Kinakrog

Det finns ett litet utbud av restauranger här i Butare. De är inte många, det ska gudarna veta, och de flesta är inte mycket att ha heller, det ska gudarna också veta. Många kvällar har vi, som jag tidigare också nämnt, ätit på Ibis men det har knappast känts som att gå ut och äta utan snarare varit ett sätt att fylla magen utan att behöva tänka så mycket. I dag, söndag, kände vi dock för att äta något lite mer innovativt än det Ibis kan erbjuda. Butare huserar en restaurang som man i Sverige, i den där folkmunnen, ofta kallar Kinakrog. Skillnaden mot hemma där det ofta symboliserar antingen en rätt enkel lunchkrog med mest take away eller eventuellt enda krogen (förutom pizzerian) i det lilla samhället där ett par gubbar kan ta sig varsin Spendrups och bränna pensionen på Jack Vegas är att det här anses som en av de allra finaste restaurangerna i stan. Vi gick hursomhelst dit i kväll för att få oss en bit mat, lite trötta och hungriga efter helgens äventyr i Burundi.

Entrén består av ett valv där det står skrivet Chinese Restaurant med stora snirkliga bambubokstäver. Efter att ha kommit in på gården innanför valvet och vi stod och spejade efter ett lämpligt bord (alla utom ett längst inne vid bardisken var lediga) kom en servitör fram och stavade ur sig en fråga på fransk-engelsk.kinyarwandisk hopkok om vi visste att det var en Chinese Restaurant vi besökt. Jo ja nickade vi och tog ett bord.

Menyn kom snabbt fram. Jag skriver menyn i bestämd form eftersom det bara fanns ett exemplar tydligen. Agnes bad om att få någon biffgryta. “Rice?” frågade servitören medan han mumlade beställningen likt ett mantra för sig själv för att komma ihåg. Agnes tittade sedan på dryckmenyn, som inte var jätteomfattande direkt, och hittade Ett glas rött vin som ett av tre alternativ på vinlistan. “Red wine, please” bad Agnes men fick veta att vin, nej se det hade de inget. “Mützig, petit” bad Agnes då (Mützig är ölet som dricks överallt och finns alltid i två storlekar, 33 och 65 cl) men se det hade de inget heller. Däremot den stora varianten som servitören hade en lång utläggning om för oss på ett språk vi absolut inte förstod. Så det fick bli en sån då, hyfsat nära det efterfrågade. Jag då? Jo, när han tagit emot Agnes beställning gick människan och jag fick haffa honom på språng. Efter att ha bläddrat igenom de hopklistrade plastfickorna som gick under benämning Meny bestämde jag mig för Noodles with pork, beef and chicken. Servitören förklarade glatt att det tyvärr inte fanns fläsk i dag. Eller kyckling. Men jag försökte förklara att de kunde blanda i lite grönsaker istället. Menyn var ganska omfattande med flera sidor med olika rätter men jag misstänker kraftigt att det bara var ett sätt att verka välsorterade. 

Efter en timmes väntan eller däromkring kom så maten in och det smakade de facto riktigt bra! Wokade nudlar var ett alldeles lagom avbrott från det vi annars äter. Stans bästa restaurang då? Nja, jag vet inte det jag. Det smakade bra men de verkade bara ha lite nötkött att tillgå så jag misstänker att variationerna även där är begränsade. Och jag kan tycka att åtminstone ett glas rött inte är för mycket begärt på en restaurang som gör anspråk på att vara just finast.