det ligger mycket vackert på en höjd med utsikt över dalen. Hans mamma bor i huset intill och de brukar marken runtikring tillsammans. Mest Fru Emmanuel och Mamma Emmanuel dock. Det är svårt att “klassbestämma” dem som vi svenskar är så pigga på jämt och ständigt. De bor mycket enkelt i ett litet hus utan elektricitet och vatten och maten de äter odlar de själva osv. Det gör att det känns oerhört fattigt. Samtidigt har de hela och rena kläder och Emmanuel har olika kläder varje dag och skäller på mig när mina Nike kicks inte är vita. Om man träffar dem utanför hemmet så känns de, inte rika, men åtminstone inte utfattiga heller. Emmanuel säger också att de bor enkelt men äter sig alltid mätta. Detta ger att de liksom inte passar in i min svenska bild av rik/fattig riktigt. Men trevliga människor är de, verkligen!

Agnes och Emmanuel med familj

Den första vi mötte inne på Emmanuels tomt var dock familjens ko. Kossan hade gått in och ställt sig i köket och när jag närmade mig skrek Emmanuel rätt ut och förklarade att det nog inte var någon vidare bra idé då kossan tydligen är aggressiv och endast låter husse komma nära. Emmanuel fick baxa ut kossan med en käpp. Även en höggravid get, en höna och en kattunge bodde på tomten. Geten fick för övrigt två bebisgetter ett par timmar efter att vi lämnat, Hade ju passat bra för Agnes annars som i dag inte är på BB.

Jag med kossan som står i köket

Besöket var mycket trevligt och vi gick tillbaka en stund efter att ha varit på marknaden också. Fru Emmanuel bjöd då på lunch; bönor och kasavarot. Den där förbannade kasavaroten man blir pådyvlad nu och då är ingen favorit direkt. Fortfarande står den mig upp i halsen fast det gått typ fem-sex timmar sedan jag åt... 

Apropå äta hade vi med oss en påse Ahlgrens Bilar och gav till Emmanuels son. Visade sig vara mycket populärt (även om drömsötsaken tydligen är något kex någon besökare kom dragande med en gång). Emmanuel förklarade att de föreställde små bilar men där satte femåringen ned foten. “Jag ser att det inte är bilar, sluta säg att de är det när de inte är det!” utbrast visst sonen efter ett tag.

Mor, far och dotter Och jag då. Utanför entrén till huset.