Den här veckan går Butares årliga motsvarighet till Vattenfestivalen av stapeln. Den tar plats inne på ett stadion där man får betala två kronor för att komma in. Väl inne utlovas inhemska produkter till försäljning, schysta serveringar samt bra underhållning. Emmanuel sa att han brukade gå vare år och det var världens grej.
Vi var rätt taggade och såg fram emot att köpa kilovis med kaffe att plocka med hem, tyger, ta en bananpilsner på någon trevlig servering och kolla på livemusik kvällen lång. Tror ni våra förväntningar infriades? Hmpf.
En stor tom gräsmatta mötte oss med lite marknadsstånd runt två sidor där det salufördes billiga plastleksaker föreställande militärer och annat lämpligt i ett land med liknande historia, lite sjalar (jag köpte faktiskt en men det var nog den enda fräscha på hela området), och lite rätt risigt krimskrams. På ett par ställe hade några plaststolar slängts ut där man kunde festa på en Fanta Citron eller någon omärkt grumlig brygd i plastflaska men vi valde att avböja.
Vid entrén fanns också en scen, helt målad i gult och nedlusad med reklam för MTN (enda mobiloperatören här. De har killar ute överallt i stan med gula västar så du var som helst kan tanka din mobil. Och varenda håla, om det så varken finns butik eller servering, har en liten MTN-kiosk). På den studsade en snubbe runt, även han klädd i gult, och mimade till diverse mer eller mindre kända dängor. Jag dog ihjäl när jag i bakgrunden hörde att DJ:n snurrade igång något med Shaggy, som dock snabbt stängdes av. Det var sämre än värre än värst. Men. Som tidigare nämnt i bloggen är folk fullständigt okritiska till vad som serveras dem i kulturväg och de allra flesta tittade glatt och tjoade och applåderade.
Efter att mimgubben på scenen avverkat en mycket långdragen fotbollsjongleringstävling avvek vi, urled sedan länge. Emmanuel var dock glad i hågen hela tiden och hade nog kunnat stå där än om han fått välja.
En oerhört nöjd, en mer reserverad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar