Så, i går tisdag skulle vi bege oss ut till regnskogen. Bussbiljett var inköpt till avgång 07.00 och med grus i ögonen mötte Agnes och jag Emmanuel och tog sällskap för att sluta upp med Jean Paul vid busskiosken. Bussen gick på avsatt tid och efter två timmars skumpande på en hålig landsväg stannade bussen mitt i ingenstans och vi hoppade av. Det visade sig vara en samlingsplats där man kunde hyra guider för att göra olika vandringar i regnskogen. På sina platser i skogen lever schimpanser frittt och det har de slagit mynt av, kan man lugnt säga. Det gick att välja på olika vandringar, mellan en och åtta timmar långa. Inga djur kunde garanteras och det kostade 50 USD per muzongo oavsett vilken tur man gick. Så ville man gå lite mer efter sin första timme (om man valt en entimmestur) fick man slanta upp 50 USD till vardera. Vi bestämde oss för att det inte var värt typ sjuhundra spänn för att kravla runt bland stockar och sten för att eventuellt få se en apa. Så vi bestämde oss för att dra vidare till nästa samlingsplats som skulle ligga mer invid en by och där det fanns vattenfall mm.
Någon på busen hade sagt att det var fem kilometer till den platsen och vi började knalla. Väl nere på landsvägen mötte vi några andra personer som berättade att det var nitton kilometer (!) och inte fem så vi gav upp promenadplanerna. Istället ställde vi oss och väntade på något förbipasserande fordon att lifta med. Efter att ha väntat i typ tjugo minuter hade en bil passerat och den stannade inte. Till slut kom en jänkare som skjutsades runt i landet på aktiviteter medan frun jobbade för USAID och de förbarmade sig över oss och gav oss lift. Väl där visade det sig vara samma pryl och de ville ha 100 USD för att visa oss vattenfallet. Dessutom skulle vi få tränga ihop oss med andra muzongos och det var vi inte det minsta sugna på. Ok att guider ska ha betalt men för att titta på lite vatten som dånar behövs knappast någon expertis. Dessutom har Emmanuel varit där och sa att det inte var krångligt eller så utan man lätt kunde göra det själv. Men se, det gick inte för sig alls det. Jag lackade ur och vi tappade intresset för hela grejen och bestämde oss för att strunta i det hela.
Nu hade vi dock fem timmar att slå ihjäl innan bussen hem skulle gå. Vad göra? Det fanns massa teodlingar i trakten och vi bestämde oss för att gå och titta på dem.
Papa sa
SvaraRaderaDe är ändå hyggliga med er så ta det som en komplimang. Ett alternativ är att promenaden på många långa slingriga stigar kostar 10 $ bort ioch minst 100 hem, var glada för att ni slapp det. En viss respekt har de nog för er ändå så sträck på er.