I går blev det som jag nämnde tidigare ett sjujäkla väder här. Det kändes lite som Hämnden från Hades och uttrycket att himlen öppnar sig passar verkligen in. Ett par droppar började trilla ned på det spruckna visiret när jag satt bakpå en moto för att möta Jean Paul i går eftermiddag. Det tilltog och vi satt på en uteservering med plåttak (som det mesta har här) men fick flytta in efter en stund eftersom dånet av regnet som fullkomligt våldförde sig på plåttaket blev oss övermäktigt. Agnes fick till slut sitt efterlängtade Afrikaregn och studsade ut för att dansa i det eftersom hon sett barn i Afrika göra så på ett pedagogiskt barnprogram som gick för sisådär tjugo år sen.
Jean Paul undrade stilla vad hon höll på med egentligen, vet hon inte att man ovillkorligen blir sjuk om blir lite blöt?
Själv är jag dock besviken och upprörd! Flera här nere har pratat om regnperioden och om hur regnet öser ner monumentalt, men bara i en timme. Jaså? Klockan fem startade ovädret och vid halv sjutiden var det still going strong och hade dessutom naturligtvis tagit med sig elektriciteten. Det lugnade sig något framåt slutscenen i Den Ofrivillige Golfaren och vi gick och la oss, bara för ett någon timme senare vakna av att det gav stadens plåttak Rond två. Så även vårt. Det regnade faktiskt så hårt så att Agnes vaknade!
I morse hade det dock gått förbi och vi har njutit av en dag i solen igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar