Ni som känner mig (och det tror jag nog att rätt många som läser det här gör) vet att jag knappast är killen som jagar sevärdheter hela dagarna när jag resar. Varför rusa omkring och fota Eifeltornet när bilderna på vykorten är så mycket bättre? Därmed inte sagt att jag inte vill göra eller se saker. Det är väl bara det att de klassiska turistfällorna inte brukar locka sådär jättetungt. Men sure, vissa ställen vill inte jag heller missa.
Ett sådant måste för mig här i Kigali var Hotel Des Mille Collines. För er som inte känner till hotellet så är det platsen där hotellmanagern Paul Rusesabagina bestämde sig för att på egen hand försöka hjälpa så många tutsier han kunde under folkmordet 1994. Genom att gömma dem på sitt hotell och muta milis med sprit med mera och riskera sitt eget liv hundra gånger om räddade han på detta sätt över tusen människor liv. Detta har som många känner till filmatiserats för några år sedan under titeln Hotel Rwanda, som alla som inte sett för övrigt måste se.
Entré till hotellet
Hotellet fick bli platsen för dagens lunch i dag och det var en mäktig känsla att vara på den restaurangen, där så många människoöden tidigare varit. Det är alltid häftigare att vara på en plats där saker hänt att se den utställd och iordninggjord på ett museum. Mille Collines är nu, precis som det var 1994, ett rätt lyxigt och dyrt ställe. Det var bland annat på grund av att hotellet hade ett digert spritförråd som man lyckades hålla milisen borta såpass effektivt som man gjorde.
Så här busted ser jag ut när jag stjäl coasters
Lunchen då? Jotack det smakade bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar