Efter att ha skumpat hem till Butare igen i taxi (Toyota Hiace med tjugo resenärer) från Ginkongoro och slängt i oss lite lunch var vi medbjudna på bröllop (!). En gammal skolkompis till Jean Paul skulle gifta sig. Bröllopet skulle starta klockan 13.00 men Jean Paul förklarade att det där med klockslag inte var så himla noga så han föreslog att vi skulle ses vid halvtvåtiden för att göra sällskap till bröllopet. Där tänkte jag på hur noga vi är med tider i Sverige och framförallt i ett sådant sammanhang. Precis som hemma börjar kalaset med vigsel och att den skulle vara någon timme försenad kändes inte så hemtamt.
Nåväl. Samma kyrka som fick ta del av Agnes dans i söndags var platsen och vi anlände strax efter klockan 14.00. Ceremonin hade redan startat men folk hängde lite i dörren till kyrkan och gick in och ut lite som de behagade. Vi, jag, Agnes, Jean Paul och Adolf, bänkade oss i den bakre delen och jag fick Adolf till tolk. Pastorn predikade om äktenskap och synd och guds vilja och hej å hå. Det är rätt konservativt här, minst sagt.
“Festen” hölls inne i en stor sal som tillhörde Teologiska Fakulteten och låg i området där vi bor. Jag skriver “fest” inom citationstecken för ska jag vara helt ärlig var det inte så himla festligt. Ett par hundra personer på varsin stol, sittande som publik, vända mot ett tomt golv med en upphöjd mindre scen i fonden. Brudparet uppe på scenen medan servitörerna kom ut med backar med läsk och delade ut till alla. Eftersom det var fest delades också sugrör ut. Jag fick en Coca Cola. Känslan av barnkalas riktigt cementerades när tomteblossen tändes i tårtorna. Men istället för fiskdamm eller kurragömma satt vi, uppklädda, på rader i en mycket stiff lokal medan mannens släkts överhuvud hälsade kvinnans släkts överhuvud välkommen med en skål i Fanta Citron. Mellan det att olika visa män talade bjöds det på underhållning. Bland annat någon form av uppvisning där några kvinnor satt på golvet och rörde olika krus i luften samtidigt som en man i fiskarmössa toastade/sjöng på kinyarwanda och en gubbe i bakgrunden hamrade på en kongas, Tårtorna yxades upp och lades på stora fat vilket fick det att se ut ungefär som julmatsresterna sådär framåt tjugoåttonde december. Alla fick en varsin servett att ta lite tårta med och där satt vi med en en sugrörsförsedd Coca Cola i ena handen, en trasig tårtrest i den andra och undrade hur i hela friden vi hamnat här?
Efter att Jean Paul föreslagit att vi skulle avvika gjorde vi så och bjöd med oss Jean Paul hem till oss för lite häng innan han gick hem till sig och jag och Agnes gick till Ibis där jag åt topp fem sämsta pizzan i mitt liv.
Jag ber om överseende med fel genus i rubriken men internetuppkopplingen är inte riktigt sams med Blogger.com så jag pallar tji att ändra.
SvaraRadera