Sing Halleluja, sing it!

Sa. Aterigen sitter jag pa ett internetcafe. Dock ett nytt sadant, Cyber Cafe. Med
forhoppingar om en vettigare uppkoppling denna gang.

I onsdags kvall kom vi till vart hus som jag namnde. Det ar ett mycket fint omrade strax utanfor stadens centrum. Ja, centrum och centrum forresten. En huvudgata med nagra sma butiker, en marknad, lite bodar typ. Men mycket trevligt. Huset har fyra somrum, ett kok ett vardagsrum, en veranda och tre anstallda. Vi ar dock de enda som bor i huset. Pa dagarna jobbar Emmanuell och pa natterna en annan Emmanuell och pa helgerna en tredje person. Dag-Emmaunell ar anstalld for att skota hushallet mm men det har jag visat mig ha svart att hantera. Visst, han jobbar i huset men jag tar mig garna in pa hans omraden. I fredags lagade vi lunch tillsammans och jag har aven diskat hans grejer vid nagot tillfalle, vilket formodligen ar ratt unikt... Men vi har mycket trevligt, vi och denne Emmanuel. De andra tva har jag inte lart kanna sa bra, dels pga vi inte ses lika mycket och dels pga sprakforbistring. I veckan ska jag och Emmanuel ga pa marknaden tillsammans och han ska lara mig kopa kott. Detta alskade kott. Felix bjod oss som jag skrev tidigare forsta kvallen pa kott men inte sen dess. Tills nyss, sondag lunch. Hotel Ibis (stallet for alla muzungis i stan) serverade himmelska cheeseburgare som forgyllde var dag.

Sa ater till forsta tiden.

Pa onsdagskvallen vandrade vi runt i staden och Jean Paul visade oss runt. Sjukhuset, Campus, hans hem osv. Pa torsdagen foljde jag Agnes till sjukhuset pa morgonen. De borjar med mote 0730 och det ar cirka 4 km fran oss till sjukhuset sa morgnarna blir tidiga. Sedan gick jag hem och vilade mig innan jag gick tillbaks till sjukhuset och slot upp med Jean Paul och Agnes for lunch pa Jean Pauls stammisstalle. Han loser manadskuponger som ger honom lunch och middag pa restaurangen. For detta betalar han kanske motsvarande 150 svenska kronor. En lunch for oss gick pa ca 1 USD/person. Helt ok! Daremot skulle jag nog do ihjal om alla mina mal var ris, bonor, nan matbanan och kanske lite kasavalov (typ spenat)...

For att hustla till sig lite extrastalar tar Jean Paul pa sig diverse extrauppdrag. Bla aker han och nagra andra studenter ut pa landsbygden och haller utbildning for lokal befolkningen i olika amnen. Pa fredagsmorgonen hoppade vi sa upp bakpa varsin moto (sma motorcyklar som mot en mindre summa skutsar en dit man ska) och akte till en liten by pa en bergstopp for att undervisa om Family Planning. Platsen var en typ vardcentral och det ar obligatorisk narvaro for invanarna. Mycket intressant! For att spara lite av sitt arvode knallar JP & co ned till huvudvagen (nagon halvmil sadar) efter avslutat varv och tar en minibuss hem. Val hemma lagade jag och Emmanuel gronsakslunch och vi tog igen oss en stund innan fredagsolen intogs pa Ibis.

Lordag gav oss en efterlangtad sovmorgon och en lugn frukost med mycket harlig frukt (passion, ananas, avovado) innan vi motte upp JP och annat co for en ny utbildningsutflykt till en by. Detta lag pa toppen av en ratt rejal bergstopp men val dar fick vi erfara att kursen var installd pga dodsfall i byn. En kvinna hade fatt satta livet till foregande dag eller natt och hennes vanner som skulle delta pa kursen hade inte annu fatt veta dodsorsaken. Vi bestamde oss for att vandra hemat vilket var en rejal marsch, sakert minst en mil. Da vi kommit ned for berget gick vi pa en grusvag (vag och vag...) genom en risodling dar ett drygt tjugotal rosakladda man stod langs vagen efter att ha arbetat pa falten. JP berattade att de alla var domda garningsman fran 1994 och det kandes onekligen lite kusligt att ga rakt igenom tva dussin domda mordare... Inga vakter syntes till och JP forklarade att de skotte sadant inom gruppen. Heja.

Vi var ratt mora och efter lite handling mm centrum tog vi oss hem for en lugn hemmakvall. I morse var vi medbjudna pa gudstjanst av JP till hans kyrka. Klockan tio borjade spektaklet och det var ratt maffigt. Lite som gudstjanstscenen i Blues Brothers 2000. Efter en stund halsade pastorn oss (jag och A) valkomna och vi fick stalla oss och ta emot en fullsmockad kyrkas jubel och applader. Senare, under predikan kom en kvinna och gav A en liten bebis att halla i en stund. A sag ut att trivas bra och bebisen med for den delen. Under gudstjansten hanns ett dop med ocksa och hur det barnet kunde sova under larmet av tva korer pa formodligen 30 personer styck, elgitarr, syntar och allmant tjut ar for mig en gata. Jag skulle vilja se ett svenskt nyfott barn hantera den historien...

Vi har det otroligt bra och jag ar sa glad att vi kom ivag pa den har resan! Varje dag ar ett fantastiskt aventyr. Innan vi akte fick jag hora ord som att "det kommer inte vara vad du tror" och "du kan inte forestalla dig" osv. Pa satt och vis var det sant men pa satt och vis ar det ocksa bra precis ungefar vad jag hade trott. Om det gar att fa till en uppkoppling fran Macbooken hoppas jag vid tillfalle kunna ge er nagra bilder harifran, aven om det ar mycket svart att fanga det pa bild.

Nu ska vi snart ta oss ut igen och promenera hemat sa smaningom. Skont att fa nagon timme med dagsljus hemma ibland. Eftersom Rwanda i princip ar ett ekvatorialland blir det sjukt morkt sjukt fort pa kvallarna. Vid 18.30 ar det kolsvart. Forsok forestalla er januari hemma utan sno som lyser upp och inte en enda elektrisk ljuskalla i synhall. Ficklampan Anders lanade oss kommer mycket val till pass! I vart hus finns dock el sa val hemma har vi det ratt bekvamt (forutom tva kvallar hittills, da elen gatt forstas).

Hoppas Sverige visar sig fran sin battre sida och ni njuter av sommaren!