Så i dag, tisdag, var det dags. Jag hade planerat lunchen till 13-tiden. Klockan 10 började jag så sakta riva en massa ost, morötter, hacka lök, vitlök osv. Jag ville ju koka bolognesen ett par timmar som jag brukar. Jag ringde också och bjöd in en tentastressad Jean Paul på lunch. Efter att ha hackat det mesta gick strömmen. Goddag. Det var nog då jag borde insett att det här projektet som låtit så trevligt var dömt att misslyckas.
Jag skickade ett sms och ställde in Jean Pauls medverkan eftersom jag kände på mig att han tackat ja mest av artighet och inte ville ta sig över hela stan för att hitta otillagad mat. Men jag fortsatte med förberedelserna. Vi har trots allt gasspis (men elugn) så jag tänkte att jag chansar att strömmen är tillbaka när vi är framme vid gräddning. Här någonstans kom Emmanuel tillbaka också och var angelägen att lära sig. Så han hängde bakom mig och jag domderade om vikten av svartpeppar och obscent antal vitlöksklyftor och inga burktomater (såvida det inte finns smakrika tomater att tillgå förstås) osv.
Även strömmen letade sig tillbaka och jag såg någon form av ljusning.
Agnes tittade in från sjukhuset och jag skulle precis till att koka bechamel, samt förkoka lasagneplattorna. Jag plockar stolt fram mitt Dubaitillverkade lasagneplattepaket och öppnar det för att koka dem. Jag börjar lägga ut dem i formen för att mäta antalet när Agnes ser att det är som prickar på plattorna. “Vad är det där?” frågade Agnes “Kan det inte vara vetet som blivit så?” försökte jag när vi upptäckte att det på nästa platta var rörliga små prickar... Hela det förbannade paketet var fullt med små kryp!
Arg och besviken rev jag ihop dem och hoppade upp bakpå en motorcykel och stormade in till muzongon på stans super market och tryckte upp krypen i ansiktet på honom. Tillsammans inspekterade vi resten av butikens innehav för att inse att alla paket var kontaminerade. Efter att ha dykt in på de andra två små butikerna som finns i stan dömdes jag att inse Projekt Lasagne misslyckat. Med en påse penne under armen tog en ny motorcykel mig hem för att äta köttfärssås.
Man ska inte göra sig till. Hädanefter lagar Emmanuel maten i det här hushållet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar