Vi har tydligen fått oss en husmus. Det var ju typiskt. Agnes stiftade bekantskap med det lilla skadelivet för några dagar sedan en tidig morgon slumrande på väg ut i köket. Då kutade den, mer skrämd än Agnes förmodligen, före henne i hallen. När Agnes några minuter senare vågade sig ut i köket stötte hon åter på husmusen som denna gång pilade in bakom spisen illa kvickt.
Sedan den gången har den dock inre givit sig till känna, annat än genom att provsmaka vår ananas så den inte var övermogen eller så. Tycker jag är hemskt vänligt av husmusen, att bry sig så om oss.
Apropå möss. Låt mig bjuda på ännu en historia från allas vår Emmanuel.
Som ni sett på bilderna tidigare i veckan bor han och hans familj rätt enkelt. Emmanuel växte upp på samma mark, dock i ett betydligt enklare och mer slitet hus. Hans far var visst ingen Alex Schulman-pappa direkt utan snarare ett as av rang. De hade inte så mycket pengar men istället för att se till att familjen hade det drägligt fick barn och fru äta vad de kom över medan fadern åt bruschett varje dag. Han krökade och slogs och var allmänt en riktigt helyllepappa. En sak han inte tyckte de skulle ödsla stålar på var tvål varpå barnen fick smörja in sig i mjölk från familjens kossa då de duschade på kvällarna. Det finns ett visst djur som tycker färsk mjölk luktar tunnbrödrulle och som gärna håller sina hugade framtänder framme för att snaska i sig av härligheterna, nämligen möss. Emmanuel berättade att han ibland vaknade om nätterna av att mössen gnagde på hans fötter som stack ut under täcket. Det tyckte jag lät sådär, ärligt talat.
Så alla småbarnsföräldrar som bor i hyddor där ute - Använd inte mjölk som tvål om era barns fötter är er kära!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar